Sten Broman

Sten Broman
	Sten Broman
	Sten Broman, cirka 1964, med sitt mycket karakteristiska pipskägg
Född	25 mars 1902; Uppsala, Sverige
Död	29 oktober 1983 (81 år); Lund
Begravd	Norra kyrkogården i Lund
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Lunds universitet
Sysselsättning	Kompositör, TV-programledare, violast
Maka	Eivor Engelbrektsson
Partner	Gunilla af Halmstad
Föräldrar	Ivar Broman
Släktingar	Tore Broman (syskon)
Utmärkelser
	Medaljen för tonkonstens främjande (1966); Årets skåning (1980); Atterbergpriset (1981)
	Redigera Wikidata

Sten Broman, född 25 mars 1902 i Uppsala, död 29 oktober 1983 i Lund, var en svensk dirigent, föreläsare, musikpedagog, programledare och tonsättare. Han var känd som musikkritiker och som programledare för Musikfrågan Kontrapunkt.

Biografi

Broman var son till anatomen och embryologen Ivar Broman och Dagmar Berlin (1880–1973). Han växte upp i Lund och studerade mellan 1921 och 1923 musik i Prag.^[5] Efter en filosofie kandidatexamen i musik- och konsthistoria vid Lunds universitet 1925 studerade Broman medeltidens musikhistoria i Schweiz och Tyskland. Han ägnade sig åt den klassiska musiken och spelade själv altfiol. Han var också musikanmälare i Sydsvenska Dagbladet 1923–1967. År 1927 avlade han licentiatexamen i Lund och några månader senare, den 28 maj 1927, disputerade Broman för doktorsgraden. Avhandlingen Den svenska musikforskningen 1750–1900^[6] underkändes dock.^[7]

Den 16 november 1961 invaldes han som ledamot nummer 697 av Kungliga Musikaliska Akademien.^[8]

Mest känd blev han som karismatisk programledare för tv-programmet Musikfrågan Kontrapunkt 1964–1980, där han genom sina kunskaper och sin humor spred intresset för klassisk musik till människor som tidigare inte kommit i kontakt med den eller känt sig främmande inför den. Broman var också känd för sina specialsydda kostymer (som han själv designade), färgglada slipsar och ogenerade elakheter.

Broman var även känd för att tycka illa om dragspelsmusik. Vid något tillfälle klargjorde han att det främst gällde en äldre typ av enradiga dragspel. Han uppskattade avantgardistisk kammarmusik och var medlem i Internationella samfundet för samtida musik (ISSM) som han var med om att bilda 1923. Han komponerade själv en del kammarmusik samt under 1960- och 1970-talen även nio symfonier. Till hans mer lättillgängliga verk hör filmmusik, bland annat till filmen Ett svårskött pastorat (1958), som han även medverkade i, en ouvertyr till spexet Uarda och hans tonsättningar för manskör av Falstaff, fakirs parodiska kärleksdikter Laura och Dolly.

Broman bibehöll livet igenom ett starkt engagemang i Lunds studentikosa liv och saknades aldrig vid en Lundakarneval. Han var medförfattare till åtskilliga spex, och 1958 grundade han Uarda-akademien, vars præses han också var till sin död. Han var den förste som landsteg i Lund, vilket skedde 1965.^[9] Han var vidare mångårig stormästare i Sällskapet CC. Tillsammans med Fritiof Nilsson Piraten och Tore Wretman grundade han 1958 Gastronomiska akademien, av Broman kallad ”De sjudderton”. Han utgav 1961 sin enda roman, Farväl kött, som fick mycket dålig kritik. Han uppfattades av vissa som en rapsod.

Broman gifte sig 20 oktober 1933 i Lunds stadsförsamling med den danska dansösen Esther Rung (1909–2008) och fick med henne sonen Erik (född 1934), men äktenskapet upplöstes 1944. Han gifte 1949 om sig med skådespelaren Eivor Engelbrektsson (1914–2004), från vilken han skilde sig 1952.^[10] Cirka 1955–1962 hade han en relation med den då tonåriga skådespelaren Eva Ebbekke Larsson.^[11] Cirka 1964–1979 hade han en relation med Gunilla af Halmstad.^[12]

Sten Broman hade en mycket fin samling av Elzevier. ^[13]

Bromans mor var genom sin faster Anna Berlin, gift med Ludvig Hedin, kusin till Sven Hedin, vilket Broman själv har berört i sina memoarer.^[14]

Sten Bromans grav på Norra kyrkogården i Lund.

