Jag ligger i soffan under en filt och tittar med ett halvt öga (både bildligt och bokstavligt talat) på ett program på Kunskapskanalen. Det är en brittisk dokumentär om de europeiska kungahusens 1900-talshistoria. Inte för att jag är superintresserad av det, men jag tycker om att ligga och lyssna på speakerröstens tjusiga Queen's English. Min egen engelska är fortfarande färgad av mitt år som au pair i USA för 35 år sedan, men om jag fick välja om skulle jag hellre vilja kunna prata brittisk engelska. Vilken dröm att låta som snobbiga Hyacint Bucket i "Skenet bedrar", hihi!

Redan före lunch körde vi till en gård i grannbyn söderut för att införskaffa årets julgran. Vi har handlat våra granar på samma ställe flera år i rad nu, och även i år fanns det många fina exemplar att välja på. Vi valde som vanligt en rödgran, för de doftar godast och känns mest genuina. Maken får agera måttstock. Om granen är 187 cm hög går den in utan problem och det blir en decimeter kvar till tak. 300 spänn för en gran är 200 kronor billigare än i Malmö, kan vi konstatera efter ett telefonsamtal med svärmor och Amerika-svägerskan. 

Idag har jag haft hemmakontor hela dagen. Min arbetsplats är nästan alltid soffan, som faktiskt erbjuder den allra bästa arbetspositionen för min rygg. Jag pallar upp kuddar vid ett armstöd och sitter med raklånga ben och datorn i knät på en sådan där datorbricka med kudde från IKEA. Det funkar hur bra som helst, och jag kan bokstavligt talat sitta och jobba i timmar utan att bli stel. Om någon hade kommit in i rummet hade de nog tyckt att det såg slappt ut, men jag är effektiv som attan och tappar ofta uppfattningen om tid. Sen jobbar jag undan allt som finns på min att-göra-lista (som ofta är lång) och i mina digitala inkorgar (som ofta är fulla), och när jag är klar med allt flexar jag ut och tar helg. Idag hann klockan bli halv fyra innan jag var klar. Det är dock en vansinnigt skön känsla att stämpla ut, när man vet att inget ligger kvar och skvalpar.

Men hörrni, nog är dagarna ljusare nu. Man behöver inte ha utebelysningen tänd om morgnarna längre, och det är fortfarande dagsljus en stund efter att man kommer hem på eftermiddagarna. Det där är lika befriande att konstatera varje år i februari. Man liksom känner hur hoppet återvänder. Det är ändå fint, på något sätt. 

Igår "bidde" det minsann inget inlägg, för då var jag ute och rumlade till way past my bedtime (läs: klockan 22:00). Vi hade avtackning av en långvarig och mycket kär kollega på jobbet och firade av henne storligen med middag på Fabrik, som är nordöstra Skånes i särklass mest spännande restaurangupplevelse. De har ett väldigt trevligt koncept med smakrika "mellanrätter" i lyxig miljö med härligt avslappnad atmosfär. Donnan på bilden är inte min kollega, utan en fönsterspegling av ett fotografi som ingår i ett fotoprojekt av Osby-profilen Matthias Lavesson. 

I förmiddags tog vi skåpbilen till grannbyn och köpte gran. Vi har handlat på samma ställe flera år i rad, för granarna är alltid så nyhuggna och fina där. Och så är det ju så nära och bra hem. Rödgran är alltid ett självklart val. Det doftar ljuvligt, och så passar det bäst i ett gammalt hus som vårt. När det var dags att ta in granen hittade vi naturligtvis inte julgransfoten. Kan det rentav vara så att vi slängde den efter förra julen? Jag har ett vagt minne av att den läckte lite grann. Nåväl, en snabb sväng till byns största loppis fixade biffen. Förvisso ingen tjusig variant, men fullt funktionsduglig. Och den syns ju ändå inte där under de täta grenarna. 

Nu sitter jag och tindrar ikapp med granen, hihi! Första kvällen med gran är onekligen en av årets höjdpunkter. Och imorgon får vi nog se tomtar krypa upp ur vrårna. Med en vecka kvar till jul börjar det bli dags att maxa på med julpyntandet. 

