Piteå stad

Denna artikel handlar om den tidigare kommunen Piteå stad. För orten se Piteå, för dagens kommun, se Piteå kommun.

Piteå stad Före detta kommun
Rådhustorget
Kommunens vapen.
Land	Sverige
Landskap	Norrbotten
Län	Norrbottens län
Kommun, nu	Piteå kommun
Centralort	Piteå
Inrättad	12 maj 1621
Upphörd	31 december 1970
Uppgått i	Piteå kommun
Befolkning, areal
Folkmängd	7 402 (1960-11-01)[1]
Areal	46,54 kvadratkilometer (1961-01-01)[1]
- därav land	43,4 kvadratkilometer[1]
- därav vatten	3,14 kvadratkilometer[1]
Bef.täthet	170,55 inv./km² (land)
Läge
Kommunen i länet.
Koordinater	65°19′06″N 21°29′02″Ö / 65.318330555556°N 21.483780555556°Ö / 65.318330555556; 21.483780555556
Utsträckning	SCB:s kartsök
Domkretstillhörighet
Tingslag	Piteå och Älvsby tingslag (1943-01-01–)
Domkrets	Piteå rådhusrätts domkrets (–1942-12-31)
Koder och länkar
Kommunkod	2581
Redigera Wikidata

Piteå stad var en stad och kommun i Norrbottens län. Centralort var Piteå och kommunkod 1952-1970 var 2581.

Piteå fick stadsprivilegier den 12 maj 1621 vid Öjeby kyrka i Öjebyn men flyttades till sin nuvarande plats 1667 efter en brand året innan.^[2] Den 1 januari 1863 inrättades Piteå stad som stadskommun när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft. Kommunreformen 1952 påverkade inte indelningarna i området, då varken Västerbottens eller Norrbottens län berördes av reformen.^[3]

Stadens territorium ändrades flera gånger (årtal avser den 1 januari det året om inget annat anges):

• 1940 - Enligt beslut den 31 mars 1939 överfördes till Piteå stad och Piteå stadsförsamling från Piteå landskommun och Piteå landsförsamling vissa områden med 838 invånare^[4] omfattande en areal av 2,86 kvadratkilometer, varav 2,46 kvadratkilometer land. Samtidigt överfördes andra områden i motsatt riktning med 147 invånare^[4] omfattande en areal av 0,73 kvadratkilometer, varav allt land.^[5]
• 1941 - Enligt beslut den 15 mars 1940 överfördes från staden till Älvsby landskommun och Älvsby socken ett obebott^[6] område omfattande en areal av 8,40 kvadratkilometer, varav 8,07 km² land.^[7]
• 1967 - Piteå landskommun, Hortlax landskommun och Norrfjärdens landskommun inkorporerades i staden.
• 1971 - Enligt beslut den 3 april 1970^[8] överfördes från Piteå stad och Piteå stadsförsamling till Skellefteå kommun och Byske församling i Västerbottens län ett obebott område med en areal av 4,62 kvadratkilometer, varav 4,32 km² land.^[9] Området bestod av fastigheten Romelsön 1:1 som omfattade ön Romelsön.^[8]

Den 1 januari 1971 infördes enhetlig kommuntyp och Piteå stad ombildades därmed till Piteå kommun.^[10]

Piteå stad hade egen jurisdiktion med magistrat och rådhusrätt fram till den 1 januari 1943 (enligt beslut den 30 juni 1942), då den lades under Piteå domsaga och Piteå och Älvsby tingslag.^[7]

I kyrkligt hänseende hörde staden till Piteå stadsförsamling, utbruten 1686 ur Piteå landsförsamling.^[11]

För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 0189^[12] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.

Blasonering: I fält av silver ett rött avhugget renhuvud med beväring av guld, därest dylik skall komma till användning.^[13]

Detta vapen fastställdes av Kungl. Maj:t den 25 januari 1946. Vapnet förs idag av den nuvarande Piteå kommun. Se artikeln om Piteå kommunvapen för mer information.

Piteå stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 52,68 km², varav 45,15 km² land.^[3] Efter nymätningar och arealberäkningar färdiga den 1 januari 1954 omfattade staden den 1 januari 1961 en areal av 46,54 km², varav 43,40 km² land.^[14]

I Piteå stad fanns del av tätorten Piteå^a, som hade 7 111 invånare i staden den 1 november 1960. Tätortsgraden i staden var då 96,1 procent.^[15]

Vid folkräkningen den 31 december 1950 var kommunens befolknings huvudnäring uppdelad på följande sätt:^[17]

• 40,2 procent av befolkningen levde av industri och hantverk
• 19,7 procent av handel
• 18,3 procent av offentliga tjänster m.m.
• 11,3 procent av samfärdsel
• 3,9 procent av jordbruk med binäringar
• 2,9 procent av husligt arbete
• 0,0 procent av gruvbrytning
• 3,6 procent av ospecificerad verksamhet.

Av den förvärvsarbetande befolkningen jobbade 8,2 procent i träindustrin, 5,6 procent i pappers- och grafiska industrin, 18,1 procent med varuhandel och 11,2 procent med hälso- och sjukvård samt personlig hygien. 13,0 procent av förvärvsarbetarna arbetade i en annan kommun.^[17]

Piteå stad hade egen jurisdiktion med rådhusrätt, som lydde under Svea hovrätt fram till 1936 och sedan under Hovrätten för Övre Norrland. Rådhusrätten upphörde den 1 januari 1943 då Piteå stad lades under landsrätt i Piteå domsaga och Piteå och Älvsby tingslag.^[18]

se även Lista över borgmästare i Piteå

kommunalborgmästare

^a Tätorten Piteå var delad mellan Piteå stad (7 111 inv.) och Piteå landskommun (1 070 inv.)

v • r Kommuner i Norrbottens län 1952-1970 Städer (5 st) Boden · Haparanda · Kiruna · Luleå · Piteå Köpingar (1 st) Älvsbyn Landskommuner (24 st) Arjeplog · Arvidsjaur · Edefors · Gällivare · Hietaniemi (upphörde 1969/1/1) · Hortlax (upphörde 1967/1/1) · Jokkmokk · Junosuando · Karesuando · Karl Gustav (upphörde 1967/1/1) · Korpilombolo · Nederkalix (upphörde 1967/1/1) · Nederluleå (upphörde 1969/1/1) · Nedertorneå (upphörde 1967/1/1) · Norrfjärden (upphörde 1967/1/1) · Pajala · Piteå (upphörde 1967/1/1) · Råneå (upphörde 1969/1/1) · Tärendö · Töre (upphörde 1967/1/1) · Älvsby (upphörde 1969/1/1) · Överkalix · Överluleå (upphörde 1967/1/1) · Övertorneå Nya kommuner efter 1 januari 1952 Kalix landskommun (1967/1/1) Se även: Sveriges kommuner 1952