Gröna Lund

 

Gröna Lund som plats för nöjesliv är äldre än tivolit. På 1700-talet har det funnits nöjesinrättningar i trakten för dagens Gröna Lund, som bland annat besjöngs av Bellman. Gröna lunden var ursprungligen namnet på en stor trädgårdstomt i Djurgårdsstaden.^[4] Senare var det en krog mellan Mjölnargården och Bellmanshuset i Djurgårdsstaden. Detta värdshus som på 1700-talet låg intill Djurgårdsstadens enda trädgård omtalas i fyra av Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman:

• N:o 12, Gråt Fader Berg och spela; Elegi öfver slagsmålet på Gröna Lund
• N:o 22, De dyrbaraste gåfvor; Til the Nybyggare på Gröna Lund
• N:o 31, Se Movitz, hvi står du och gråter; Över Movitz, då han blev uppiskad på gatan, för det kvinten sprang på basfiolen, en sommarafton 1769
• N:o 62, Movitz Valdthornet proberar; Angående sista Balen på Gröna Lund

Området där tivolit Gröna Lund sedermera uppstod ligger strax väster om Djurgårdsstaden och begränsades i norr av Allmänna gränden. Den ledde fram till Djurgårdens inhägnad och vid dagens Djurgårdsvägen fanns en port eller grind, där man skulle erlägga inträdesavgift för att komma in på Kungliga Djurgården.^[5] Den största delen av tomten upptogs av stadens järnväg som 1865 flyttats hit från Järngraven på Södermalm. Mot Allmänna gränden påminde det äldre kvartersnamnet Trädgården om den trädgård som gav Grönan sitt namn. Här var området bebyggt med enkla skjul samt Djurgårdens första brandstation som inrättades år 1876 i före detta järnvågshuset, byggnaden finns alltjämt kvar.

 

 

Vid mitten av 1800-talet och framåt uppfördes på Djurgårdsslätten en rad värdshus och krogar samt etablissemang där komedianter, musikanter och innehavare av tittskåp, bild- och kasperteatrar höll till. Till kända ställen hörde bland annat Stockholms Tivoli med den populära revyteatern Kristallsalongen som låg en bit norr om Skansens nuvarande huvudentré och Mothanders manege som ersattes 1890 av Cirkus.

Tivolit Grön Lund växte fram under 1880-talet. År 1883 arrenderade den från Berlin inflyttade snickaren Jacob Schultheis området. Till en början startade han tillsammans med sin bror Johan en varieté i Göteborg. Men Jacob fortsatte till Stockholm för anordnande av "Karuseller och andra Nöjesanordningar" på Gröna Lunds område.^[6]

Invigningen av Tivoli Gröna Lund skedde 1883 vilket gör det till Sveriges äldsta existerande tivoli. Efter Schultheis död 1914 tog änkan Edla Schultheis och sonen Gustaf Nilsson över tivolit. Under den nya ledningen genomfördes stora moderniseringar och utvidgningar av Gröna Lund i samarbete med arkitekten Arvid Klosterborg^[7]. År 1924 fick företaget konkurrens av ett kringresande tivoli som hette Nöjesfältet, även kallat Nöjet och som slog sig ner mittemot Gröna Lund på norra sidan av Allmänna gränd.

Under Gustaf Nilssons tid drabbades Gröna Lund av en svår brand, som närapå kunde ha utplånat hela nöjesparken. Natten mellan 22 och 23 mars 1935 kom elden lös i ett skjul, och spred sig snabbt i området. Grönans nya attraktion från 1932, Skräckexpressen förstördes fullständigt, likaså Skrattsalongen. Även en del av gamla berg- och dalbanan försvann i elden.^[8] Under 1930-talet fanns även en "attraktion" där man kunde beskåda kortväxta personer som levde i en egen liten "by", vid namn "Sagostaden Lilleput".^[9] Skräckexpressen återuppstod senare samma år under namnet Blå Tåget. Efter Gustaf Nilssons död 1940 övertogs ledningen av hans hustru Nadeschda Nilsson, som var dotter till källarmästaren på närbelägna Novilla.^[6]

Nöjet drevs av Johan Lindgren och under konkurrenskriget mellan dessa båda tivolin uppstod kärlek mellan Johan Lindgrens son John Lindgren och Gustaf Nilssons dotter Ninni, men först efter att både Johan Lindgren och Gustaf Nilsson gått bort 1940, vågade de offentliggöra sin kärlek.