Måndag igen. I vår är det bara körövning varannan måndag, och den här veckan är det inte någonting. Trist på ett sätt, men just ikväll skönt på ett annat sätt. Jag har masat mig runt som en plirögd mullvad hela dagen och ser fram emot att ta kväller hemma i soffan. Kanske slötittar jag på någon dokumentär på SVT Play. (Igår såg jag dokumentären om Laleh och känner mig fortfarande smått förälskad.) Kanske läser jag en bok istället. I bokhyllan finns en och annan oläst titel att välja mellan, men också många gamla favoriter som förtjänar att bli lästa igen. Fast ofta vågar jag inte läsa om en bok. Tänk om jag inte tycker att läsupplevelsen är lika fantastisk andra gången? Ibland är minnen bäst när man låter dem vara just minnen.

När datorknackandet var över för dagen, tog jag fram jullådan och klädde av granen. Jag älskar varenda liten kula och packade ner dem med stor omsorg. Tänk vad märkligt att det blir svårare och svårare att få plats med allt i lådan för varje jul som går. Jag tror bestämt kulorna förökar sig i granen, hihi! Imorgon är det tjugondag Knut, och kommer Lions och hämtar granen. Klockan 10 ska den stå redo ute vid tomtgränsen, och vi har redan "dekorerat" den med 40 kronor i en påse. Vi skulle visserligen kunna köra iväg den själva i skåpbilen, men det är skönt att slippa en extra syssla, och så känns det bra att stötta lokala välgörare. (Sanningen kan också vara att skåpbilen redan är full med annan bråte som ska slängas...)

Jag dristade mig till ett besök på C4 Shopping i Kristianstad efter lunch idag. Jag var inte direkt ensam om det vågspelet, om man säger så. Jisses, så mycket folk! Några kläder orkade jag inte prova, men det var ändå rätt kul att gå runt och titta lite grann. Det var bra rea på alla julsaker, så jag passade på att köpa juletiketter och små filtfigurer på Panduro Hobby att använda nästa jul. (Jag måste bara komma ihåg var jag lägger dem...) Lite underkläder och skönhetsartiklar blev det också, och två böcker som jag har haft på min läslista under hösten. Bäst var ändå fikan på Espresso House. 

Jodå, visst blev det en gran på Solhäll i år också. Jag kom plötsligt till insikt om att jag har gått omkring som Grinchen (som förvisso är grön och fin, hihi!) och surat större delen av december, och det enda sättet att råda bot på det är ju att skaffa en gran. Vi storhandlade i Hässleholm i förmiddags och plockade sedan upp ett knubbigt litet exemplar hos julgransförsäljarna ute på parkeringen. Rödgran så klart. Jag vill aldrig ha något annat. Väl hemma gjorde maken grovjobbet med fot och lampor, och sedan hängde jag kulor för glatta livet. Granen är bara 1,70 hög, så det gick hur bra som helst. 

Mattan vi köpte till röda rummet för ganska exakt två år sedan var verkligen inget bra köp. Den var förvisso både snygg och Fair Trade-märkt, men den blev luddig och konstigt noppig på ingen tid alls och var verkligen hur svår som helst att hålla efter. En ny matta har sålunda stått på önskelistan ganska länge, och när jag var hemma hos mina föräldrar senast föll det sig så lägligt att jag hittade en riktigt snygg och nästintill oanvänd ullmatta i deras vindsförråd. Den "lånade" jag med mig hem, och tänk, både måtten och färgerna passar ju hur bra som helst. Törs man hoppas på att den fortsätter att hålla sig lika fin i vår ägo? 

Inför helgen meddelade jag byns finaste lilla blomsteraffär att jag ville skjuta upp födelsedagsbukett nummer två till nästa helg. Delar av bukett nummer ett var nämligen fortfarande fin, och så fick jag (hör och häpna) ihop ett litet gäng egenodlade dahlior att ersätta det som var visset med: 'Daisy Duke', 'Wine-eyed Jill' och 'Baccardi'. För säkerhets skull fyllde jag ut med en kvist vipphortensia också.

