Fredrik Ohlsson

Fredrik Ohlsson föddes i Ulricehamn och växte upp där och i Limmared, i vars folkpark han i sin ungdom såg pjäsen Spårvagn till lustgården (A Streetcar Named Desire) av Tennessee Williams med Karin Kavli i den kvinnliga huvudrollen. Det var en föreställning som gjorde så starkt intryck på honom att han bestämde sig för att ägna sitt liv åt teater.

Efter flytten till Stockholm studerade han ett år vid Witzanskys teaterskola och sökte därefter in till Dramatens elevskola, men sprack i det tredje och sista provet. Då åkte han istället till England där han hade bättre lycka. I London bodde den internationellt verksamma skådespelerskan Mai Zetterling som hjälpte honom att läsa in proven, och på nyåret 1956 blev han antagen vid den Royal Academy of Dramatic Art (RADA). På skolan blev han elevkamrat och vän med Albert Finney, Peter O'Toole, Diana Rigg och John Stride. Det var också i London som han scendebuterade, på Duke of York's Theatre, i rollen som Tesman i Hedda Gabler med elevkamraten Siân Phillips i titelrollen. Den uppsättningen gjorde även ett gästspel på Oslo Nye Teater.

Väl hemma i Sverige igen engagerades han först till Munkbroteatern och sedan av teaterchefen Frank Sundström till Lilla teatern i Stockholm. Där spelade han 150 föreställningar i komedin I sista minuten av Aldo de Benedetti med Signe Hasso och Gunnar Sjöberg i huvudrollerna.

Samarbetet med Frank Sundström fortsatte och han engagerades till ensemblen på Hälsingborgs stadsteater 1959–1961 och följde därefter med Sundström till Upsala-Gävle stadsteater 1961–1964 där han i varierande roller gavs möjlighet att utveckla sig som både komedi- och karaktärsskådespelare. Ohlssons publika genombrott kom dock som Bud Frump i musikalen Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig på Oscarsteatern 1964.

Han filmdebuterade 1959 med en roll i Med fara för livet och kom med tiden att bli en flitigt anlitad film- och TV-skådespelare. 1965 var han med i den första svenska TV-serien Niklasons. Han spelade markägaren Simejonov-Pisjtjik i Körsbärsträdgården på TV-teatern 1969, och året därpå medverkade han i Bengt Lagerkvists TV-serie Röda rummet. Han var med i ytterligare ett par av Lagerkvists uppskattade TV-serier: Någonstans i Sverige och Jorden runt på 80 dagar.

Han återvände till stadsteatrarna i Uppsala och Helsingborg och gjorde en kritikerhyllad tolkning av gubben Hummel i Strindbergs Spöksonaten 1969. En annan minnesvärd roll är som Bryggmästaren i Václav Havels enaktare Audiens 1978.

Ohlsson medverkade i flera komedier och farser som långköraren Arsenik och gamla spetsar i Hasse Ekmans uppsättning på Scalateatern 1970 med Gunn Wållgren och Birgitta Andersson. Tretton år senare återvände han till samma komedi, nu på Maximteatern och med Lars Amble som regissör. Däremellan spelade han bland annat med Gunnar Björnstrand i Habeas corpus på Maximteatern och med Nils Poppe i Fars lille påg på Lisebergsteatern i Göteborg.

Själv framhåller han också sitt samarbete med Gösta Bernhard som inleddes 1961 på Lisebergsteatern i Göteborg och som resulterade i att han 1972 för första gången fick stå på samma scen som sambon Siw Malmkvist, i Noël Cowards komedi Private Lives. I Bernhards och Stig Bergendorffs bearbetning fick föreställningen den svenska titeln Privatkiv.

En annan regissör som har haft stor betydelse för Ohlsson är Staffan Götestam. Han medverkade i sju av Götestams familjeföreställningar och rönt särskild framgång som Fröken Bock i Karlsson på taket och som Skalle-Per i Ronja Rövardotter, båda av Astrid Lindgren.

1980 anställdes Fredrik Ohlsson på Dramaten där han kom att medverka i en rad uppsättningar som Fysikerna av Friedrich Dürrenmatt, Klas Klättermus av Thorbjörn Egner, Riksrevisorn av Nikolaj Gogol med bland andra Ernst-Hugo Järegård och Jan-Olof Strandberg, Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman, Romeo och Julia av William Shakespeare, Tartuffe av Molière och i rollen som Peter i Edward Albees Zoo Story 1992 i regi av Thorsten Flinck.

Han spelade även i Tjechovs Ett frieri på Teaterstudio Lederman och kreerat den judiske grönsakshandlaren Herr Schulz i musikalen Cabaret på turné med Riksteatern.

Som kontrast till Tommys och Annikas snälle pappa gjorde Ohlsson i mitten på 1980-talet sin mest kända skurkroll: den obehaglige antikhandlaren Josefsson, även känd som Pelikanen, i TV-serien Varuhuset. Han var en stram advokat i Bille Augusts film Jerusalem medan han visade prov på sitt komedispel när han gästspelade i TV-serien Sjukan som moderatpolitikern Gunnar Adelhök.

På 2000-talet medverkade Ohlsson i filmerna om kommissarie Beck (röst) och Män som hatar kvinnor. Men han gjorde sig även bemärkt för så väsensskilda rollporträtt som den föregivet judiske hjärnforskaren Leonard Sheinkman i Europa Blues och den ensamme och kärlekslöse Bengt i Between 2 Fires.

Vid sidan av teatern var han även ordförande i Svenska biljardförbundet. Sedan 1971^[7] var han sambo med Siw Malmkvist.

Han är dotterson till Carl Brusewitz.

• Ohlsson, Fredrik (2000). Ingenting är längesedan. Stockholm: Prisma. Libris 7408783. ISBN 91-518-3763-3 

• Fredrik Ohlsson på Internet Movie Database (engelska)
• Fredrik Ohlsson på Svensk Filmdatabas
• Fredrik Ohlsson i Dramatens rollbok