Nauru

Naurus etymologiska ursprung är okänt. Redan då ön upptäcktes av västerlänningar kallade invånarna ön "Naoero". Paul Hambruch, som besökte ön i maj 1909 och mellan september och november 1910, gav förklaringen att "Naoero" var en sammansättning av "A-nuau-A-A-ororo" (idag "A nuaw ea arourõ"), vilket betyder "jag går till stranden". Den här förklaringen användes i det tyska kolonilexikonet. Missionären Alois Kayser avvisade dock denna teori av språkvetenskapliga skäl.

Nauru befolkades i förhistorisk tid av polynesier och melanesier. Den förste europé som kom dit var kapten John Fearn 1796. Nauru hade kvar sitt oberoende som kungarike ända tills det annekterades av Tyskland 1888 och blev en del av Tyska Nya Guinea. I början av 1900-talet inleddes utvinningen av fosfat.

Efter första världskriget blev Nauru ett NF-mandat administrerat av Australien. 1968 blev Nauru självständigt och medlem av Förenta nationerna 1999.

 

 

Nauru är en korallö i Stilla havet vid 0° 32’ sydlig breddgrad och 166° 55’ östlig längdgrad. Den är av vulkaniskt ursprung och står på resterna av en gammal, sjunken vulkankrater (redan en kilometer utanför ön är havet 1 000 meter djupt.). Den därefter bildade atollen har sedan genom orogenes lyfts ovan vattenytan (se även Niue med motsvarande historia), så lagunen i det närmaste torrlagts. Korallbasen som Nauru ligger på har sina rötter omkring 2 000 meter under havsytan och når idag cirka 61 meter över havet. Denna punkt ligger längs med kanten av öns platå och kallas Command Ridge. I jämförelse med de allra flesta atoller har Nauru en mycket liten lagun och en som saknar anslutning till havet.

Förr var öns inre i princip helt täckt av fosfater, i form av guanofosfat. Omkring 2 km² av Nauru består av skog.

Naurus maritima krav är en fiskezon på 200 nautiska mil omkring ön och 12 nautiska mil territorialvatten.

På grund av Naurus läge precis söder om ekvatorn ligger temperaturen på i genomsnitt 27,5 °C året om. Det är svårt att bedriva jordbruk på ön på grund av den porösa kalkstenen som gör att vatten omedelbart rinner undan.

Nauru berörs allvarligt av den globala uppvärmningen, då ön kan bli översvämmad om havsnivån stiger ytterligare. Detta har påpekats flera gånger i FN, och Nauru kräver åtgärder från USA och andra industriländer.

På Nauru råder ett tropiskt klimat. Regntiden varar från november till februari. Det förekommer monsuner.

Tillgången på naturligt färskvatten är begränsad. Man är beroende av en enda, åldrande avsaltningsanläggning.

Fosfatutvinningen har gjort att den största delen av centrala Nauru är ett öde landskap.

 

Nauru är en parlamentaristisk-demokratisk republik.

I Nauru brukas ett löst flerpartisystem, de två formella partierna är oppositionspartiet Naoero Amo och deras rivaler Naurus demokratiska parti. Utöver detta finns ett informellt konservativt parti, Centerpartiet. Bägge oppositionspartierna grundades för att styrka parlamentets och tidigare presidentens roll. Idag spelar Naoero Amo störst roll, medan demokraterna och Centerpartiet har liten politisk makt.

• Hammer DeRoburt, 1968–1976, 1978–1986, 1986–1989
• Bernard Dowiyogo, 1976–1978, 1989–1995, november 1996, 1998–1999, 2000–2001, januari–mars 2003
• Lagumot Harris, april–maj 1978, 1995–1996
• Kennan Adeang, september–oktober 1986, november–december 1996
• Kenas Aroi, augusti–december 1989
• Rueben Kun, 1996–1997
• Kinza Clodumar, 1997–1998
• René Harris, 1999–2000, 2001–2003, januari 2003, 2003–2004
• Derog Gioura, mars–maj 2003
• Ludwig Scotty, 2004–2007
• Marcus Stephen, 2007–2011
• Freddie Pitcher 2011–2011
• Sprent Dabwido 2011–2013
• Baron Waqa 2013–2019
• Lionel Aingimea 2019–2022
• Russ Kun 2022–2023
• David Adeang 2023–

Landet har inga militära styrkor, men genom en informell överenskommelse sköts Naurus försvar av Australien. Trots detta finns omkring 2000 personer i beredskap, och omkring 3000 är tillgängliga för rekrytering. Naurus interna säkerhet garanteras av en liten civil polisstyrka. De flesta lagbrott består av hastighetsöverträdelser, cykelstölder och husbråk.

I Nauru brukas ett prioritetssystem där de röstberättigade väljer kandidater från sin valkrets efter sina prioriteter. En försteprioritet är detsamma som en röst, andreprioritet är en halv röst, tredjeprioritet är en tredjedels röst, och så vidare. Om det exempelvis är 21 kandidater i en valkrets, gäller den sista rösten som en tjugoförstedels röst.

