SE528331C2 - Kirurgiskt stift - Google Patents

Description

15 20 25 30 “i 528 331 skede, innan patienten kan börja ta ut full rörlighet i hand- leden.

Underarmens andra ben: ulna (armbågsbenet) är svårt att fixera, något som är välkänt bland frakturkirurger.

Det gör att frakturer genom den nedre delen av ulna, ofta blir inadekvat behandlade.

Man har därvid bland annat nyttjat stift som man làtit spika fast till benet eller låtit sticka in i benets inre hàlrum. Sagda stift har man antingen låtit sitta kvar efter det brottet på benets läkts eller att man låtit draga ut dem efteråt. Man har även använt plattor liknande vinkeljärn och som man låtit skruva fast till benet vid brottet. Exempel på sådana hjälpmedel visas i WO 01/56452 A2.

Det har varit besvärligt att låta operera in dessa stöd vid området av brottet och ännu besvärligare att låta borttaga desamma. Något speciellt bra stift i sig själv har dessa stöd ej heller utgjort, dvs. att de ej samverkat med benet för att åstadkoma anliggning mot detsamma under samtidig spänning av stiftet. Införandet av stiftet i benet har ej heller underlättats vid dylika kända stift och att fastskruv- ning av dessa ej heller har visat sig vara enkelt att åstad- komma.

Det är besvärligt att föra in dessa stift i benet, och det krävs ibland borrmaskin. Det är även svårt att säkert förankra stiften i benet, varför de ofta glider ut.

Dessutom lämnas de ofta utstickande genom huden, med risk för såväl inflammation runt stiftet, som infektion vilken kan spri- das till benet och utvecklas till benröta (osteomyelit).

Huvudändamålet med den föreliggande uppfin- ningen är därför i första hand att åstadkomma ett stift som lämpar sig att användas vid läkning av brott på ben i armar eller andra kroppsdelar och som löser bl.a. de ovan sagda pro- blemen och som är enkelt och kostnadseffektiv att framställa. 10 15 20 25 30 528 5532 Sagda ändamål uppnås medelst ett stift enligt den föreliggande uppfinningen, som i huvudsak kännetecknas därav, att stiftet vid varande motstàende ändar uppvisar en vinklad rundad frontdel resp en dubbelbockad med förankrings- ögla försedd extracortical och bildas av fjädrande material.

Uppfinningen Föreliggande uppfinning är avsedd för fixation av medelsvårt komplicerade frakturer. Föreliggande implantat är särskilt utformade för fixation av handledsfrakturer, men med modifieringar kan användningsomrádet utökas till mer komplice- rade frakturer. Implantatet består av 1,6 mm tjock metalltrâd (men andra material och dimensioner kan användas) med mekaniska egenskaper lämpliga för detta ändamål. Den större delen av im- plantatet införes genom själva frakturen in i det brutna benets märghâla, och kommer därvid att stabiliseras i förhållande till den delen av benet. En mindre dela av implantatet kommer att passera genom frakturen och genom sin anatomiska form, ligga dikt an mot utsidan av det andra fragmentets kortikala benyta, och därigenom stabilisera detta fragment. Implantatet införes för hand eller med hjälp av en speciell tång via en hudincision genom frakturen och in i märghàlan och kräver inga motoriserade verktyg. Implantatet har en låg profil och är anatomiskt format varför det i allmänhet inte behöver avlägsnas: en andra opera- tion undviks därför och implantatet kan vara kvar ända till benläkningen är fullbordat, även när normala aktiviteter med handleden återupptagits.

Implantaten A Implantat för radius (stràlbenet) De olika implantaten som används för fixation av radiusfraktu- rer har alla samma grundkonstruktion, med vissa skillnader i 10 15 20 25 30 form och storlek beroende på den anatomiska formen på radius just där implantatet skall användas. il ii. iii. iv.

Den intramedullära delen är rak, men med rundad spets och en krök nâgra millimeter från spetsen för att underlätta införandet i märghálan.

