SE412286B - Sett och anordning for fotoelektrisk avmetning av breder eller liknande geometriskt obestemda foremal - Google Patents

Description

3 7807659-3 Inom sågverksindustrin är det sedan länge ett önskemål att genom optisk av- sökning av en bräda skaffa underlag för bedömning av brädans kvalité, optimalt uttagbara nyttoyta eller var en bräda skall trimmas för att optimalt utnytt- jande av virket och bästa lönsamhet skall uppnås.

I amerikanska patentet 3.890.509 beskrivs en metod och en apparat för optisk avsökning av bräder, särskilt vankantade sådana. Bräderna transporteras i sin tvärriktning och passera härvid ett matställe. Här belyses varje bräda och från brädan reflekterad strålning detekteras medelst ett antal ljuskänsliga signal- givare anordnade längs en linje tvärt transportriktningen. Belysningen av brä- dan sker här växelvis i två motsatta riktningar parallella med transportrikt- ningen och på ett sådant sätt att brädans i belysningsriktningen längst bort belägna vankant ligger i skugga. Härigenom åstadkommas en på elektrisk väg indi- kerbar markering av vardera skiljelinjen mellan brëdans plana ovansida och resp vankanter.

I amerikanska patentet 3.983.h03 och våra amerikanska patent 3.886.372 och 3.963.938 beskrivs förfaringssätt och anordningar för optisk avsökning av före- trädesvis bräder. j en mätzon belyses bräderna stillalíggande och ett långsmalt område av brädan avbildas via ett objektiv på en s k diodarry medelst vilken intensiteten av från brädan reflekterad strålning detekteras. Genom att succes- sivt förflytta avbildningsområdet längs brädan åstadkommas en avsökníng av hela brädan.

Gemensamt för de i ovannämnda patent beskrivna avsökningsmetoderna och appara- terna är att belysningen under avsökningen har en tillnärmelsevis konstant nivå.

För att de för ljus känsliga signalgívarna skall kunna särskillt strålning reflekterad från mörka partier av brädan, från strålning reflekterad från ljusa partier av brädan, måste belysningsstyrkan vara tämligen hög, om man önskar utnyttja signalgívarnas dynamikområde på ett tillfredsställande sätt. En nack- del är att för den personal som måste vistas i lokalen kan den höga belysninge- styrkan verka tröttande särskilt då belysningen växlar mellan två motsatta be- lysníngsriktningar. En annan nackdel är att den höga belysníngsstyrkan medför hög energiförbrukning.

Vid optisk avsökning enligt ovan kan det slumpmässigt uppträda fel hos de enskilda signalgivarna eller finnas inbördes olikheter mellan dessa. Eftersom man som nämnts använder en enda belyuningsnivå och därmed refererar givarnas signaler till en enda för alla gívarna gemensam referensnivå, kommer felen att \7eo7es9-z IL påverka avsökningsresultatet och medföra försämrad noggrannhet vid bestämning av önskade och inledningsvis nämnda mätdata. , Ändamålet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett sätt och en anord- ning för avmätning av bräder eller andra geometriskt obestämda föremål genom vilket sätt och med vilken anordning ovannämnda nackdelar kunna elimineras eller i stor utsträckning reduceras. Detta åstadkommas därigenom att avsökningen sker på ett sätt och med en anordning-som har de i bifogade patentkrav angivna kännetecknen.

Uppfinningen skall i det följande förklaras ytterligare med hänvisning till bifogade ritning på vilken fig 1 schematiskt och perspektiv visar en anordning som arbetar på det sätt som är karakteristiskt för föreliggande uppfinning och vid vilken långsträckta föremål såsom bräder eller ölock transporteras i tvär- ritníngen genom en mätzon. Fig 2 är ett blockschema som illustrerar signalbe- handlingen vid avmätning av ett föremål på det sätt uppfinningen avser. Fig 3 är ett amplitud-tiddiagram som visar hur bestrålningspulser utsändas perio- dískt från två motsatta ritkningar vid en anordhing enligt fig 1 samt motsvaran- de cykler under vilka en signalgivare mottar strålning och avger en mot den mottagna strålningen svarande Signal. Fig ha visar ett tvärsnitt av en bräda som avsökes såsom i fig 1 och fig bb en del av brädan sedd uppifrån samt de ytele- ment av brädan från vilka en enskild signalgivare mottar reflekterad strålning under ett flertal efter varandra följande avsökningscykler. Fig 4c visar en en- ligt uppfinningen framtagen skillnadssignal som för ytelementen i fig bb anger- ; skillnaden mellan signalgivarens utsignal vid ett högt resp ett lågt strålninge- intensitetsvärde vid bestrålning från vänster. Fig hd visar motsvarande skill-' nadssignal vid bestrålning från höger. Figurerna he och hf visa skillnadssigna- lerna i figurerna 4c resp 4d.efter digital filtrering. Fig 5 är ett blockschema som illustrerar ett föredraget sätt att styra ett lysrör för att åstadkomma en períodiskt varierande bestrålning och fig 6 är ett alternativ för detta block- schema.

