Natrium
Natrium (latinskt namn natrium och kemiskt tecken[8] Na) är ett mjukt, metalliskt grundämne. Natrium tillhör gruppen alkalimetaller och är ganska vanligt i jordskorpan. Natriummetall är ytterst reaktivt och föreligger därför alltid i form av salter. Rent natrium, som är en mjuk och lätt glänsande metall, förvaras i regel i någon typ av olja, såsom paraffinolja eller fotogen för att förebygga oxidering. Natriumjonen, Na+ är den vanligaste katjonen i havsvatten och har viktiga biologiska roller. Växter har dock ett lågt natriumbehov och brist uppstår inte utan människans påverkan. Människor får ofta i sig alldeles för mycket genom att vi blivit vana vid smaken av (ursprungligen) salt i konserverade livsmedel. Rekommenderat dagligt intag anges till högst 2–3 gram natrium, den mängd som finns i 5–7 gram vanligt koksalt (det vill säga natriumklorid, NaCl). Det är inte heller bra att äta för lite salt, då det kan framkalla ett epileptiskt anfall, även hos icke epileptiker.[9] För allmänt välbefinnande bör man äta minst 4 gram salt per dag (exempelvis 99,9 % NaCl och 5 mg/100 g jod).
Föreningar
redigeraI sina föreningar är natrium alltid envärt; i vattenlösning av ett lösligt natriumsalt bildas alltså jonen Na+.
- Natriummanganat (Na2MnO4) och natriumpermanganat (NaMnO4) är två oxiderande natriumsalter.
- Natriumklorid (NaCl) är ett mycket vanligt ämne i hemmet mer känt som koksalt.
- Natriumnitrat (NaNO3) är ett konserveringsmedel mer känt som natronsalpeter eller salpeter.
- Natriumhydroxid (NaOH) är en frätande bas som används vid rensning av avlopp.
Förekomst
redigeraNatrium är det sjätte vanligaste grundämnet i jordskorpan och är ganska vanligt i havet i form av natriumklorid.
Framställning
redigeraNatrium framställs nu för tiden genom elektrolys av smält natriumklorid.
Vid anoden: 2Cl− → Cl2 + 2e−
Vid katoden: 2Na+ + 2e− → 2Na
År 1807 framställdes för första gången natrium av Humphry Davy, genom elektrolys av natriumhydroxid.
Biologiska roller
redigeraNatrium förekommer även mycket i kroppen, då i jonform (Na+). Det har en viktig roll i osmoregleringen och upprätthållandet av cellernas membranpotential, vilken är viktig för fortledning av aktionspotentialer (ett slags elektrisk signalering). Na+ finns i mycket högre grad utanför cellerna än inuti. Membranet har kanaler som Na+-jonerna kan strömma igenom. De är i vanliga fall stängda men kan öppnas, då strömmar Na+-joner in i cellen. Den elektrokemiska gradienten som ger membranpotentialen uppstår dels genom de stängda kanalerna, och dels med hjälp av Na+/K+-pumpen. Detta är en pump som kräver energi (i form av ATP) och gör att Na+ pumpas ut ur cellen samtidigt som K+ (kalium) kommer in.
Historia
redigeraNatrium renframställdes första gången 1807[10] av engelsmannen Humphry Davy genom att elektrolysera smält natriumhydroxid i en platinasked.
Natriumföreningar har varit kända sedan antiken då man kände till två sorters soda, natrium- och kaliumkarbonat, vilka man inte kunde skilja mellan varför båda benämndes med det grekiska nitron. Ur detta kom det arabiska ordet natron, och ordet nitron kom senare att beteckna kaliumkarbonatet.
Det var först under 1700-talet man lärde sig skilja mellan natrium- och kaliumföreningar. Natriumkarbonat kallades då mineraliskt alkali, medan kaliumkarbonatet kallades vegetabiliskt alkali eftersom det kunde framställas ur växtaska.[11]
Natrium via kosten
redigeraI Livsmedelsverkets senaste rikstäckande undersökning av kostvanor i den svenska befolkningen, Riksmaten – vuxna 2010–11, var det rapporterade intaget av natrium per dag i genomsnitt 2 746 mg för kvinnor, 3 591 mg för män och 3 118 mg för hela gruppen i undersökningen.[12] Detta motsvarar en genomsnittlig koksaltmängd av 6,9 gram NaCl för kvinnor, 9,0 gram NaCl för män och 7,8 gram NaCl för hela gruppen.[12] De äldsta kvinnorna och männen hade lägre intag av natrium än vad övriga kvinnor respektive män hade.[12]
Se även
redigeraKällor
redigera- ^ Michael E. Wieser, Tyler B. Coplen: Atomic weights of the elements (IUPAC Technical Report). In: Pure and Applied Chemistry Vol. 83, No. 2, 2011, S. 359–396.
- ^ IUPAC, Standard Atomic Weights Revised 2013.
- ^ A. Klemm, G. Hartmann, L. Lange: Sodium and Sodium Alloys in Ullmann's Encyclopedia of Industrial Chemistry, 2005 Wiley-VCH Verlag GmbH & Co. KGaA, Weinheim, doi:10.1002/14356007.a24_277
- ^ David R. Lide (ed): CRC Handbook of Chemistry and Physics, 84th Edition, CRC Press, Boca Raton, Florida, 2003.
- ^ Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Lehrbuch der Experimentalphysik, Band 6: Festkörper. 2. Auflage. Walter de Gruyter, 2005, ISBN 3-11-017485-5, S. 361.
- ^ Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds Arkiverad 12 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine., in Lide, David R., red (2005). CRC Handbook of Chemistry and Physics (86th ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 0-8493-0486-5
- ^ Robert C. Weast (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145, ISBN 0-8493-0470-9. De angivna värdena har här räknats om enligt SI.
- ^ Om kemiskt tecken. Nomenklaturutskottet, Svenska Kemisamfundet.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141025154839/http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Skanes-universitetssjukhus/Organisation-A-O/Neurologiska-kliniken/For-patienter/SjukdomarFakta1/Epilepsi/. Läst 25 oktober 2014.
- ^ Nationalencyklopedin, artikeln natrium
- ^ Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
- ^ [a b c] Amcoff, Elisabet m.fl. (2012) (PDF). Riksmaten – vuxna 2010–11 : Livsmedels- och näringsintag bland vuxna i Sverige. Uppsala: Livsmedelsverket. sid. 107. ISBN 978-91-7714-216-4. http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/publikationsdatabas/rapporter/2011/riksmaten_2010_20111.pdf. Läst 4 augusti 2019
Externa länkar
redigeraWikimedia Commons har media som rör Natrium.