Den extramedullâra delen är formad för att ansluta till den kortikala utsidan av radius. Den består av en dubbelt krökt tråd som löper från frakturspalten distalt mot leden där den är formad till 360 graders ögla varefter den löper tillbaka parallellt med sig själv mot och nägra millimeter förbi frakturen.

Denna form ökar den stödjande ytan mellan implantat och ben.

Den extramedullära och den intramedullära delen är väsentligen parallella men inte coaxiala. De förbinds av en mellanliggande del som uppvisar cza 90 graders vinkel mot de båda andra delarna. Längden av den mellanliggande delen motsvarar tjockleken på det kor- tikala benet i frakturområdet. Den transversella de- len hindrar implantatet från att glida ut.

Den âtergående delen av den extramedullära skänkeln löper några millimeter förbi frakturen. Det gör att tråden bilder en ”gaffel” av de extra- och intra- medullära delarna som därför kan nypa fast det proxi- mala fragmentet som då stabiliseras mot utsidan av frakturens huvudfragment. Öglan som bildas av krökningen av den extramedullära skänkeln är formad för att passa i gängan till en skruv som vid behov kan fixeras i det distala frag- mentet.

B Implantat för ulna. 10 15 20 25 30 528 551 Det ulnara implantatet skiljer sig från radiusimplantaten genom att det är avsett att fixeras med en eller två Skruvar- i. Den intramedullära delen är rak och har en vass spets så att den kan införas genom distala ulna in i märg~ hålan. ii. Den extramedullära delen har två öglor, där den proximala används för att fixera implantatet till ul- nas huvudfragment, och den distala för att vid behov fixera det distala ulnafragmentet. iii. Det distala fragmentet fixeras genom att klämmas in mellan den intramedullära och den extramedullära delen av implantatet.

Uppfinningen beskrivas i det följande såsom ett antal föredragna utföringsexempel, varvid hänvisas till de bi- fogade ritningarna, på vilka Fig 1 visar schematiskt ett stift enligt uppfinningen implanterat i en underarm, Fig 2 visar olika vyer av ett stift enligt ett första föredraget utföringsexempel, Fig 3 och 4 visar olika planvyer av sagda för- sta stift, Fig 5 visar olika vyer av ett stift enligt ett andra föredraget utföringsexempel, Fig 6-10 visar olika planvyer av sagda andra stift, Fig ll-14 visar olika exempel på montering av olika slags stift enligt uppfinningen, Fig 15 visar olika vyer av benförankringsskruv enligt uppfinningen, och Fig 16 visar schematiskt en skiss hur ett stift c appliceras 1 ett brott och därefter föres på plats. 10 15 20 25 30 528 Sšï Ett föreliggande stift 1 ingår i ett enkelt och effektivt system för att användas som hjälpmedel vid be- handling av oregelbundna distala radius- och ulnarfrakturer 2.

Stiftet 1 är anordnat för att åstadkomma maximal stabilisering genom att använda minsta möjliga ingrepp och implantat- stift 1 är vidare anordnad att lätt kunna införas genom frakturen 2 och kommer att kännas tydligt när den är införd mot frakturkanten i det proximala benfragmentet på plats i benet 3. Fästelement i form av benskruv 9 lämpar sig att nyttjas tillsammans med ett sagda stift för att ytterligare åstadkomma stabilisering av frakturerna. Införandet av stiftet 1 sker genom ett kort snitt.

Detta visas i fig 1.

Ett stift l;101;20l som lämpar sig för använd- ning vid brott 2 pà ben 3 i armar 14 eller andra kroppsdelar för att åstadkomma stöd och stabilisering av sagda ben 3 vid läkningen av brottet 2 ifråga bildas enligt föreliggande upp- finning i huvudsak av tre olika utföranden. Sagda olika stift 1;l0l;20l benämnes ”Radious Contour Pin", ”Radious dorsal Pin” och ”Ulna Pin”.