I fig 1 är 1 ett transportorgan för styckvis tvärtransport av bräder 2; i en š medelst en pil 31 markerad riktning, genom en mätzon 3, som i figuren är be-' lägen mellan två streckade linjer 4, 5. Transportorganet 1 innefattar ett an- tal parallellt anordnade och drivna kedjor 6 på vilka bräderna 2 vila under transporten. För att förhindra glidning mellan bräderna 2 och kedjorna 6, något som särskilt under transporten genom mätzonen 3 ej får förekomma, äro kedjorna utrustade med på tillnärmelsevis ekvidístanta inbördes avstånd t 7807659-3 fixerade medbringarc 7.

I mätzonen 3 utföres en optisk avsökning för att utröna brädernas geometriska utsträckning. För detta ändamål bestrålas mätzonen av bestrålningsorgan 8 vilka företrädesvis utgöres av lysrör och styrs så som anges i ett särskilt känne- tecken för uppfinningen. Hur detta går till skall beskrivas närmare i anslutnign till fig 5-6.

För den optiska avsökningen utnyttjas två s k array-kameror 9, vardera utrustade medvidvinkeloptik och innefattande en i optikens fokalplan anordnad diodarray.

En sådan består som bekant av ett antal fotodioder anordnade längs en rät linje. Medelst kameraoptiken avbildas mätzonen 3 optikens fokalplan men endast bilden av en långsmal yta 10 av mätzonen 3 faller på arrayen och "ses" av denna.

Array-kamerorna är här så orienterade att ytan 10 ligger i mätzonens 2 1ängsrikt~ ning och utan avbrott täcker hela dess längd. Varje fotodiods utsignal svarar mot den strålningsmängd som under en viss tid reflekteras från ett ytelement, i fig Ab markerat med 32, av ytan 10 och mottages av fotodioden. Till följd av optiska begränsningar i avseende på vidvinkeloptikens synfält och ljusstyrka samt optisk distorsion i optiken är det lämpligt att såsom exemplet visar an- vända mer en array-kamera för att åstadkomma fullständig täckning av bräder med största förekommande längd.

För den fortsatta signalbehandlingen som närmare skall förklaras i anslutning till fig 2, ftrdras att utsignalen blir relaterad till den position ytelementet har på brädan i avkänningsögonblicket. För detta behövs en signal som återger brädans rörelse genom mätzonen 3. En sådan signal kan åstadkommas på konventio- nellt sätt medelst en för kedjornas 6 transportrörelse känslig signalgivare exempelvis en pulsgivare eller ett syngonelementfl Ett alternativt sätt att på kontaktlös väg skaffa sig nämnda signaler visas i fig 1. Här utnyttjas en array-kamera 51 av samma slag som array-kamerorna 9, men så riktad att dess långsmala synfält 12 skär tvärs över mätzonen, parallellt med transportrikt- ningen. Med hjälp av array~kamerans utsignalen kan man således följa brädans transport genom mätzonen 3. Fördelen med kontaktlös mätning av tvärtransporten är att härigenom ellimineras de problem som sammanhänger med kedjornas ofta något ryckiga gång och mekaniskt glapp mellan kedjor och en signalgivare.

