Ѕ
| Ѕ | |||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Kyrilliska alfabetet | |||||||||||||
| А | Б | В | Г | Ґ | Д | Ђ | |||||||
| Ѓ | Е | Ё | Є | Ж | Ѕ | З | |||||||
| И | І | Ї | Й | Ј | К | Л | |||||||
| Љ | М | Н | Њ | О | П | Р | |||||||
| С | Т | Ћ | Ќ | У | Ў | Ф | |||||||
| Х | Ц | Ч | Џ | Ш | Щ | Ъ | |||||||
| Ы | Ь | Э | Ю | Я | |||||||||
| Icke-slaviska kyrilliska bokstäver | |||||||||||||
| Ӏ | Ә | Ғ | Ҙ | Ҡ | Қ | Ң | |||||||
| Ө | Ү | Ұ | Һ | ||||||||||
| Arkaiska bokstäver | |||||||||||||
| Ҁ | Ѹ | Ѡ | Ѿ | Ѻ | Ѣ | ІА | |||||||
| Ѥ | Ѧ | Ѫ | Ѩ | Ѭ | Ѯ | Ѱ | |||||||
| Ѳ | Ѵ | Ѷ | |||||||||||
Dze (Ѕ, ѕ) är en bokstav från det tidiga kyrilliska alfabetet. Den används i dag endast i makedonska, där den representerar ljudet /dz/. Före 1735 användes den även i ryskan, där den representerade ljudet /z/.
Bokstaven härstammar från bokstaven dzelo eller zelo i det tidiga kyrilliska alfabetet, som användes i fornkyrkoslaviska, ukrainska, ryska och rumänska samt numera i modern kyrkoslaviska. Den vanligaste tidiga skrivformen påminner om ett latinskt ‹S› (ѕ), men förekommer också spegelvänd eller genomstruken.
Ursprung
[redigera | redigera wikitext]Bokstaven härstammar från dzělo () i det tidiga kyrilliska alfabetet. Bokstaven Dzělo baserades i sin tur på bokstaven Dzelo (
) i det glagolitiska alfabetet. På fornkyrkoslaviska kallades den "ѕѣло" (uttalas dzeló), och på kyrkoslaviska "ѕѣлѡ" (uttalas zeló).
Ursprunget för det glagolitiska dzelo är oklart.
Utveckling
[redigera | redigera wikitext]Ursprungligen betecknade ‹Ѕ› i fornkyrkoslaviska ett mjukt /dz/ eller /z/, vilket i kognat (ord med samma ursprung) ofta motsvaras av /g/ i nutida ryska — till exempel мъноѕи — мъногъ, по ноѕѣ — нога och растрьѕати — растръгати. Redan under den fornkyrkoslaviska tiden började dock gränsen suddas ut mellan ‹Ѕ› och ‹З›, och från mitten av 1600-talet användes ‹Ѕ› i kyrkoslaviska endast som en formalitet. Skillnaderna mellan ‹Ѕ› och ‹З› var:
- ‹Ѕ› representerade talet 6, medan ‹З› representerade 7;
- ‹Ѕ› användes initialt (till exempel: ѕвѣзда, ѕвѣрь, ѕеліе, ѕлакъ, ѕлый, ѕмій, ѕѣлѡ och deras avledningar);
- För övrigt användes ‹З›.
I ryska benämndes bokstaven зѣло (zelo, /ˈzʲɛlə/) och betecknade fonemen /dz/, /z/ eller /zʲ/.
I den första versionen av Peter den stores "civila alfabet" (1708) hade ‹Ѕ› ljudvärdet /z/ medan ‹З› uteslutits. I den följande versionen (1710) återkom dock ‹З›, medan ‹Ѕ› uteslöts. Båda versionerna av alfabet förekom dock fram till (1735), vilket anses vara slutpunkten för ‹Ѕ› i ryska.
‹Ѕ› användes också i det rumänska kyrilliska alfabetet, där det hade ljudvärdet /dz/, fram till ca 1860-62, då man övergick till ett latinskt baserat alfabet. ‹Ѕ› användes också, om än sällsynt, fram till mitten av 1800-talet i serbisk skrift, vars skriftspråk jämfört med ryskans stod fornkyrkoslaviskans närmare. Vuk Karadžićs serbiska kyrilliska alfabet (1868) innehöll dock inte ‹Ѕ›, utan föredrog kombinationen ‹ДЗ› för att representera /dz/.
Även i ukrainska skrivs /dz/ som ‹ДЗ›. Detta skedde som en följd av flera lingvistiska reformer i det ryska imperiet med syfte att eliminera likheter med latin.
Nutida användning
[redigera | redigera wikitext]‹Ѕ› används idag endast i det makedonska alfabetet. En kommission för att standardisera det makedonska språket och ortografin beslutade den 4 december 1944, efter en omröstning som slutade 10-1, att anamma bokstaven. Bokstaven står för ljudet /dz/ (till exempel: ѕид /dzid/, 'vägg' och ѕвезда /dzvezda/, 'stjärna'). Ljudet förekommer i alla makedonska dialekter, företrädesvis i början av ord.
‹Ѕ› finns också på den serbiska versionen av kyrilliskt tangentbord, trots att bokstaven inte används i det serbiska kyrilliska alfabetet.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 20 februari 2010.