Enligt uppfinningen är särdraget för samtliga dessa stift att den vid varandra motstàende ändar lA,lB; 101A,101B resp 20lA och 201B uppvisar en vinklad rundad front- del 4;l04 resp 204 resp en dubbelbockad med förankringsögla 5;l05;205 försedd bakre stöddel 6;l06;206, där stiftpartier 7A,7B;l07A,107B; 207A,207B ligger parallella med varandra till nära anliggning mot varandra. Sagda stift 1:l0l;201 bildas av fjädrande material, företrädesvis fjäderstàl.

Sagda stöddel 6;106:206 bildas av en från stif- tets mittparti lC;l01C;20lC, med trubbig vinkel bockad del 8:l08;208 samt en från sagda bockade del sig sträckande änddel, vilken är dubbelbockad med resp parvisa stiftänddelar 7A, 7B; lO7A, l07B; 207A, 207B liggande tätt intill varandra. 10 15 20 25 30 528 3511 De båda stiftänddelarna 7A,7B;107A,l07B; zo7A,2o7s är raka (flg s resp rig 14) eller bàgfomiga (Fia 2)- Fig 14 visar en variant där stiftet 201 är dm- vlkt i anden zols l huvudsak leo° och lämpar sig Speciellt för förankring med skruv 9 till benet 3 ifråga. En hålformig yttre ögla 5;l05;205, avsedd att mottaga en fästskruv 9 eller något annat fästelement däri är belägen vid stiftets l;l01:20l och de båda stiftänddelarnas yttre ände resp ändar 10;l10;Ql0.

Därvid kan en ytterligare inre belägen ögla 211 vara anordnad, som är avsedd att mottaga en ytterligare skruv etc däri, och som är belägen på avstånd A från den första sagda yttre öglan 205.

Den del av stiftet 206 som innefattar de sagda båda skruvöglorna 205,2ll är omvinklad l80° så att den ombock- ade delen 212 är belägen parallell med resterande del 213 av stiftet 201 och hålles pà avstånd B därifrån, såsom visas i Fig 14. På de övriga stiften 1;l01 är den sagda trubbiga vinkeln väsentligen rätvinklig. Funktionen av sagda omvinkling är att stiftet hâlles stadigt på plats i brottet 2 med stiftets tvär- gående parti sträckande sig tvärs benets 3 längdutsträckning och med stiftets båda parallella stiftpartier anordnade att sträcka sig invändigt i resp utvändigt om benet.

Sagda vinklade rundade änddel 4;104;204 och sagda bockade del 6;l06;206 sträcker sig utmed varsitt plan 15,16 som är väsentligen vinkelrätt anordnade i förhållande till varandra.

Stiftet bildas företrädesvis av en slät fjäder- stálkonstruktion med företrädesvis cirkulär tvärsnittsform, t.ex. titan, rostfritt stål, plast, resorberbart material eller någon slags kompositplast.

Skruv 9 som är anordnad att fästa stiftet l;l0l;201 på plats uppvisar gängor 17 från skruvens spets 18 upp till ett slätt parti 19 som är beläget intill eller på ev- 10 15 20 25 30 528 331 stånd från skruvens skalle 20. Ett ringformigt mottagningsparti 21 är därvid anordnat på skruven 9 för att i fästläget kunna omslutas av den ringformiga öglan 5;105;205 och kliCkäS fast däri. Beroende pà brottets 2 utseende användes skruv som lämpar sig att nyttja för resp slag av brott.

En variant på skruv uppvisar gängor ända upp till skruvens skalle och att sagda gängor är formanpassade till att samverka med stiftets runda tvärsnittsparti.

Frontdelen 4;104;204 på stiftet kan vara vink- lad Y mellan 10°-30° och att den är vinklad tvärs den bakre dubbelbockade stöddelens gemensamma plan 22.

Beroende på vad slags brott pà benet 3 som upp- stått vid olyckstillfället användes skilda slags stift av ovan angivet slag varvid applíceringen av desamma kan varieras.

Stiftet enligt exempel som visas i Fig 1-4 utgöres av ett s.k.

