Karl Johans stad
| Karl Johans stad |
|---|
|
|
Karl Johans stad[1] var en svensk stad 1812–1842, vid Bottenvikens norra strand, grundad efter att Sverige 1809 förlorat Finland till Ryssland. Placeringen var vid Hillerströms strand, cirka 15 kilometer väster om Torne älvs mynning och i närheten av Seskarö.
Karl Johans stad lockade dock aldrig mer än en handfull stadsbor. De inflyttade valde istället närbelägna gränsorten Haparanda, som 1842 också övertog stadsrättigheterna.[1]
Historik
redigeraBakgrund
redigeraTorneå stad förlorades av Sverige 1809, vid fredsslutet mellan Sverige och Ryssland, och Sveriges landgräns österut kom därmed att hamna i Torne älv. Det ansågs då viktigt att bygga en ny stad nära gränsen till det nya ryska storfurstendömet Finland, där den viktiga handelsstaden Torneå befann sig.[2]
I slutet av maj 1812[2] beslutade Sveriges regering att en stapelstad med namnet Karl Johans stad[3] skulle anläggas 15 kilometer väster om Torne älvs mynning, i närheten av byn Nikkala.[2] Detta var på västra sidan av Nikkalahalvön. Staden uppkallades efter den dåvarande kronprinsen Karl Johan, och stadsprivilegier utfärdades den 20 maj samma år.[4][2] För att locka invånare utvlovades de som tänkte bosätta sig där tio års skattebefrielse.[5]
Utveckling
redigeraEtableringen av den nya Karl Johans stad stötte dock på patrull. Handelsmännen föredrog den närbelägna byn Haparanda vid riksgränsen,[4] där det också var närmare till den nu rysk-finska handelsstaden Torneå. En landshövding rapporterade vid ett tillfälle att Karl Johans stad endast hade 23 invånare – alla tillhörande en och samma familj.[4]
Istället växte den lilla byn Haapaniemi (även kallad Haapaniemiranta), som var tullstation på den svenska sidan om Torne älv intill Torneå. Byn var belägen i det gamla Torneås kringliggande finsktalande landsbygd. Det var i staden Torneå som handelsmän, hantverkare och andra borgerligt verksamma till övervägande del talade svenska.
Samma utveckling skedde nu i det växande Haparanda (som Haapaniemi senare bytte namn till), dit många flyttade från södra Sverige. Byn etablerades 1821 som Haparanda friköping,[2] och 1827 fick den enligt beslut bli svensk köping.
Framväxten av Haparanda drabbade direkt Karl Johans stad. 1842, 30 år efter stadsgrundandet, gav statsmakterna till slut upp. Istället beslutade Kungl. Maj:t att stadsrättigheterna skulle övertas av Haparanda.[4]
Platsen idag
redigeraPå platsen för det tilltänkta Karl Johans stad finns numera, på 2010-talet, skog och mindre vägar. Området är beläget vid Hillerströms strand strax norr om nuvarande Haparanda hamn, vid Aavaviken strax söder om Aavajokis utlopp. Det som skulle motsvara hamnen i Karl Johans stad upptas numera av en rad sommarstugor.[4]
Vid Haparanda hamn, en bit ifrån den exakta platsen för det planerade stadsgrundandet finns numera (2012) en skylt. Den visar på en karta dagens vägar i det som var tänkt att bli Karl Johans stad. Enligt nutida stavning av Karl Johan har stadsnamnet på skylten stavningen Karls Johans stad.[4]
Se även
redigeraKarl Johans stad delar sitt öde med ett antal andra svenska orter och platser, där etablerandet av en stad av olika skäl rann ut i sanden. Nedan listas en krigshärjad bygd vid den danska gränsen, ett 1700-talsexempel från Bergslagen samt en småländsk stadsbildning som dog med sin biskop:
Referenser
redigera- ^ [a b] Karl Johans stad i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 12 februari 2017.
- ^ [a b c d e] Haparanda i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 12 februari 2017.
- ^ [Haparanda i Nordisk familjebok (första upplagan, 1883)
- ^ [a b c d e f] Areskoug, Mats (2012-06-09): "Staden som inte drog". Arkiverad 13 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. dn.se. Läst 12 februari 2017.
- ^ Thorsten Sandberg (24 januari 2011). ”Haparanda” (på svenska). Populär historia. https://popularhistoria.se/civilisationer/stader/svenska-smastader-haparanda. Läst 2 februari 2021.