John F. Kennedy Space Center

Området har använts sedan 1949 då president Harry Truman etablerade Joint Long Range Proving Grounds på Cape Canaveral för att testa missiler. Platsen var idealisk för ändamålet då det möjliggjorde uppskjutningar ut över Atlanten och den var närmre ekvatorn än de flesta andra ställen i USA vilket gav raketerna en knuff av jordens rotation.

År 1951 etablerade USA:s flygvapen Air Force Missile Test Center vid den intilliggande Banana River Naval Air Station. Efter Sovjetunionens uppskjutning av Sputnik, den första satelliten placerad i omloppsbana, exploderade flottans Vanguard den 6 december 1957. NASA bildades 1958 och området byggdes ut till en stor bas för uppskjutningar. De olika missilerna Redstone, Jupiter IRBM, Jupiter-C, Pershing, Polaris, Thor, Atlas, Titan och Minuteman har alla testats på området. Thor blev grunden för Delta-raketen som användes till uppskjutningen av Telstar 1 den 1 juli 1962.

Offentliggörandet av planerna för mån-programmet ledde till en expansion av området från Cape Canaveral till den närliggande Merritt Island. NASA började 1962 köpa landområden för expansionen. I juli 1962 gavs området namnet Launch Operations Center. I november 1963, efter mordet på president John F. Kennedy bytte området igen namn till John F. Kennedy Space Center.

 

Byggnaden byggdes 1965 och invigs 1966. För att kunna bygga den höga Saturnus-raketen under Apolloprogrammet var man tvungen att bygga en monteringshall. Den är 160 m hög, 218 m lång och 158 m bred.Ytan är 3,25 hektar. Ett tag var den världens största byggnad. Dörrarna är fortfarande världens största, de är 139 m höga och tar 45 min att öppna.^[2] Byggnaden används fortfarande.

Placerad vid foten av Vehicle Assembly Building. Härifrån kontrolleras alla uppskjutningar från Launch Complex 39 fram tills raketen lämnat raketrampen.

 

Sedan 2020 har man fyra startplattor, tre på LC-39 och en på den nyligen färdigställda LC-48.

Startplats 39 eller Launch Complex 39, byggdes i början av 1960-talet för det amerikanska månprogrammet. Från början planerade man att bygga fem startplattor, men det blev endast två. 2015 tillkom till slut en tredje startplatta.

Byggdes på 60-talet för månprogrammet. Första uppskjutningen var Apollo 4, den 9 november 1967.

Första gången startplattan användes för rymdfärjorna var med Columbia/STS-1 den 12 april 1981.

Från och med 2007 skall de återstående planerade 16 rymdfärjeuppdragen göras från startplatta 39A, från att som tidigare ha gjorts från 39B.

Sista gången startplattan användes för rymdfärjorna var med Atlantis/STS-135 den 8 juli 2011.

2014 skrev SpaceX ett kontrakt med NASA att få använda plattan för uppskjutningar av Falcon 9 och Falcon Heavy under tjugo års tid.

Byggdes på 60-talet för månprogrammet. Första uppskjutningen var Apollo 10, den 18 maj 1969.

Första gången som denna startplatta användes för rymdfärjorna var med Challenger/STS-51-L den 28 januari 1986.

Atlantis /STS-116 blev 2006 den sista rymdfärjan som startade därifrån innan den togs ur bruk.

Förberedelser pågår för att använda plattan för SLS uppskjutningar.

2015 tillkom 39C, den har inga likheter med den 39C platta som planerades på 60-talet. Den är placerad på en yta inom 39Bs område. Denna yta blev ledig efter att rymdfärjeprogrammet lades ner. Plattan är endast avsedd för uppskjutning av små raketer.

•   Wikimedia Commons har media som rör John F. Kennedy Space Center.
  Bilder & media
• Kennedy Space Center