Enligt uppfinningen sker avsökningen vid två olika strålningsintensitetsvär- den så som skall förklaras med hänvisning till fig 2. I denna figur har ute- lämnats sådant som har med eventuell analog/digitalomvandling och 7807659-3 sígnalanpassning att göra. Med 13 betecknas ett styrorgan som har till upp- gift att styra dels signalbehandlingen så som skall förklaras senare, dels bestrålningsorganen 8, som i figuren markeras med en lampsymbol. Styrningen av bestrålningsorganen innebär att strålningens intensitet i mätzonen 3, bring- as att snabbt och periodiskt växla mellan tvenne värden, ett lågt och ett högt värde. Det låga värdet kan åstadkommas på olika sätt. Ûm allmänbelysning- en är tillfredsställande för ändamålet kan denna utnyttjas enbart. Skulle allmänbelysningens intensitetsnivå ej vara tillräckligt hög, kan den komplet- teras eller helt ersättas av diffus fast belysning -från för ändamålet anord- nade lampor, lämpligen integrerade med de i fig 1 visade belysningsorganen B och sträckànde sig utefter dessa. Det höga bestrålningsvärdet erhålles genom att till det låga värdet addera en tillsatsbestrålning från bestrålningsorga- nen 8, I den i fig 1 visade anordningen förutsättes att bestrålningsorganen B äro inrättade att periodískt och växelvis bestråla mätzonen 3 från tvâ mote stående håll; och exempelvis i 450 vinkel mot transportriktningen. Tillsats- l bestrålningen uppträder alltså pulsviS så som illustreras i fig 3, där dia- _strålningen verkar vara kontinuerlig och är därför ej tröttande för paren. gram a markerar strålningspulser från vänster och b från höger i fig 1. Det förutsätts att bestrålningspulserna äro lika stora från båda hållen. Varaktig- heten hos pulserna kan lämpligen vara något mindre än en millisekund och avståndet mellan bestrålningspulserna från.ena hållet tre millisekunder eller något mera. Mätzonen kommer alltså att bestrålas ungefär varannan millise- kundt En tillsatsbelysning med så kort varaktighet hos pulserna är fördelak- tig med tanke på mätnoggrannheten, eftersom den sträcka det avsökta föremålet hinner att tillryggalägga under en bestrålningspuls blir försumbart liten, även om man enligt önskan väljer att transportera föremålet med en hög has- tighet. Den höga pulsfrekvensen är att föredraga, särskilt vid konventionella lysrör, enär härigenom undvikas de stabilitetsproblem som kan uppträda i lys- rör arbetande med längre intervall mellan pulserna, men har också den förde- len att växlingarna ej hinner att uppfattas av det-mänskliga ögat, utan be- i nalen.

Styrorganet 13 har vidare till uppgift att kontrollera den cyklíska funktion hos array-kamerans 9 fotodioder, som på konventionellt sätt omfattar dels >mottagning av strålning reflektèrad från det ytelement 32 av ytan 10, vilket för ögonblicket "ses" av respektive fotodiod, dels avgivning av en mot denna elektricitetsmängd svarande signal. I fig 3 visas i diagram c med heldragna linjer markerade V, H och L de korta perioder inom denna cykliska funktion under vilka fotodioderna är mottagande, varvid bestrålningen av det avsökta föremålet antingen har det nämnda höga intensitetsvärdet och härrör, 7807659-3 åtminstone till väsentlig del, från bestrålningsorganet på vänster (V) respek- tive höger (H) sida, eller har det låga intensitetsvärdet (L) som enligt ovan kan härröra från endast allmänbelysningen. De laddningar som sålunda mottages av kamerans fotodioder under perioderna V, L och H utmatas på känt sätt i form av en serie mätsignaler.

Såsom framgår av blocksohemat i fig 2 föras på kamerans 9 utgång uppträdande mätsignaler via en omkopplare 14, som också kontrolleras från styrenheten 13. Omkopplaren har en första signalväg som är avsedd för mätsignaler här- rörande fårn det ena bestrålningsintensitetsvärdet, lämpligen det höga värdet (dvs från H resp V-perioderna i fig 3) och vilken signalväg går till ett minne 15, som på sin utgång står i förbindelse med den ena ingången hos en jämförare 16. Under inverkan av styrenheten 13 kan medelst omkopplaren ock- så etableras en andra signalväg som alternerar med den första signalvägen och är avsedd för mätsignale-r erhållna vid det andra bestrålningsintensitets- värdet, lämpligen det låga värdet (de som upptagits under L-perioderna). Den- na andra signalväg leder förbi minnet till jämförarens 16 andra ingång.

Då den i minnet 15 lagrade serien av signalvärden utläsas, något som också ini- tieras medelst styrenheten 13 och sker mätvärde för mätvärde, kommer därför varje utläst värde erhållet vid den ena belysníngsnivån att jämföras med det i tiden närmast liggande signalvärde, som erhållits vid den andra belysningsnivân och avseende samma fotodiod. Resultatet av denna jämförelse uppträder På ut- gången av jämföraren 16 i form av en serie skillnadsvärden, som i tur och ord- ning representerar de enskilda längs avkänningsytan 10 i fig 1 belägna ytele- menten 32 och vilka värden var och ett är ett mått på skillnaden mellan de båda av ett visst ytelement 32 uppfångade strålningsmängderna.