John och Ninni gifte sig 1942, och drev sedan Nöjesfältet tillsammans fram tills det stängde 1957. Efter detta drev paret Gröna Lund. Sonen John Lindgren Jr blev verkställande direktör 1981 och dottern Nadja Bergén var tivolichef fram till 2001, när anläggningen införlivades i nöjesparkskoncernen Parks & Resorts Scandinavia, där bland andra Kolmårdens Djurpark och Skara Sommarland ingår.^[10]

• 1883–1914 – Jacob Schultheis^[11]
• 1914–1916 – Edla Schultheis (änka efter föregående)^[11]
• 1916–1940 – Gustaf Nilsson (son till Jacob Schultheis)^[11]
• 1940–1959 – Nadeschda Nilsson (änka efter föregående)^[11]
• 1960–1981 – John Lindgren (svärson till Gustaf och Nadeschda Nilsson)^[11]
• 1981–1990 – John Lindgren Jr (son till föregående)^[11]
• 1990–1997 – Anders Bergén (svåger till föregående)^[12]
• 1997–2001 – Ulf Larsson^[13]
• 2001–2005 – Robert Mesterton^[14]
• 2005–2006 – Carl-Johan "Charlie" Eldh^[14]
• 2006–2009 – Ulf Larsson^[13]
• 2009–2013 – Jan Roy^[15]
• 2013–2022 – Magnus Widell (född 1973)^[15]
• 2023 – Jan Eriksson

^[16]

Historiska bilder

•  
  Westernshow år 1900
•  
  Stora scenen 1946
•  
  "Grönan" firar 70-årsjubileum 1953
•  
  "Radiobilen" 1960
•  
  "Riesenrad" 1961

Uppträdanden

•  
  Evert Taube 1953
•  
  Paul Anka 1959
•  
  Birgit Nilsson 1960-tal
•  
  Jerry Williams 2004
•  
  Lars Winnerbäck och Sven-Bertil Taube 2014.

Offentlig konst

Några av Armand Rossanders 20 konstglasföster från 1942 med motiv från Gröna Lund som finns uppsatta i restaurang Tyrols torn.

•  
  Dansbanan
•  
  Blå Tåget
•  
  Skjutbanan
•  
  Kättingflygare
•  
  Lustiga huset