För att rösta måste man vara naurisk medborgare, och på dagen 20 år gammal eller äldre. För att ställa upp som kandidat måste man uppfylla de kraven, och lämna en ansökan med sin egen signatur, tillsammans med minst två andra röstberättigades signaturer, minst 14 dagar före valet.

• Aiwo
• Anabar
• Anetan
• Boe
• Buada
• Meneng
• Ubenide
• Yaren

 

Nauru har 14 distrikt. I följande tabell anges antal byar på landsbygden i varje distrikt.

 

Landets naturtillgångar är fosfat och fisk. Det finns ingen odlingsbar mark. Den enda jordbruksprodukten som exporteras är kokosnötter.

Naurus fosfat-tillgångar började exploateras i början av 1900-talet av ett tyskt-brittiskt konsortium. När Nauru blev självständigt 1968 blev utvinnandet av fosfat navet i landets ekonomi. Fosfatet gav Nauru en enorm ekonomisk tillväxt under de första åren av självständighet. Men sedan 1989 har produktionen successivt avtagit på grund av minskad efterfrågan (fosfat kan numera tillverkas ur mineraler), samt att tillgångarna börjar ta slut och det är dyrare att utvinna fosfaten som återstår. Stora belopp från fosfatförsäljningen sparades i fonder för framtiden, men det mesta av dessa enorma besparingar gick förlorade under 1990-talet och början av 2000-talet i en lång rad usla investeringar och en i allmänhet svårt misskött finanspolitik. Ett av de mest kända exemplen var när Naurus regering under 1990-talet i ett skandalomsusat och kostsamt projekt försökte lansera landet som ett skatteparadis, ett försök man tvingades avbryta 2004. Ett annat var satsningen på flygbolaget (hette då Air Nauru), som flög till många destinationer, dock med få passagerare. Allt detta har i kombination gjort att Nauru idag är nästintill ekonomiskt barskrapat och hårt skuldsatt. Landet är idag helt beroende av ekonomiskt bistånd från Australien. På senare tid har man gjort ansträngningar för att satsa mer på export av fisk och kokosnötter. Nauru har gjort vissa mindre försök att locka till sig turister, men få besöker landet. Faktum är att Nauru rankas idag som världens minst besökta land. ^[6][7]. Landets ekonomiska framtid är i dagsläget mycket oviss.

Nauru måste importera det mesta, även färskvatten från Australien. All elektricitet produceras av fossila bränslen, såsom petroleum.

 

 

• Befolkningstillväxt: 0,53 % (2017)
• Födelsetal: 24 födslar per 1 000 invånare (2017)
• Dödlighet (hela befolkningen): 5,9 dödsfall per 1 000 invånare (2017)
• Nettomigration: -12,8 migranter per 1 000 invånare (2017)
• Spädbarnsdödlighet: 7,8 dödsfall per 1 000 levande födslar (2017)
  • Manlig spädbarnsdödlighet: 10 dödsfall per 1 000 levande födslar (2017)
  • Kvinnlig spädbarnsdödlighet: 6 dödsfall per 1 000 levande födslar (2017)
• Antal barn/kvinna: 2,8 (2017)
• Befolkningens medianålder: 26,4 år (2017)
  • Mäns medianålder: 27 år (2017)
  • Kvinnors medianålder: 25,7 år (2017)
• Befolkningens medellivslängd vid födseln: 67,4 år (2017)
  • Mäns medellivslängd vid födseln: 63,3 år (2017)
  • Kvinnors medellivslängd vid födseln: 70,9 år (2017)
• Andel hos den vuxna befolkningen som lider av fetma: 61 % (2016)
• Andel underviktiga barn under 5 års ålder: 4,8 % (2007)

Siffror tagna från CIA World Factbook.^[1]

Av de runt 11 400 invånarna på Nauru är 58 % etniska naurier, 26 % etniciteter från övriga Stilla havet, 8 % kineser, samt 8 % européer. Naurus befolkning är en av världens mest överviktiga – 97 % av alla män och 93 % av alla kvinnor lider av övervikt eller fetma (baserat på BMI).^[8]

2011 fördelades befolkningen på följande sätt i avseende på religion:^[1]

• Protestantism 60,4 %, varav:
  • Nauru Congregational Church 35,7 %
  • Assemblies of God 13,0 %
  • Nauru Independent Church 9,5 %
  • Baptister 1,5 %
  • Sjundedagsadventisterna 0,7 %
• Romersk-katolska kyrkan 33,0 %
• Jesu Kristi Kyrka Av Sista Dagars Heliga 0,9 %^[9]
• Övriga religioner 2,6 %
• Ingen religion 1,8 %
• Ospecificerad religion 1,1 %

Australisk fotboll och tyngdlyftning är Naurus nationalsporter. En planerad arena, Meneñstadion, är under uppbyggnad, men på grund av finansiella problem har projektet skjutits upp. Den nuvarande nationalarenan ligger i Yaren.

Nauru har haft representanter vid de Olympiska sommarspelen 1996, 2000 2004, 2008 och 2012.

En av landets mest kända atleter är tyngdlyftaren Itte Detenamo.

•   Wikimedia Commons har media som rör Nauru.
  Bilder & media