Nämnda skillnadsvärden överföras i exemplet enligt fig 2 till en andra jämförare 17 som också är ansluten till en krets 18 med uppgift att alstra ett valt jäm- förelsetal, som kan ha karaktären av en tröskelnivå och svarar mot den strålninge- mängd som vid en viss strålningsintensitet erfarenhetsmässigt uppfångas av en fotodiod då denna "ser" ett ytelement av en kritisk ytbeskaffenhet. Allt efter vilket kriterium som gäller för avmätningsförfarandet kan sålunda till jämfö- raren 17 matas jämförelsetal som äro representativa för en sådan brädas ovan- sida 20, dess vankanter 21, 22 (se fig 41) dess ändkanter eller andra liknande diskontinuiteter, kvistar eller andra kvalitetsnedsättande defekter. Om de er- hållna skillnadsvärdena äro mindre än ett jämförelsetal är tydligen en dylik diskontinuitet för handen inom det avsökta området medan om jämförelsetalet över- skrides området skall anses vara godkänt och fritt från sådana felaktigheter.

Genom att i tur och ordning jämföra skillnadsvärdena från jämföraren 16 med '7807659-3 8 ett, alternativt flera, jämförelsetal får man alltså fotodiod för fotodiod, data utvisande hur det avkända föremålets bestrålande sida varierar i avseen- de på ytbeskaffenheten såväl längs ytan 10 som i vinkel häremot, dvs i avkän- ningsriktningen 31. Dessa data föras till en utvärderingsenhet 19 vari de re- lateras till den från kameran 11 erhållna lägesinformatíonen så att man häri- genom kan få en totalbild av den bestrålande sidan innehållande en geometriskt entydig lägesbestämning för alla så avmätta ytpartier och för dess ytterkon- turer. Förekomst och läge av eventuella vankanter kan också utrönas. För dessa ändamål kan det fordras en matematisk analys med hjälp av ett datorprogram, varvid en sammanställning göres av nämnda data härrörande från ett flertal in- till varandra belägna fotodioder, så att mätresultatet inte störes av små lokala ojämnheter exempelvis i ytterkonturen.

Array-kamerornas cykliska funktion skall ha hög frekvens med tanke på mätnog- grannheten dvs ett ytelement 32 som avsökes under en viss cykel exempelvis L skall i stort sett ha samma läge som det i närmast föregående cykel V eller H avsökta ytelementet och för att inte behöva ge datorns minne en så stor kapa- citet att häri ínrymmas samtliga de mätdata, som tätt utmatas på jämförarens 17 utgång under den tid som åtgår för avsökníngen av föremålet i mätzonen 3, bör i enlighet med ett särskilt kännetecken för förfarandet.och anerdningen enligt uppfinningen endast en bråkdel av dessa data tillvaratages i minnet.

Denna bråkdel väljes så att tvenna i minnet efter varandra inskrivna data härröra från ytelement som i rörelseriktningen 31 äro inbördes förskjutna en viss minimisträcka, varvid överlappning bör undvikas. Denna minimisträcka som sålunda bestämmes av tillgänglig minneskapacitet och den maximalt förekommande föremålsbredden, skall anpassas till ljuspulsernas frekvens så att efter in- skrivning i minnet av ett första mätvärde, framkommet exempelvis ur två in- till varandra liggande ljusperioder V och L, det närmast följande mätvärdet från samma slags ljusperiodpar, dvs nästa par V och L, överhoppas medan det tredje mätvärdet från samma slags ljusperiodpar registreras. På samma sätt förfares med mätvärdena från H- och L-periodparen. Är relativförflyttningen mellan tvenne identiska ljusperiodpar ringa kan det vara lämpligt att över- hoppa två eller flera mätvärden.

På känt sätt kan resultatet från utvärderingsenheten 19 utnyttjas för auto- matisk styrning av ett efterföljande arbetsmoment, såsom längdkapning eller kantning. I händelse de avmätta föremålens tjocklek varierar inbördes får man för att undvika de mätfel som annars skulle uppkomma på grund av array- kamerans eller -kamerornas vídvinklíghet utföra en tjockleksmätning och på 9 7807659-z sätt som beskrives i utläggningsskriften 7611329-9 korrigera de erhållna måtten särskilt de som tagits i mätzonen i längdriktning.