Åkattraktion	Beskrivning	Längdgräns	Läskighetsfaktor[a]	Byggnadsår	Tillverkare, Tillverkarens beteckning	Ytterligare information
Barnradiobilarna	En barnvariant av de tidigare Radiobilarna.	100 cm		2003	Bertazzon (Italien), Children Bumper Cars
Blå Tåget	Spöktåg.	Ingen		1935/1982/2011	Gröna Lund, egen produktion 1935. Ombyggd 1982 av Zierer (Tyskland). Ombyggd 2011 av Magnus Sörman,Gröna Lund & Gosetto (Italien)
Bläckfisken	Roterande åkattraktion med utsvängande "armar".	110 cm		2000/2016	Schwarzkopf (Tyskland), Polyp
Cirkuskarusellen	Klassisk karusell med handsnickrade och handmålade djur.	Ingen.		1883/1991
Eclipse	Kättingflygare på 121 meters höjd.	120 cm		2013	Funtime (Österrike)
Flygande Mattan	Roterande åkattraktion.	140 cm		1983	Zierer (Tyskland), Flying Carpet
Flygande Elefanterna	En åkattraktion med separata armar och sittkorgar. De senare kan höjas och sänkas av passagerarna.	100 cm eller i vuxet sällskap.		2008	Zamperla (Italien), Flying Elephants
Fritt Fall	Korgar för fyra personer dras upp till en höjd av 80 meter och släpps därefter för att följa spåret vertikalt i en hastighet av ca 100 km/h.	140–195 cm		1998	Intamin (Schweiz), Multi Drop
Fritt Fall Tilt	I princip likadan som Fritt fall, förutom att korgen lutas ca 20 grader framåt före nedsläppet.	140–195 cm		2004	Intamin (Schweiz), Ride Trade (Liechtenstein), Multi Drop
House of Nightmares	Hus, i vilket besökarna själva går in för att bli skrämda av olika specialeffekter och utklädda skådespelare.	Ingen, men rekommenderas för barn över 13 år.		2015	Sally Corporation (USA)	Kräver särskild biljett.
Insane	En berg- och dalbana av så kallad "Zac-Spin"- typ, vilket innebär att passagerarna sitter på sidan av rälsen medan vagnen kan rotera kring sin egen axel beroende på belastning.	140–195 cm		2009	Intamin (Schweiz)
Ikaros	Fritt fall i 90 graders lutning.	140–195 cm		2017	Intamin (Schweiz)	Stängd för tillfället.
Katapulten	Torn, i vilket passagerarvagnen skjuts upp 55 meter i en hastighet av 60 km/h med hjälp av tryckluft.	140–195 cm		2004	S&S Power Inc. (USA), Combo Ride
Kvasten	Inverterad berg- och dalbana.	110 cm		2007	Vekoma Family suspended (upphängda vagnar)
Kärlekstunneln	Små båtar som av strömmande vatten sakta förs längs en byggd bana	Ingen		1917/1986-87
Kättingflygaren	Roterande åkattraktion, med i kedjor hängande separata passagerarvagnar, vilka av de vertikala g-krafterna svänger utåt.	120 cm		1997	Zierer (Tyskland)
Lilla Pariserhjulet	Gröna Lunds första pariserhjul.	Ingen		1920/1993
Lustiga Huset	Klassisk attraktion, i vilken besökarna vandrar genom olika typer av mekaniska upplevelser.	Ingen		1917/1986-87	Gröna Lund, Egen produktion 1917. Ombyggd 1986 av Zierer (Tyskland).
Lyktan	En roterande korg dras upprepade gånger upp till en höjd av 12 meter, för att sedan släppas nedåt.	100 cm		2008	Zierer (Tyskland), Freefall Tower
Monster	Inverterad berg- och dalbana. Nyhet 2021.	140–195 cm		2021	Bolliger & Mabillard (Schweiz)
Nyckelpigan	Mindre typ av berg- och dalbana.	Ingen		1975	Zierer (Tyskland), Family Coaster
Pettson o Findus Värld	Hus, i vilket besökarna själva vandrar genom ett antal rum.	Ingen		2003	Gröna Lund, Egen produktion
Pop-Expressen	Roterande attraktion, med roterande passagerarvagnar.	140 cm		1996	HUSS Machinenfabrik (Tyskland), Breakdance
Rock-Jet	Roterande attraktion. Den hade tidigare namnet Disco Jet och var hoppackad på lager säsongen 2007, innan den återuppbyggdes 2008 på taket till skjutbanan, mittemot Jetline.	Ingen		1976/2008	Reverchon (Frankrike), Disco Jet
Tekopparna	Roterande attraktion med roterande passagerarvagnar.	Ingen		2008	Mack (Tyskland), Tea Cups
Tuff-Tuff Tåget	Berg- och dalbana för barn.	Ingen		2010	Zamperla (Italien)
Twister	Berg- och dalbana av trä.	120 cm		2011	The Gravity Group (USA)
Veteranbilarna	Äldre veteranbilar, handgjorda i plåt, som åker runt på en 120 meter lång bana.	Ingen		1963/2008	H. Stefansen
Vilda Musen	Berg- och dalbana, högst i världen av sin typ[källa behövs].	120 cm, 110 i vuxet sällskap.		2003	Gerstlauer (Tyskland), Bobsled Coaster

Fotnoter:

•  
  Gröna Lund sett från Djurgårdsfärjan.
•  
  "Eclipse".
•  
  "Insane".
•  
  "Jetline" i topkurvan.
•  
  "Kättingflygaren".
•  
  "Monster".

