Indium

Indium
Nummer 49 Tecken In Grupp 13 Period 5 Block p
Ga ↑ In ↓ Tl Kadmium ← Indium → Tenn     [Kr] 4d10 5s2 5p1             49In                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa	114,818 u
Utseende	Silveraktigt grå
Fysikaliska egenskaper
Densitet	7 310 kg/m³ (273 K)
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	429,75 K (157 °C)
Kokpunkt	2 345 K (2 080 °C)
Molvolym	15,76 × 10-6 m³/mol
Smältvärme	3,263 kJ/mol
Ångbildningsvärme	231,5 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie	155 (156) pm
Kovalent radie	144 pm
van der Waalsradie	193 pm
Jonisationspotential	Första: 558,3 kJ/mol Andra: 1 820,7 kJ/mol Tredje: 2 704 kJ/mol Fjärde: 5 210 kJ/mol (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Kr] 4d10 5s2 5p1
e− per skal	2,8,18,18,3
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	3 (amfoterisk)
Elektronegativitet	1,78 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur	tetragonal
Ljudhastighet	1 215 m/s m/s
Elektrisk konduktivitet	11,6×106 A/(V × m)
Mohs hårdhet	1,2
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Indiumisotoper Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP 113In 4,3 % Stabil 115In 95,7 % 4,41·1014 år β- 0,495 115Sn
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Indium är ett mjukt metalliskt grundämne som bland annat används i elektronik, till exempel i bildskärmar.

Indium upptäcktes på spektroskopisk väg 1863 av de tyska kemisterna Ferdinand Reich och Theodor Richter i zinkblände från Freiberg i Sachsen och visades offentligt första gången i form av en halvkilosklump vid världsutställningen 1867. De undersökte egentligen talliumhalten i mineraler från Freiberg, men fann istället för talliums karakteristiska gröna linje en blå linje. Namnet kommer av ordet indigo, och syftar på den karakteristiska linjen i indiums spektrum.^[1]

Indium är en silvervit, mjuk och formbar metall som är mjukare än bly och färgar av sig på papper. Den är lättsmält och i smält form väter indium en glasyta. Föreningar av metallen är till skillnad från föreningar av det närbesläktade grundämnet tallium, inte giftiga.^[1]

Metallen är beständig i luft, smidig och kan lätt skäras med kniv.^[2]

Indium framställs ur koncentrat av zinkmalm, vilken efter rostning behandlas med svavelsyra varefter metallen utskiljs elektrolytiskt.^[1] Halten av indium i jordskorpan är ca 0,25 ppm.^[2]

Indium används i vissa legeringar, i blyfria lödlod, till vakuumförpackningar och tidigare även i lager i flygplansmotorer. Några indiumföreningar, t. ex. InAs, är halvledande och används inom elektroniken. Indiumgalliumaluminiumfosfid används i laserdioder.^[1]

v • r Periodiska systemet 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18  1  H He  2  Li Be B C N O F Ne  3  Na Mg Al Si P S Cl Ar  4  K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr  5  Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe  6  Cs Ba Lu Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn  7  Fr Ra Lr Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Metaller Halvmetall Icke-metaller Okända kemiska egenskaper Alkalimetall Alkalisk jordartsmetall Lantanoid Aktinoid Övergångsmetall Övrig metall Diatomisk icke-metall Polyatomisk icke-metall Ädelgas