Hur mätsignalen uppträder vid avsökníng av en bräda 2, som tvärtransporteras i pilens 31 riktning genom mätzonen 3 och vars ovansida härvid av gasurladd- ningslampor eller liknande å bestrålas omväxlande från vänster och höger si- da, illustreras i figurerna 4a-àf. Med 23 betecknas här den rad av lägen som under avsökningsförloppet successivt intages av ett ytelement 32, gällande för en och samma signalgivare, och vertikalt mitt under varje sådant läge i fig üb visas i diagrammen figurerna år och hd motsvarande tillnadssignaler erhållna vid bestrålning från vänster respektive höger sida.

Då det för aktuella slag av föremål kan förutsättas att föremålsytorna äro diffustreflekterande är rent generellt den strålningamängd som en signalgi- vare mottager från ett ytelement 32 och därmed också skillnadssignalen, vä- sentligen beroende av infallsvinkeln 0¿, dvs vinkeln mellan bestrålningens riktning och ytnormalen. Vid bestrålning från vänster såsom i fig 4a får så- ledes vankanten 21, där infallsvinkelnø§1 är liten, en högre ljusihtensitet än den horrisontella ytan 20 med infallsvinkelrwoßz medan den högra vankan- ten 22 därgó 3 är mycket stor, får ett mycket lågt ljusvärde eller ligger i skuggt. I den avsökta raden 23 borde därför vankanten 21 ha det högsta sig- nalvärdet, särskilt som signalgivaren här på grund av lutningen får ta emot strålning från en större yta än den gör vid avsökning mot den horisontella ytan 20. Att skillnadssígnalen som fig 4c visar är ungefärligen konstant för dessa båda ytpartier hos brädan har sin grund i att en vankant i normalfallet har en lägre reflektionsfaktor än en sågad yta. Däremot sker en tydlig ned- gång i skíllnadssignalens amplitud då ytelementet 32 vandrar ut över vankanten 22. På analogt sätt uppträder hos skillnadssignalen vid bestrålning snett uppifrån höger en kraftig ökning i amplituden då ytelementet avsöker den vänst- ra vankanten 21 och passerar övergång mellan denna och ovansidan 20. Förutsatt att inga ytdefekter ändrar de uppfångade strålningsmängderna bibehålles det högre signalvärdet under återstoden av avsökningsförloppet. Det må påpekas att skillnadssignalen i verkligheten uppträder som en superponering i figurer- na 40 och 4d eftersom ju bestrâlningsn sker växelvis, men att man för ut- värdering och digital filtrering separerar de från bestrålning från vänster respektive höger härrörande skillnadssignalerna från varandra. Efter en digi- tal filtrering av nämnda delar av skillnadssignalen får man således två sig- naler med utseende enligt 4e respektive àf. Efter jämförelse enligt ovan kan sådana storheter som brädans totala bredd bt, planytans 20 bredd bp samt vsovssà-3 vankanternas 21, 22 bredd bvv resp.b¿h bestämmas, vilka storheter har marke- rats i fig 4f. Genom den digitala filtreringen sållas enstaka störande mät- värden härrörande från exempelvis flisor och dylikt bort) En fördel med det nu beskrivna bestrâlnings- och signalbehandlingsarrange- manget, baserat på bestrålníng vid tvâ skilda intensítetsnivåer och fallande i två riktningar som bilda en avsevärt vinkel, exempelvis 450 mot lodplanet, är att man på basis av erhållna mätdata kan utvärdera ett_vírkesstyekes tvär- snitt även då bredden av dess plana yta ZÜ går mot noll ooh virkesstycket så- ledes uppåt begränsas av en välvd konvex yta. Till skillnad från signalbilden_ i fig Ae ger ett sådant föremål upphov till en skillnadssígnal som oavbrutet faller mot höger tills såsom förut den högra kanten, som ligger i skugga, på- träffas ooh signalen blir noll. Pâ samma sätt erhålles genom bestrålningen från höger signalvärden som kontinuerligt avtaga mot vänster. Föremâlets-maxi- mala tjocklek som ju normalt uppträder på det ställe där ytan är horisontell motsvaras signalmässígt av den punkt där de båda skillnadssignalerna ha sam- ma umplitud. Ur de båda signalbildorna kan genom jämförelse med ett antal jämförelsetal i utvärderingsenheten 19-även framräknas approximativa värden för ytnormalens lutning punkt för punkt utefter-ytan, och därmed dess profil.