Broman ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.

Priser och utmärkelser

1954 – Riddare av Dannebrogsorden^[15]
1961 – Ledamot nr 697 av Kungliga Musikaliska Akademien
1963 – Hedersledamot, ISSM
1965 – Riddare av 1. klass av Vasaorden^[16]
1965 – Lunds stads förtjänsttecken^[17]
1966 – Medaljen för tonkonstens främjande
1971 – Spelmannen
1980 – Årets skåning
1981 – Atterbergpriset
1982 – H.M. Konungens medalj, 8:e storleken i Serafimerordens band

Kompositioner

Orkesterverk

Akademisk festuvertyr, 1930
Koralfantasi, 1931
Gotisk svit för stråkorkester, 1932
Concerto, 1933
Uarda-uvertyr, 1958 (till spexet Uardas 50-årsjubileum 1958)
Symfoni nr 1, Sinfonia ritmica, 1962
Symfoni nr 2, 1963
Symfoni nr 3, 1964
Symfoni nr 4, 1965
Symfoni nr 5 (för sopran och orkester), 1967
Symfoni nr 6 (för orkester och tonband), 1969 (till Lunds stads 950-årsjubileum 1970)
Symfoni nr 7 (för orkester och tonband), 1971 (inspelad på lp med Sveriges Radios symfoniorkester under ledning av Sixten Ehrling, RIKS LP 29)
Symfoni nr 8 (för orkester och tonband), 1972
Symfoni nr 9 (för blandad kör och orkester), 1974
Sententia credit (’Idén har vuxit’), 1967 (för orkester och tonband) till Lunds universitets 300-årsjubileum 1968

Kammarmusik

Stråkkvartett nr 1, 1928
Stråkkvartett nr 2, 1936
Stråkkvartett nr 3, 1971
Stråkkvartett nr 4, 1973
Tre sviter för viola och piano, 1935, 1937 och 1942
Trio för violin, viola och piano, 1936
Komposition för violin och viola, 1932
Fantasi, fuga och koral för viola och piano, 1963
Septett för slagverk, celesta och piano, 1968
Concerto för bleck, 1970

Verk för ett instrument

Svit för violin, 1922
Canon för piano, 1929
Diverse stycken för piano och orgel

Verk för kör och orkester

Kantat till Sydsvenska Dagbladet Snällpostens 100-årsjubileum, 1948
- Festuvertyr över tonerna Ess-D-Ess
Musica cathedralis för tonband, sopran, bas, barnkör, ungdomskör, blandad kör, 2 orglar och kyrkklockor, 1971 (till Lunds domkyrkas kryptas 850-årsjubileum, 1973)

Kör a cappella

Körsvit för manskör (över svenska låtar), 1935
Två Fakirsånger (Laura, Dolly), 1958 (Dolly finns inspelad på lp med Lunds Studentsångförening under ledning av Axel Melander, Sonora RED 29)
Diverse verk för blandad kör, sånger

Scenverk

Malmö dansar för er, balett, 1952
- Balettsvit
Lysistrate, scenmusik till Aristofanes verk
- Lysistrate-svit

Filmmusik

Filmografi (roller)

1950 – Fasorna på Sir Castle (karnevalsfilm, schejk Algot el Krim)
1957 – Kortknäpp (kortfilm, sig själv)
1958 – Ett svårskött pastorat (Fridolf Fernelius, konsistorienotarie)
1966 – Lystnaden (karnevalsfilm, sig själv)
1968 – Mosevisionen (tv-serie, kaffeservitör i Kulturhörnan Jojo)

