Nothing Special   »   [go: up one dir, main page]
Hoppa till innehållet

Sven-Olof Olson

Från Wikipedia
För liknande namn, se Sven-Olof Olsson.
Sven-Olof Olson
Sven-Olof_Olson.jpg
Sven-Olof Olson 2015.
Information
SmeknamnStril-Olle
Född26 november 1926
Oskarshamns församling i Kalmar län, Sverige
Död20 april 2021 (94 år)
Sollentuna distrikt i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige
FörsvarsgrenFlygvapnet
Tjänstetid1948–1988
GradGenerallöjtnant
BefälUpplands flygflottilj,
Första flygeskadern
Södra militärområdet,
flygvapenchef

Sven Olof (Sven-Olof) Olson, född 26 november 1926 i Oskarshamns församling i Kalmar län,[1] död 20 april 2021 i Sollentuna distrikt i Stockholms län,[2] var en svensk officer i flygvapnet (generallöjtnant). Olson var chef för flygvapnet 1982–1988.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Sven-Olof Olson avlade studentexamen i Kalmar 1945.[3] Han avlade officersexamen vid Kungliga Flygkadettskolan 1948[4] och utnämndes samma år till fänrik vid Västmanlands flygflottilj.[5] Som jaktförare vid denna nattjaktflottilj flög han bland annat J 30 och J 33.[6] Han erhöll 1950 Stockholms-Tidningens guldmedalj "För svensk flygargärning"[3] efter en nödlandning med en Mosquito under extremt besvärliga förhållanden.[6] Detta bidrog till att förklara tidigare haverier och förhindra nya.[källa behövs] Olson befordrades till löjtnant 1950, gick Allmänna kursen vid Flygkrigshögskolan 1953–1954, gick Tekniska kursen där 1956–1957, befordrades till kapten 1957 och befordrades till major 1960.[5] Han var detaljchef för stridsledningssystem vid Planeringsavdelningen i Flygstaben 1957–1962 och som sådan ansvarig för den operativa planläggningen och uppbyggnaden av STRIL 60 1958–1962.[3] och befordrades 1960 till major.[5] Hans arbete med utarbetandet av det delvis databaserade och då mycket moderna svenska stridslednings- och luftbevakningssystemet STRIL 60 har gjort att han ibland har kallats för Stril-Olle.[källa behövs] Åren 1962–1963 var han flygchef vid Västmanlands flygflottilj. Han befordrades 1963 till överstelöjtnant och var chef för Planeringsavdelningen vid Försvarsstaben 1963–1967. Åren 1965–1967 var han expert i 1965 års försvarsutredning.[5]

År 1967 befordrades Olson till överste, varefter han var chef för Flygvapnets krigsskola 1967–1971 och chef för Upplands flygflottilj 1971–1973. År 1973 befordrades han till generalmajor, varpå han var souschef vid Försvarsstaben 1973–1977 och chef för Första flygeskadern 1977–1980. Han befordrades 1980 till generallöjtnant och var militärbefälhavare i Södra militärområdet 1980–1982,[5] varpå han var flygvapenchef från och med den 1 oktober 1982 till och med den 30 september 1988.[5][7]

Efter sin pensionering var Olson verkställande direktör för AB Afoma och ledamot av styrelsen för Catella Generics AB samt Senior Advisor för Volvo Lastvagnar och Saab Nyge Aero AB.[5]

Sven-Olof Olson invaldes 1968 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och var dess styresman 1988–1991.[8] Han utsågs 2011 till hedersledamot.[4]

Sven-Olof Olson var son till möbelhandlaren Axel Olson och Ellen Ingvarsson. Han gifte sig 1950 med danspedagogen Yvonne Jahn (född 1931).[9] Sven-Olof Olson är begravd på Östra kyrkogården i Västerås.[10]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Svenska

