Transuraner

Transuraner kallas de grundämnen som har atomnummer högre än uran, det vill säga från 93 och uppåt. Det tyngsta bekräftade grundämnet oganesson är ytterst instabilt och hade 2007 endast lyckats bekräfta tre atomer av isotopen ²⁹⁴Og.^[1] Några ämnen med atomnummer 119 och däröver är inte kända, men upptäckarna har påbörjat liknande experiment i hopp om att kunna skapa grundämne 120 (unbinilium) från ⁵⁸Fe och ²⁴⁴Pu^[2]. Isotoper av unbinilium förutspås en halveringstid på någon mikrosekund.

Det enda transuran som förekommer naturligt på jorden är plutonium, om än i ytterst små mängder. Övriga transuraner har bara hittats i kärnreaktorer och laboratorier och kallas därför för "syntetiska" grundämnen. Man har dock sett dem på andra ställen i universum, framför allt i supernovor.

Egenskaper

Alla kända transuraner är radioaktiva och måste hanteras därefter.

Somliga transuraner är ytterst kortlivade, och därför svåra att skaffa sig detaljkunskap om. De sönderfaller dock så fort att det inte finns några hälso- och miljöeffekter utanför laboratoriemiljö. I vissa fall har man lyckats framställa bara några få atomer, vilket försvårar möjligheten att undersöka ämnets egenskaper. Genom teoretiska beräkningar och slutsatser av ämnets placering i det periodiska systemet har man dock gissat sig till vissa egenskaper.

Andra transuraner är så stabila att de kan framställas i sådana mängder att det går att använda dem till något. Dessa ämnens fysiska och kemiska egenskaperna är också bättre utforskade. De kan bli miljöproblem genom att ämnena själva eller deras sönderfallsprodukter är långlivade.

Namngivning

De ämnen vars egenskaper har kunnat kartläggas har efter internationell överenskommelse givits ett latiniserat namn som hedrar någon betydelsefull kärnforskare eller den plats, där ämnet första gången framställdes.

De ämnen där få fysiska och kemiska egenskaper är fastställda tilldelas ett provisoriskt, latiniserat namn för atomnumret, siffra för siffra. Den provisoriska kemiska beteckningen blir initialerna i räkneorden. För närvarande gäller detta inga kända grundämnen.

Lista över transuraner

Atomnr	Namn	Beteckning	Upptäcktsår	Upptäckare
93	Neptunium	Np	1940	Edwin McMillan
94	Plutonium	Pu	1940	Glenn T. Seaborg
95	Americium	Am	1945	Glenn T. Seaborg
96	Curium	Cm	1944	Glenn T. Seaborg
97	Berkelium	Bk	1949	Glenn T. Seaborg
98	Californium^[3]	Cf	1950	Glenn T. Seaborg
99	Einsteinium	Es	1952	Albert Ghiorso
100	Fermium	Fm	1952	Albert Ghiorso
101	Mendelevium	Md	1955	Glenn T. Seaborg
102	Nobelium	No	1957	Manne Siegbahnlaboratoriet (f d Nobelinstitutet för fysik)
103	Lawrencium	Lr	1961	Albert Ghiorso
104	Rutherfordium	Rf	1966	Joint Institute for Nuclear Research (Dubna, Sovjetunionen)
105	Dubnium	Db	1970	Albert Ghiorso
106	Seaborgium	Sg	1974	Albert Ghiorso
107	Bohrium	Bh	1976	Peter Armbruster + Gottfried Munzenber
108	Hassium	Hs	1984	Peter Armbruster + Gottfried Munzenber
109	Meitnerium	Mt	1982	Gesellschaft für Schwerionenforschung
110	Darmstadtium	Ds	1970	Albert Ghiorso
111	Röntgenium	Rg	1994	Sigurd Hofmann
112	Copernicium	Cn	1996	Sigurd Hofmann + Victor Ninov + F P Hessbuger
113	Nihonium	Nh	2003	Joint Institute for Nuclear Research (Dubna, Ryssland) + Lawrence Livermore National Laboratory (Kalifornien, USA)
114	Flerovium	Fl	1999	Joint Institute for Nuclear Research (Dubna, Ryssland) + Lawrence Livermore National Laboratory (Kalifornien, USA)
115	Moskovium	Mc	2003	Joint Institute for Nuclear Research (Dubna, Ryssland) + Lawrence Livermore National Laboratory (Kalifornien, USA)
116	Livermorium	Lv	2000	Joint Institute for Nuclear Research och Lawrence Livermore National Laboratory
117	Tenness	Ts	2009-2010	Joint Institute for Nuclear Research
118	Oganesson	Og	2002, 2006	Lawrence Berkeley National Laboratory

Noter

^ ”The Top 6 Physics Stories of 2006”. Discover Magazine. 7 januari 2007. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071012195048/http://discovermagazine.com/2007/jan/physics/article_view?b_start:int=1&-C=. Läst 19 januari 2014.
^ ”A New Block on the Periodic Table”. Lawrence Livermore National Laboratory. 1 april 2007. Arkiverad från originalet den 28 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080528130457/https://www.llnl.gov/str/April07/pdfs/04_07.4.pdf. Läst 19 januari 2014.
^ 2009 hade man inte lyckats renframställa grundämnet, då det kunde framställas endast som en förening med andra atomslag. Föreningen trotsade länge alla försök till spjälkning.

Källor

Periodic Table, publicerad av Lenntech (Delft, Nederländerna) [1]

[1] ”The Top 6 Physics Stories of 2006”. Discover Magazine. 7 januari 2007. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071012195048/http://discovermagazine.com/2007/jan/physics/article_view?b_start:int=1&-C=. Läst 19 januari 2014.

[2] ”A New Block on the Periodic Table”. Lawrence Livermore National Laboratory. 1 april 2007. Arkiverad från originalet den 28 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080528130457/https://www.llnl.gov/str/April07/pdfs/04_07.4.pdf. Läst 19 januari 2014.

[3] 2009 hade man inte lyckats renframställa grundämnet, då det kunde framställas endast som en förening med andra atomslag. Föreningen trotsade länge alla försök till spjälkning.

[1]

[2]

[3]