Om ni undrar vad det är som ligger bredvid vasen, så är det en antik träpipa, som jag har gett maken i födelsedagspresent ett år. Inte för att han röker pipa, men den är ju så charmig. Däremot kan man se på den att någon faktiskt har nyttjat den på riktigt en gång i tiden. Man kan ju riktigt föreställa sig en riktig sjöbjörn med snuggan i ena mungipan.

Min alldeles bestämda åsikt är att platsbyggda bokhyllor är något av det snyggaste man kan ha i inredningsväg. Allra snyggast är det när man bygger hyllorna hela vägen runt ett fönster, men på Solhäll har vi på tok för lågt i tak för att kunna göra det. Drömmen om en platsbyggd bokhylla slog ändå in för oss för en sisådär 5-6 år sedan, när vi gav vår duktiga och ständigt anlitade snickare mer eller mindre fria händer att bygga en i det ena hörnet i röda rummet. Vi blev så himla nöjda med resultatet, och nu är vi ju smått sugna på att fixa så att vi får ytterligare en hylla på den andra sidan av soffan. Tänk, så mysigt att kunna sitta där helt omgiven av litteratur! Som att bo i ett bibliotek. 

När julgranen försvann blev det så tomt i röda rummet, som är vårt vardagsrum slash TV-rum. Tidigare hade vi en piedestal med en stor krukväxt i det här hörnet, men den gör sig faktiskt riktigt fint ute i hallen, så den får vara kvar där. Istället flyttade vi över läslampan från den andra sidan soffan och ställde den på "min" sida istället. (Vi har nämligen fasta platser i soffan. Fast har inte alla det?) Det blev en jättebra läshörna för mig, som försöker upprätthålla mitt läs-flow om kvällarna. Nu kan jag sitta i soffan och jobba på mitt intellekt, istället för att scrolla som en hjärndöd zombie på mobiltelefonen. Bra, va?

Trettondag med krispig luft och strålande sol. Då dristar sig till och med Fröken Mysbralla (nytt bloggnamn?) ut på promenad. Maken och jag traskade genom Hembygdsparken och ner en bit längs Helge å. Det är allt vackra omgivningar vi har, så gott som mitt inne i byn där vi bor. I det här lilla huset i Hembygdsparken låtsas jag alltid att bröderna Lejonhjärta bor. 

Sen bar det sig inte bättre än att jag helt plötsligt fick skoskav, trots väl ingådda vinterkängor. På båda hälarna, dessutom. Jag tror bestämt att mina fötter har jäst över jul... Nu går jag barfota i mina Birkenstock-sandaler här hemma i stugan och luftar eländet. Ska jag promenera mer den här veckan är det nog Compeed-plåster och gympadojor som gäller. Så rackarns trist. Bäst att jag håller mig hemma i soffan, hihi!

I röda rummet konstaterar jag att vi borde slänga ut granen, för den barrar som en galning nu. Det känns nästan lite ledsamt, för jag hade faktiskt gärna haft den kvar ett tag till, men när kulorna börjar glida av de barrlösa grenarna är det ju inte så mycket att snacka om. Lions kör runt och hämtar granar i byn nästa helg, så den får väl stå ute vid grindstolparna och vänta en vecka. 

Nu ska jag ge mig på att fålla upp de nya köksgardinerna. Blir det bra kanske ni får se bilder imorgon, blir det inte bra åker de helvita gardinerna upp igen. Julgardinerna ska iallafall ner oavsett. 

Dagen började lugnt och skönt med bokad massagetid i Osby och sedan kaffelunch på Espresso House i Hässleholm. Efter det drogs tempot upp avsevärt, när jag svängde in på parkeringen vid ICA Maxi och insåg att jag knappast var ensam där. Tur att jag hade varit flitig och skrivit en inköpslista, för jag får alltid hjärnsläpp i sådana sammanhang. Väl i affären drabbades jag också av insikten att det inte finns en endaste liten burk ansjovis kvar att köpa i butikerna. Att Janssons frestelsen är hotad till jul har tydligen varit en nyhet i media sedan i november, men det helt gått mig förbi. Som tur väl var sprang jag på en kollega här hemma i byn, som sade sig ha en hel burk över, och hon var snäll och lovade att jag kan få den. Julen är räddad!

