Nu så här efter vår besök i Madrid och sonens spanska bröllop, så kommer här en bild på den färdiga bröllopskappan som jag sydde till min fru.
Resultatet av mitt sömnadsförsök blev lyckat och min fru fick många lovord för sin snygga kappa, och väldigt stor förvåning när hon berättade att jag sytt den. Det är inte utan att man känner sig litet nöjd.

Nu är bröllopskappan till min hustru inför äldsta sonens bröllop i det närmaste klar. Knappar och knapphål plus litet avslutande finputs är allt som återstår. Jag har haft litet strul med min Singer buttonholer som jag använder på min Singer 201:a, men efter litet utbyte med några Singerforum om justeringstips o.s.v. så har jag nu fått tillbaka den i gammal god form.Att kappan är i det närmaste klar med två dagar kvar till avresan är en befrielse så att man slipper stressa ända in i det sista.

Jag är väldigt nöjd med resultatet, och den kära hustrun är också väldigt glad över kappan. Det är nog inte stor risk att det dyker upp något liknande på bröllopet, då det är den enda i sitt slag.

Nu är delarna till kappan konstruerade, utskurna och temporärt ihopsydda för utprovning. Vid den första utprovningen var den som planerat för stor, men det har jag börjat åtgärda med att sprätta, ta in de olika delarna och sy ihop igen för ny provning. Så fortsätter det hela tills jag får ett slutresultat som vi båda är nöjda med.
Jag vet att det är fel sätt att gå till väga och en aning tidsödande. men vad gör man inte för sin bättre hälft (och hon är värd all tid den tar).

Nu har jag fått till de olika mönsterdelarna till bröllopskappan. Jag har gjort dom något för stora för att ha lite marginal när jag syr ihop det hela (jag har gott om tyg att laborera med). Vid utprovningarna kommer jag att ta in kappan stegvis tills den sitter perfekt. Utan ett korrekt mönster i den storlek och med det utseende som min fru vill ha, ser jag inget annat sätt att få till det. För dom som kan sy är det förmodligen helt fel, och för dom finns det garanterat ett bättre och enklare sätt.

Dags för rullkniven...

Har ett par bilder till på tyget (som varierar i utseende och färg från bild till bild) för att ge en bättre bild av hur det verkligen ser ut. Den översta är i dagsljus och den undre i elljus. I alla händelser gillar vi det skarpt båda två, den kraftiga strukturen, färgskiftningarna och texturen. Det är dessutom lätt och trevligt att jobba med, och för jobbet svarar min favoritsymaskin Pfaff 332.

Så var det dags för litet mer regelbunden sömnad framöver, då hustrun beställt en bröllopskappa som skall passa ihop med en vintageklänning inför äldsta sonens stundande bröllop. Det är 14 dagar kvar till bröllopet, så det skall inte vara några problem att hinna med (tror jag).

Jag har inget mönster för kappan, men guldigt tyg har vi hittat på Röda Korsets loppis i form av ett par inlämnade gardiner. Det är gott om tyg, så jag har en buffert om jag skulle göra någon/några missar under resans gång. Min frus önskemål på kappan är att den skall vara A-formad med raglanärm och ståkrage. Ett annat krav är klar vintagekänsla. Tyget är tjockt och kraftigt med bra fall, så vi har preliminärt bestämt att skippa fodret. Det gör det hela enklare, och med tanke på att kappan bara kommer att användas en eller ett par gånger så behöver man inte ösa på med extra allt.

Min mor har en gammal kappa från slutet av 80-talet i swaggermodell som skall användas som förlaga för att klura fram ett mönster. Naturligtvis skall mönstret göras om till tidig 60-tals stil (som klänningen) och tas in till ett nättare format (förlagan är litet bylsig och med för mycket vidd). Jag har börjat med att kopiera av de olika delarna i kappan till mönsterpapper, och det kommer förmodligen att ta några dagar att få till dom och minska in till ett nättare format.

Med tanke på min obefintliga erfarenhet med att sy (en väst, en jacka plus några flugor), så kan man väl kalla detta ett examensprov. Förtroendet från min fru på att jag fixar det hela stärker mig, och jag har absolut inga planer på att göra henne besviken.