Uppsalapendeln

Det som då kallades Norra stambanan öppnades för trafik sträckan Stockholm N-Uppsala C redan 1866 och utökades till dubbelspårsdrift 1908. Järnvägen, som idag kallas Ostkustbanan, elektrifierades 1926-1934.^[2]

Man kan säga att dagens Uppsalapendel grundades 1968, då det relativt nybildade SL övertog Stockholms pendeltåg och startade pendeltågstrafik på sträckan Stockholm-Märsta, något som ledde till att Uppsalapendeln bara behövde göra uppehåll i Märsta och Knivsta. Detta förkortade restiderna avsevärt. Under slutet av 80-talet och början av 90-talet kördes vissa tåg med ett Rc-lok i ena änden och med en AFM7 (manövervagn), men idag kör man istället med två Rc-lok, ett i vardera änden.^[2]

Det går (hösten 2018) 1-5 tåg/timme per riktning, och de flesta stannar i Knivsta och Märsta (med byte till Stockholms pendeltåg). Dessutom går SL pendeltåg från Uppsala via Knivsta och Arlanda^[3][4] samt mer långväga SJ-tåg på sträckan (de som ska till eller kommer från platser norr eller nordväst om Uppsala), vilka oftast går via Arlanda (och inte stannar i Knivsta och Märsta). Totalt går cirka 50 tåg/dag i varje riktning (oräknat SJ Snabbtåg som inte är avsett för lokala resor Stockholm-Uppsala). Sedan 2017 går det dessutom några direkttåg, som inte stannar i vare sig Knivsta eller Märsta. Dessa tar cirka 30 minuter mellan Uppsala och Stockholm.^[5]

År 2009 var totala antalet (oavsett färdmedel) dagliga inpendlare till Uppsala kommun 17 152 och utpendlare 21 259 enligt Statistiska centralbyrån.^[6]

Banverkets preliminära statistik för 2006 var cirka 12 000 påstigande respektive 13 000 avstigande per dag på Uppsala C (inklusive X2000),^{[källa behövs][uppdatering behövs]}, inkluderat pendlare och övriga tågresenärer.