vi

vi

1. (ISO 639-1) kod för språket vietnamesiska

vi

1. (ålderdomligt) varför

   Varianter: hvi (ålderdomligt)

   Etymologi: Av fornsvenska hvi, av fornnordiska hví, av urgermanska *hwī, av urindoeuropeiska *kʷey, lokativ av *kʷis (“vem”).

vi n

1. gammalt ord för helgedom, kyrka, ofta inom hedendomen

   1953: Finna sitt öde, Albert Olsson:

   Jag vill offra för god vind och färd, sade han och gick bortåt viet.

   Etymologi: Av fornsvenska vī,^[1] av fornnordiska vé, av urgermanska *wīhą.

   Användning: Används mestadels som efterled i ortnamn, se -vi.

   Grammatik: Även den gamla dativpluralformen veum används i uttrycket varg i veum.

   Fraser: varg i veum

vi (personliga pronomen)

1. personligt pronomen som syftar på de talande i subjektsform; personligt pronomen i första person plural nominativ

   Etymologi: Av fornsvenska vir, vi, belagt i runsvenska som ᚢᛁᛦ ((uiʀ).

vi

1. personligt pronomen i första person plural subjektsform; vi

vi m

1. ägg

vi

1. personligt pronomen i första person plural subjektsform; vi

vi

1. du

   Kiel vi fartas?

   Hur mår du?

2. ni

   Kio vi faris hieraŭ?

   Vad gjorde ni i går?

vī

1. vi

   Varianter: vir

vī n

1. vi, offerplats

vi m

1. vin

   Besläktade ord: viner, vinificar

   Hyponymer: vi blanc, vi negre, vi rosat

vi

1. ni

vi

1. personligt pronomen i första person plural subjektsform; vi

   Synonymer: me

vi

1. böjningsform av ver