• En tur i Forsbanan, 1987
• Nyckelpigan, Pariserhjulet, Lustiga huset, 1987
• Veteranbilbanan, Gocart och Lilla scenen, 1987
• Hully-Gully och Dansbanan, 1987

2015^[17]

2016^[18]

2017^[19]

• Stockholms Tivoli

• Björn Hasselblad; Monica Eriksson (1982). Djurgårdsvandringar: villor och andra sevärdheter på Södra och Norra Djurgården: en introduktion till Kungl. Djurgården. Stockholm: Kungliga Djurgårdens förvaltning. Libris 7791397. ISBN 91-970418-0-7 
• Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders (1986). Stockholms gatunamn: innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad (återtryck av del av 1:a upplagan). Stockholm: Liber/Allmänna förlaget. Libris 7269073. ISBN 91-38-90777-1 
• Gröna Lund: Vår historia. hämtat från the Wayback Machine (arkiverat 10 mars 2016).

• Cramér, Margareta; Myrehed Per (2009). Varvet som blev tivoli: byggnadshistoria och arkitektur på Gröna Lund. Stockholm: AB Gröna Lunds Tivoli. Libris 11733642. ISBN 978-91-633-5782-4 
• Hahn Ove, red (1983). Gröna Lund 1883-1983. Bjästa: CeWe-förl. Libris 7647006. ISBN 91-7542-095-3 
• Hahn, Ove (1994). Gröna Lund Stora scenen kl. 20.00: från Evert till Miles. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7282080. ISBN 91-46-16593-2 
• Lyrevik, Anna; Lyrevik Thomas, Björs Ida (2005). När vi sa farväl till Niklas. Stockholm: Natur och kultur. Libris 9828111. ISBN 91-27-10529-6 
• Strandberg, Björn (1993). Gungor, karuseller och trumpeter: om jazzmusiken på Gröna Lund. Skrifter från Musikvetenskapliga institutionen / Stockholms universitet, 0281-241X ; 11. Stockholm: Univ., Musikvetenskapliga institutionen. Libris 1793843 
• Sundborg, Åke (1933). Gröna Lunds tivoli femtio år: en jubileumskrönika : 1883-1933. Stockholm: Iduns tr.-a.-b. Libris 1368785 
• Sundborg, Åke; Sundborg Åke (1941). Gustaf Nilsson och hans tivoli: några minnesblad. Stockholm: Idun, Esselte. Libris 1459151 
• Sundborg, Åke (1949). Kulturtivoli - tivolikultur: några synpunkter på en aktuell fråga. Stockholm: Gröna Lunds tivoli. Libris 1459152 
• Theve, Andreas; Wickman Mats, Hahn Ove (2003). Folkets Gröna Lund på Kungl. Djurgården. Stockholm: Lind & Co. Libris 8903479. ISBN 91-89538-36-6 
• Theve, Andreas (2008). ”Nöjesstaden Gröna Lund”. Sankt Eriks årsbok 2008,: sid. 108-119 : ill.. 0348-2081. ISSN 0348-2081.  Libris 11290050
• Unge, Ingemar (2008). ”Glädjekällan Gröna Lund”. Svenska turistföreningens årsbok 2008,: sid. 133-143 : ill.. 0283-2976. ISSN 0283-2976.  Libris 11507092

•   Wikimedia Commons har media som rör Gröna Lund.
  Bilder & media
• Officiell webbplats
• Stockholmskällan har media som rör Gröna Lund