Hur den för uppfinningen karakteristiska bestrålningen kan åstadkommas skall nu fürklas med hänvisning till figurerna 5 och 6. I figur 5 och 24 ett lysrör som utgör en del av ett bestrålníngsorgan 8 vilket i sin helhet styres av an- å ordningen i figuren för bestrålning av mätzonen 3 från det ena hållet. För bestrålningen från det andra hållet finns en motsvarande kopplingsanordning.

Medelst en av styrorganet 13 styrd pulsgivare 25 exempelvis en Schmitt-trigger åstadkommas en Pulßsígnal vars pulser kan ha fyrkantform och en frekvens av storleksordningen ZSQ Hz. Pulssignalen påföres ena ingången av OCH-grind 26 vars andra ingång matas av en oscillator 27 med en signal Som har en förhållan- devis hög frekvens, ca 20 - 25 kHz. OCH-grindens 26 utsígnal matas via en för- stärkare 28 till en transformators 29 primärlíndning. Spänningen över transformatorns 29 sekundärlíndning utgör mätningsspänníng för lysröret Zä.

En företrädesvis till belysningsnätet kopplad transformator 30 förser lysrö- ret med erforderlig glödström. Det inses att under inverkan av den ovan be- skrivna kopplingen kommer de av denna styrda lysrören 24 under de tidínter- vall då pulsgivarens 25 utsignal är skild_från noll att matas av en högfrek- vent spänning som har samma frekvens som osoillatorns Z7_utsignal och som växlar mellan värdet noll och ett av förstärkafens 28 och transformatorn 29 11 78Û7659"3 bestämt toppvärde, som skall överstiga den erforderliga tändspänningen för lysrören då dessa varit släckte. Transformatorns 29 karakteristik skall vara sådan att strömmen genom lysrören-sedan tändning skett begränsas till ett lämpligt värde som kan väljas något högre än ett lysrörs normala brinnspänning.

I det ögonblick pulsgiverens 25 signal blir noll upphör urladdningen i rören och bestrålningen faller snabbt från det önskade höga intensitetsvärdet. På grund av fluorescensen i rören ge dessa även under intervallet till nästa puls en viss bestrålning, som tillsammans med eventuellt förekommande fast bestrålning och allmänbelysningen åstadkommer det önskade låga intensitete- värdet.

Vid höge krav på strålningseffekter, som krävs vid t ex höga transporthastig- heter hos de avmätta föremålen sätter de förluster som uppkomma vid drivning av urladdningsrör med högfrekvent växelström en praktisk gränspâ den uttag- bara effekten. Ett alternativt sätt är att driva urladdningsröret med likström och en sådan kopplingsanordning vises i fig 6.

Då transistorn 01 medelst drivelektroniken som kontrolleras av styrenheten 13 ¿ bringas att leda erhåller urladdningsröret tändpänning från en högimpediv spënningskälla. Denna driver urladdningsröret till en arbetspunkt där en låg- impediv spänningskälla kan ta över och generera erforderlig ström vilken be- gränsas av serieresistensen RSLÅG. Den till denna resistor inkopplade dioden spärrar slutning av tändspänningskällans krets via resistorn RsLÅG. Med hjälp av en polväxlingsswitch omkastas strömriktningen genom röret så ofta, exempel- vis för varje avmätningsoperation, att röret inte blir svärtat.

Det är uppenbart att en avmätníng av vankantade bräder, eller andra föremål av liknande tvärsnittsform, medelst anordníngen i fig 1 kräver att varje bräda innan den framkommer till mätzonen kontrolleras vara så vänd att dess smala rensågade plansida vetter uppåt mot kamerorna, och att i händelse även den breda plansidan skall avmätas med en liknande anordning, alla bräder måste vändas i en operation mellan de båda avmätningsoperationerna. I stället kan man dubblera mätsystemet genom att införa en andra uppsättning bestrålnings- organ och kameror belägna mitt under motsvarande delar i fig 1 och verkande uppåt, så att föremålens båda plansidor samtidigt kunna avmätas och en stor utrymmesbesparing erhålles.