”Radius Contour Pin” 1 och ett sådant stift införes I genom själva radiella brottet 2. Den därvid krökta bakre stöddelen 6 hos stiftet 1 kommer att ligga tätt an II mot benet 3 och mini- mera att irritera nerver och senor. Den utbredda utanför benet 3 belägna delen av den bakre stöddelen 6 åstadkommer ett bra stöd mot det anliggande fragmentet av benet 3. Möjlighet till ytterligare förankring med skruv 9 etc finnes även. Den rundade spetsen 4 underlättar för stiftet att glida mot insidan av väggen av cortex.

Stiftet enligt exemplet som visas i Fig 5-10 utgöres av en s.k. ”Dorsal Pin” 101 och ett sådant stift är an- ordnad att införas genom ”dorsal” frakturlinjen och är anordnad för att stödja fragment med den bakre belägna stöddelen 106 av stiftet 101. Dubbla bakre stiftpartier 107A,l07B hos sagda bakre stöddel 106 fördelar trycket över en större yta och mins- kar risken att skära in i skört ben hos patienten. Möjlighet till extra benförankring med skruv finnes även hos detta stift 101. Den dorsala skänkeln hos stiftet ger bra stöd till det 10 15 20 25 30 distala fragmentet och den tvärgående omvinklingen förhindrar stiftet att börja röra sig. Den extracorticala skänkeln, dvs. den del av stiftet som är anordnad att hamna utanför benbarken på benet, finnes i olika längder för att kunna varieras bero- ende på olika slags frakturlägen. Även detta stift möjliggöres att förankras med skruv, för att ytterligare öka stabiliteten.

Genom att den fria änden 7C;l07C av den ena stiftänddelen 7B;107B av de båda stiftänddelarna 7A,7B; 107A,107B sträcker sig förbi den bockade delen 8;108 av stiftet 1;101 så åstadkommes effektiv anliggning och stöd mot benet 3 med den sagda utskjutande stiftänddelen.

I fig 16 visas hur stiftet 1 först införes genom brottet 2 i en underarm 14 tvärs benets 3 längdriktning.

Därefter svänges stiftet 1 i riktning av pilen 50 till ett mellanläge III vid vilket stiftet vrides i huvudsak 180° var- efter fortsatt svängning av stiftet 1 sker i riktning av pilen 51 till slutläget IV från vilket stiftet 1 pressas ned med dess främre parti i riktning av pilen 52 invändigt i benmärgen 53 i benet 3 så långt att det avvinklade partiet 8 på stiftet 1 sträcker sig tvärs genom brottet 2 och fortsätter med sitt bakre parti att anligga mot utsidan av benet 3 som visas i fig 12 med slutläget II. Är brottet enkelt kan det räcka med ett stift men annars måste man nyttja två eller flera stift för att hålla samman brottet 2 effektivt.

Slutligen visas i Fig 14 exempel på en s.k.

”Ulna Pin” 201 som användes vid extremt svåra brott med många små benfragment såsom felställda brott med ibland flera frag- ment pà nedre delen av armbàgsbenet. Stiftet 201 införes genom brottets distala del in i märghàlan hos ulna. Sedan förankras den med skruv 9 i benet och som mottages i skruvöglorna 205,211 hos den ombockade bakre delen 212 av stiftet 201 i den del av benet som ej gått sönder. Stiftet lämpar sig att lämnas kvar i benet i form av ett implantat. 10 15 =528 551 10 Tack vare Stiftets fjädrande egenskaper stabiliserar stiftet fragmentet hos brottet genom spänningen mellan distala cortex och den proximala märghâlan. Stiftet in- föres i brottet till dess att den tvärgående delen av stiftet snäpper in i frakturens brottlinje.

Ytterligare fördelar med uppfinningen är att stiften är anatomiskt formade så att de ligger tätt an mot benet och därigenom effektivt ökar kontaktytan mot det an- liggande partiet av benet.

Stiften lämpar sig således att nyttjas både för att lägga brottet i rätt läge och för hophàllning av benfrag- menten.