[redigera | redigera wikitext]
  • Sverige Riddare av första klassen av Svärdsorden, 1964.[11]
  • Sverige Kommendör av Svärdsorden, 18 november 1971.[12]
  • Sverige Kommendör av första klass av Svärdsorden, 6 juni 1974.[13]
  • Sverige Flygvapenföreningarnas riksförbunds förtjänstmedalj i guld (FVRFGM), januari 1987.[14]
  • Sverige Flygvapenfrivilligas riksförbunds hederssköld, januari 1987.[14]
  • Sverige Sveriges militära idrottsförbund förtjänstmedalj i guld (Kungamedaljen), 1989.[15]
  • Sverige Stockholms-Tidningens guldmedalj "För svensk flygargärning", 1950.[3]

Utländska

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ ”Sven Olof Olson”. Ratsit AB. Arkiverad från originalet den 23 april 2021. https://web.archive.org/web/20210423103305/https://www.ratsit.se/19261126-Sven_Olof_Olson_Sollentuna/lZEI-sR1bCE0Ya4qWQgwWXFhGbM1obBE3aWLnvWlMKk. 
  3. ^ [a b c d] Davidsson, Åke, red (1968). Vem är vem. Norrland, supplement, register (2). Stockholm: Bokförlaget Vem Är Vem AB. sid. 856. https://runeberg.org/vemarvem/norr68/0880.html .
  4. ^ [a b] Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 83. ISBN 978-91-980878-8-8 .
  5. ^ [a b c d e f g] Kjellander, Rune (2013). Svenska flygvapnets högre chefer 1925–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter. Värmdö: Rune Kjellander. sid. 88. ISBN 978-91-637-1183-1 .
  6. ^ [a b] Levin, Louise (20 april 2021). ”Minnesord över generallöjtnant Sven-Olof Olsson”. Försvarsmakten. https://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/2021/04/20/minnesord-over-generallojtnant-sven-olof-olson/. Läst 23 april 2021. 
  7. ^ ”Generallöjtnant Sven-Olof Olson. Sex år som flygvapenchef 1982–88”. Flygvapennytt (4/1988): sid. 6. 1988. https://www.aef.se/Flygvapnet/Tidskrifter/FV_Nytt/Flygvapennytt_1988-4.pdf. 
  8. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 173. ISBN 91-630-4181-2 .
  9. ^ Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 456. ISBN 91-975132-7-X .
  10. ^ SvenskaGravar
  11. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 135 .
  12. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 45, digital avbildning.
  13. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 33, digital avbildning.
  14. ^ [a b] Andersson, Torsten (1987). ”I medaljregnet”. Flygvapennytt (Stockholm: Flygstaben) (2): sid. D. ISSN 0015-4792. https://www.aef.se/Flygvapnet/Tidskrifter/FV_Nytt/Flygvapennytt_1987-2.pdf.  Libris 8257600.
  15. ^ ”Förre CFV SMI-belönad”. Flygvapennytt (Stockholm: Flygstaben) (5): sid. 31. 1989. ISSN 0015-4792. https://www.aef.se/Flygvapnet/Tidskrifter/FV_Nytt/Flygvapennytt_1989-5.pdf.  Libris 8257600.
  16. ^ ”Finland hedrar FV. CFV förlänad unik orden”. Flygvapennytt (Stockholm: Flygstaben) (2): sid. 27. 1987. ISSN 0015-4792. https://www.aef.se/Flygvapnet/Tidskrifter/FV_Nytt/Flygvapennytt_1987-2.pdf.  Libris 8257600.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Stig Bruse 		Chef för Flygvapnets krigsskola
1967–1971 		Efterträdare:
Erik Spångberg
Företrädare:
Gösta Norrbohm 		Chef för Upplands flygflottilj
1971–1973 		Efterträdare:
Jan-Henrik Torselius
Företrädare:
Bengt Rosenius 		Chef för Första flygeskadern
1977–1980 		Efterträdare:
Erik Nygren
Företrädare:
Karl Eric Holm 		MB för Södra militärområdet
1980–1982 		Efterträdare:
Bengt Schuback
Företrädare:
Dick Stenberg 		Chef för flygvapnet
1982–1988 		Efterträdare:
Lars-Erik Englund
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sven-Olof_Olson&oldid=54231949”