Nu ska jag titta på Downton Abbey-filmen, som visas på kanal 5. Av någon märkligt anledning har det faktiskt inte blivit av att jag har sett den, trots att jag fullkomligt älskade TV-serien. Kan man annat än älska Violet Crawley?

I årets gran blev det en salig blandning av kulor, klockor, flugsvampar och kottar. Färgskalan var sober i början, men sen tappade jag konceptet och smäckte på med både det ena och det andra, hihi! När jag trodde jag var klar hittade jag nämligen en ny låda med gamla favoriter, så då var jag tvungen att hänga upp lite till. Och sen hittade jag en ny låda... Glitter blev det faktiskt också till slut. (More is more, som sagt.) De nya metallhängena var verkligen otroligt smidiga, får jag säga. Jag ska aldrig klydda med tråd, snöre och band igen. De roliga små flugsvamparna är nya för i år. Dem hittade jag på Søstrene Grene i Kristianstad. 

Från samma affär kommer också de små vita fåglarna, som sitter vid foten på 6 av ljusen. De har en klämma undertill, så man kan fästa dem ordentligt på grenarna. Så söta! Jag ångrar att jag inte köpte fler, för det hade varit fint att ha en liten pippi vid varje ljus. Jag får väl spana på rean sen, om det finns några kvar då. 

Under granen sitter julugglan och ruggar. Jag fick ta fram sekatören och klippa bort lite nedhängande grenar invid stammen, så att den skulle få plats. Den gröna julgransfoten är ett gammalt loppisfynd. Tidigare hade vi en ännu coolare variant, men på den rostade skruvarna sönder till slut. Jag tänker varje år att det vore smidigt att sätta ner hela foten i en gammal zinkhink, så att man slipper vattna i tid och otid, och så att man slipper ha vatten som rinner över kanten ner på trägolvet. (Som på bilden.) Problemet är bara att alla zinkhinkar vi (jag) äger har hål i botten. Tidigare hade vi en julgransmatta som skydd, men den var så maläten och trasig och ful, så den slängde jag för något år sedan. 

Ikväll roar jag mig med att titta på granbilder från de senaste åren. Nu börjar jag nämligen bli himla sugen på gran, så till helgen får vi nog allt se till att införskaffa en. Då är det förvisso en hel vecka kvar till julafton, men det är ju trots allt fjärde advent på söndag. Vi kör alltid på vanlig rödgran för den goda doftens skull, men också för att det är absolut charmigast. Den står alltid i samma hörn i röda rummet, och andra stående inslag är att min barndoms ängel från 1976 alltid får agera toppstjärna, och att vi har en stor uggla istället för julbock undertill. I övrigt kör jag alltid på devisen "more is more" när jag klär granen. Det ska vara lite Piff och Puffigt, så där. Ska vi ta en titt på de fyra senaste jularna?

Förra året, alltså julen 2020, hade vi en väldigt tät och fin gran med tjocka mörkgröna grenar. Grenarna satt nästan lite för tätt, för jag minns att det var lite trixigt att hänga upp kulorna i den. Dekorationerna jag valde ut från min digra låda med julgransdekorationer var en blandning av nytt och gammalt i vitt och rött och någon enstaka i grönt, och allt var upphängt med vanlig sytråd, eftersom jag inte ville att snörena skulle synas så mycket. Ingen fick se den mer än vi själva, för det var ju strikta restriktioner som gällde för julfirandet då. 

Det har verkligen varit fantastiskt vinterväder i helgen. Kombinationen snö och sol ger ljusterapi som heter duga, både i stuga och sinne. Och så är det ju så underbart vackert. Som bomullstussar på grenarna i buskar och träd. Så här vill jag ha det fram till mars. 

Snart följer vi det svenska handbollslandslaget i VM-finalen. Det är alltid extra kul när ett ungt och relativt oerfaret lag går hela vägen till final, och extra roligt är det också att de spelar mot Danmark. Heja heja! Och tänk, imorgon när vi vaknar är det redan februari. Det går fort nu. Tack för det!