Uppfinningen är naturligtvis inte begränsad till de ovan beskrivna och på de bifogade ritningarna visade utförandena. Modifieringar är möjliga, särskilt när det gäller de olika delarnas beskaffenhet, eller genom användande av lik- värdig teknik, utan att man fràngàr skyddsområdet för uppfin- ningen, sàsom den definieras i patentkraven.

Claims (5)

10 15 20 25 30 528 351 ll

1. Patentkrav l. Stift (l;l0l;20l) av fjädrande material för an- vändning vid brott (2) på ben (3) i armar (14) eller andra kroppsdelar för att àstadkoma stöd av sagda ben (3) vid läk- ningen av brottet, varvid stiftet (1;l0l;20l) vid varandra mot- stâende ändar (lA,lB;10lA,10lB;20lA,201B) i en intramedullär del uppvisar en vinklad frontdel (4;l04;204) och i en extra- medullär del uppvisar en dubbelbockad med förankringsögla (5;lO5;205) försedd extracortical (6;106;206), kännetecknat därav, att den intramedullära delen och den extramedullära delen är väsentligen parallella i förhållande till varandra och vid stiftets mittparti (1C;10lC;20lC) är förbundna med en mellanliggande del (8;l08;208) som uppvisar en väsentligen vin- kelrät utbredningsriktning i förhållande till den intramedul- lära delen och den extramedullära delen.

2. Stift enligt patentkrav l, kännetecknat därav, att stöddelen (6;l06;206) bildas av en från stiftets mittparti (lC;l0lC;20lC), med trubbig vinkel bockad del samt en från sagda bockade del sig sträckande änddel, vilken är dubbelbockad med stiftänddelarna tätt intill varandra.

3. - Stift enligt patentkrav 2, kânnetecknat därav, att de båda stiftänddelarna (107A,l07B;207A,207B) är raka.

4. - Stift enligt patentkrav 2, kännatecknat därav, att de båda stiftänddelarna (7A,7B) är bàgformiga. 10 15 20 25 30 12 5. Stift enligt något av patentkraven 2-4, känne- tecknat därav, att en hàlformig yttre ögla (5;l05;205), aVSedd att mottaga en fästskruv (9) eller annat fästelement däri är belägen vid stiftets (l;10l;20l) och de båda stiftänddelarnas yttre ände resp ändar (l0;ll0;2l0). 6. Stift enligt patentkrav 5, kännetecknat därav; att en ytterligare inre ögla (211), avsedd att mottaga en skruv <9) etc däri, är belägen pà avstånd (A) från den första sagda yttre öglan (205). 7. Stift enligt något av patentkraven 2-6, känne- tecknat därav, att sagda vinklade rundade änddel (4ïlÛ4ï204) och sagda bockade del sträcker sig utmed varsitt plan som är väsentligen vinkelrätt anordnade i förhållande till varandra. '8- Stift enligt något av patentkraven 2-7, känne- tacknat därav, att stiftet bildas av en slät fjäderstàlskon- struktion. 9- Stift enligt något av patentkraven 1-5 eller 7-8, känneteoknat därav, att den fria änden (7C;l07C) av den ena (7B;107B) av de båda stiftänddelarna (7A,7B;107A,l07B) sträcker sig förbi den bockade delen (8;l08) av Stiftet- l0. Stift enligt något av patentkraven

5. -9, och som är anordnade att fästas med hjälp av skruv, känna- tecknat därav, att skruven (9) uppvisar gängor (17) upp till ett slätt parti (19) intill eller pà avstånd från skruvens skalle (20) där ett ringformigt mottagningsparti (21) är anord- nat för att omslutas av den ringformiga öglan (5;l05;205). 10 13 ll. tecknat därav, att skruven uppvisar gängor ända upp till deSS Stift enligt något av patentkraven 5-9, känne- skalle och att sagda gängor är formanpassade att samverka med stiftets runda tvärsnittsparti. 12. Stift enligt något av patentkraven 1-11, känne- tecknat därav, att frontdelen är vinklad (4) mellan 10°-30° 0Ch att den är vinklad tvärs den bakre dubbelbockade stöddelen gemensamma plan (22).