Sättet och anordníngen enligt uppfinningen kan modifieras på många sätt inom

Claims (1)

1. '7807659-3 12 ramen för den i patentkraven angivna uppfinningstanken. Så kan exempelvis avsökningen av föremålen ske med dessa stillaliggande i mätzonen såsom beskri- ves i våra tidigare nämnda amerikanska patent 3.886.372 och 3.963.938. Genom den ovan beskrivna växlingen av bestrålningsriktningen uppnås då att den translatoriska rörelse genom vilken avsökningen åstadkommas, och som enligt nämnda patent verkställes med hjälp av en spegel, behöver utföras en- dast en gång. Den medelst spegeln åstadkomna avsökningen kan självfallet försiggå antingenutefter eller tvärs föremålets längdriktning. Enligt en annan modifikation av uppfinningen låter man ej bestrålningspulserna omväxlande komma från vänster och höger sida utan mätzonen bestrâlas uppifrån med en i huvudsak vertikal riktning. Detta slag av bestrålning kan vara enkla- re att åstadkomma än det tidigare beskrivna en ger något sämre avmätningsnog- grannhet. Det bör påpekas att sättet och anordningen enligt uppfinningen ej är begränsad till avmätning av bräder och på grundval härav företagen kvalitetsbedömning 1 utan kan användas också för avmätning av block, osågat timmer och andra lång- sträckta föremål. Patentkrav