Referenser

Noter

^ [a b c d] Levande Musikarv-ID: broman-sten, läst: 13 december 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 9558843, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Musicalics, Musicalics kompositörs-ID: 82844.^{[källa från Wikidata]}
^ Musicalics, Musicalics kompositörs-ID: 82844, läst: 5 april 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ ”Gäst hos Hagge – Sten Broman”. Sveriges Television – Öppet arkiv. 24 april 1976. Arkiverad från originalet den 6 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160206012349/http://www.oppetarkiv.se/video/2091295/gast-hos-hagge-sten-broman. Läst 2 januari 2016.
^ Libris
^ Larsén, 2002. Sid 41–49
^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771–1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.)
^ Kulturportal Lund
^ Carlhåkan Larsén, Sten Broman, 2002.
^ Sigurd, Jan (2019). Kalla min barndom åter. sid. 54-55
^ Jag är sån här – en film om Sten Broman, svensk dokumentär från 2011.
^ ”Sten Bromans Elzevier.”. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220823202344/http://www3.ub.lu.se/utstallningar/nanna_gronvall/16.htm. Läst 23 augusti 2022.
^ Broman, Sten (1982). Upplevelser av 1900-talet: första kvartseklet. Stockholm: Bonnier. sid. 12, 82. Libris 7146604. ISBN 91-0-045627-6
^ Kongelig Dansk Hof- og Statskalender 1955.
^ Sveriges Statskalender 1966 (Uppsala & Stockholm 1966), bihang, sid 285.
^ Carlhåkan Larsén: Sten Broman – En man med många kostymer (Lund 2002), sid 71.

Tryckta källor

Larsén, Carlhåkan (2002). Sten Broman: en man med många kostymer. Lund: Historiska media. Libris 8406134. ISBN 91-89442-43-1
Åstrand Hans, red (1975). Sohlmans musiklexikon. 1, A–Campos. Stockholm: Sohlman. Libris 8372038. ISBN 91-7198-021-0

Vidare läsning

Tryckta biografier

Larsén, Carlhåkan (2002). Sten Broman: en man med många kostymer. Lund: Historiska media. Libris 8406134. ISBN 91-89442-43-1
Hommerberg, Sigge: Icke sa Nicke sa Sten: sju sagor om Sten Broman (ISBN 91-85998-52-4)
Broman, Erik/Åstrand, Hans (red): Sten Broman. En man med kontrapunkter, Bonniers 1984
Broman, Sten: Upplevelser av 1900-talet, första kvartseklet, Bonniers 1982, (ISBN 91-0-045627-6)
Ohlmarks, Åke: Boken om Sten Broman, Bernces 1984, (ISBN 91-500-0421-2)

Externa länkar

Sten Bromansällskapet
IDstory om Sten Broman
Wikiquote har citat av eller om Sten Broman.
Citat

[9b294273b1ce06bcd1de9f72012d23f5c5dbd751-1] [a b c d] Levande Musikarv-ID: broman-sten, läst: 13 december 2017.^{[källa från Wikidata]}

[0583ba9891140155cab24e3f678160a048dc7e5c-2] [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 9558843, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[8a990ee2996c9d8ba647276d134eadf333d93a95-3] [a b] Musicalics, Musicalics kompositörs-ID: 82844.^{[källa från Wikidata]}

[dab56d4b0f6cb977fad39c9383be90063af8aa11-4] Musicalics, Musicalics kompositörs-ID: 82844, läst: 5 april 2022.^{[källa från Wikidata]}

[5] ”Gäst hos Hagge – Sten Broman”. Sveriges Television – Öppet arkiv. 24 april 1976. Arkiverad från originalet den 6 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160206012349/http://www.oppetarkiv.se/video/2091295/gast-hos-hagge-sten-broman. Läst 2 januari 2016.

[6] Libris

[7] Larsén, 2002. Sid 41–49

[8] Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771–1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.)

[9] Kulturportal Lund

[10] Carlhåkan Larsén, Sten Broman, 2002.

[11] Sigurd, Jan (2019). Kalla min barndom åter. sid. 54-55

[12] Jag är sån här – en film om Sten Broman, svensk dokumentär från 2011.

[13] ”Sten Bromans Elzevier.”. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220823202344/http://www3.ub.lu.se/utstallningar/nanna_gronvall/16.htm. Läst 23 augusti 2022.

[14] Broman, Sten (1982). Upplevelser av 1900-talet: första kvartseklet. Stockholm: Bonnier. sid. 12, 82. Libris 7146604. ISBN 91-0-045627-6

[15] Kongelig Dansk Hof- og Statskalender 1955.

[16] Sveriges Statskalender 1966 (Uppsala & Stockholm 1966), bihang, sid 285.

[17] Carlhåkan Larsén: Sten Broman – En man med många kostymer (Lund 2002), sid 71.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]