1. Sätt att på fotoelektrisk väg utföra mätning på bräder eller liknande geometriskt obestämda föremål, som ett och ett transporteras genom en mät- zon i vilken åtminstone den ena sidan av ett däri inkommet föremål bestrås las, varvid avsökning utföres medelst minst en array-kamera innehållande ett flertal längs en linje med vald riktning ordnade signalgivare, som vid avsökningen var och en upprepat utför en cvklisk funktion omfattande mot- tagning av strålning från ett lítet ytelement tillhörande nämnda bestrålande sida av föremålet och beläget inom mätzonen och angivning av en mot den mottagna strålningen svarande elektrisk signal, varvid nämnda ytelement ge- nom en translatorisk rörelse i vinkel mot nämnda riktning förskjutas rela~ tivt föremålet så att hela den bestrålade sidan av föremålet avsökes, och varvid ur de från signalgivarna avgivna signalerna bestämmas önskade mät- data för föremålet, k ä n n e t e c k n a t därav, att den i mätzonen (3) rådande strålningen intensitet bringas att snabbt och periodiskt växla mellan ett lågt (L) och ett högt (V, H) värde, att signalgivarna i takt med denna växling bringas utföra nämnda cyklíska funktion så att från varje 13 78Û7659'3 signalgivare kommer att periodiskt erhållas dels en mätsignal gällande för det låga intensitetsvärdet dels en mätsignal gällande för det höna intensitetsvärdet, att för varje signalgivare bildas en skillnadssignal, vars värde utgör skillnaden mellan de båda näteignalerna,erhållna från ett och samma eller i huvudsak samma ytelementläge, varefter medelst tal, som äro representativa för ytbeskaffenheten, ur skillnadssignalen framtages och registreras data, ytelement för ytelement (32), utvisande den bestrå- lade sidans (20-22) ytbeskaffenhet och/eller tvärprofil. Sätt enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att den periodiska växlingen mellan det låga respektive det höga intensitetsvärdet sker vid en väsentligen konstant frekvens, som är så hög att ytelementets (32) för- skjutning under tiden (V+L alt H+L) för två på varandra följande växlingar, och därmed förskjutningens inverkan på skíllnadssignalen, blir liten, och att registrering av mätdata erhållna ur respektive signalgivares skillnads- signaler sker med en frekvens som är en heltalsbråkdel av den nämnda väx- lingsfrekvensen och är så vald att registerade mätdata för varje signalgi- vare kommer att svara mot ytelemont som äro inbördes förskjutna och ej böra överlappa varandra. Sätt ânligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att för strål- ningen med det låga intensitetsvärdet (L) utnyttjas den lokala allmänhe- lysningen lämpligen kompletterad med fast tillsatsbestrålning, medan för bestrålningen med det höga intensitetsvärdet (V, H) dessutom utnyttjas pulser från en pulserande strålningskälla (24). Sätt enligt patentkravet 1 varvid för bestrålningen av ett i mätzonen (3) inkommet föremål (2) utnyttjas gasurladdningslampor, exempelvis lysrör (24), k ä n n e t e c k n a t därav, att för åstadkommande av nämnda höga och låga intensitetsvärden gasurladdningslamporna (24) under den tid (V, H) det höga intensitetsvärdet skall råda, matas med en spänning vars toppvärde är tillräckligt högt för att åstadkomma urladdning i lamporna, medan av- brott sker i denna växelspänning under den tid (L) det låga intensitete- värdet skall råda. Anordning för utförande av sättet enligt patentkravet 1, innefattande organ för transport av bräder eller liknande geometriskt obestämda föremål ett och ett genom en mätzon, organ för bestrålning av åtminstone ena sidan av ett i mätzonen inkommet föremål, minst en array-kamera innehållande ett flertal 7807 659-3 lä längs en linje med vald riktning ordnade signalgivare, organ för styrning av signalgivarna så att var och en vid avsökningen upprepat utför en cyk- lisk funktion omfattande dels mottagning av strålning från ett litet ytele- ment nämnda bestrålade sida av föremålet och beläget inom mätzonen och avgivning av en mot den mottagna strålningen svarande elektrisk signal, varvid nämnda ytelement genom en translatorisk rörelse i vinkel mot nämnda riktning förflyttas relativt föremålet så att hela den bestrålade sidan av föremålet avsökes, och beräkningsorgan för att ur de från signalgivarna bestämma önskade mätdata för föremålet, k ä n n e't e c k n a d därav, att bestrålníngsorganen (8) är inrättade att bestråla det i mätzonen (3) beläg- na föremâlet (2) så, att strålningens intensitet snabbt och periodiskt växlar mellan ett lågt (L) och ett högt (V, H) värde, att styrorganet (13) är inrättat att styra signalgivarna att utföra nämnda cykliska funktion i takt med denna växling så att från varje signalgivare kommer att periodiskt erhållas dels en mätsígnal gällande för det låga intensitetsvärdet, dels en mätsígnal gällande för det höga intensitetsvärdet, och att nämnda beräk- ningsrrgan (14-18) innefattar en skillnrdsbildare (16) inrättad att för varje signalgivare bilda en skillnadssígnal, vars värde utgör skillnaden mellan de båda mätsignalerna, erhållna från ett och samma eller i huvudsak samma ytelementläge, samt medel för-att medelst tal, som är representativa för ytbeskaffenheten, ur skillnadssignalen framtaga och registrera data, ytelement för ytelement (32), utvisande den bestrålade sidans (20-22) ytbe- skaffenhet och/eller tvärprofil. Anordning enligt-patentkravet s,'k ä n n e t r r k n a'u därav, att bestrål- ningsorganen (8) äro styrda av ett pulsgivande organ, arbetande med en vä- sentligen konstant så hög frekvens att ytelementets (32) förflyttning under tiden (V+L alt H+L) för två på varandra följande växlingar i bestrâlningen blir liten ren att utvärdrringšrrganen (11-19) äro inrättade att registrera mätdata erhållna ur respektive sígnalgívares skillnadssignaler med en frek- vens som är en heltalsbråkdel av den nämnda växlingsfrekvensen och är så vald att de mätdata som registreras för varje signalgivare kommer att svara mot ytelement som äro inbördes förskjutna och ej böra överlappa varandra. Anordning enligt patentkravet 5, hos vilken bestrålningsorganen utgöres av -gasurladdningslampor exempelvis lysrör (Zä), k ä n n e t e c k n a d därav, att anordningen innefattar ett av styrorganet (13) styrt spänningsmatnings~ don (25-29) för alstring av gasurladdningslampornas (24) matningsspänníng, vilket spänningsmatningsdon är inrättat att under den tid (V, H) det höga 15 'zaovess-z intensitetsvärdet skall råda, avge en högfrekvent växelspänning vars topp- värde är tillräckligt högt för att åstadkomma urladdning i lamporna, ocn' att åstadkomma avbrott i denna växelspänning under den tid (L) det låga intensitetsvärdet skall råda. Anordning enligt patentkravet 7, k ä n n e t e c k n a d därav, att spän- ningsmatningsdonet (25-29) innefattar en DCH-grind (26) som på utgången via en förstärkare (28) är ansluten till en transformator (29) vars sekundär- sida är kopplad till nämnda gasurladdningslampor (24) och som på ingången är förbunden med dels en högfrekvcnsoseillator (27) dels en av styrorganet (13) styrd pulsgivare (25) alstrande en pulssignal vars frekvens överens- stämmer med den nâmnda växlingsfrekvensen och vars pulser ha en varaktig- het med lika med den tid (V, H) under vilken det höga bestrâlningsinten- sitetsvärdet skall råda.