Nihoafink

	Nihoafink; Status i världen: Akut hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Finkar; Fringillidae
Släkte	Telespiza
Art	Nihoafink; T. ultima
Vetenskapligt namn
	§ Telespiza ultima
Auktor	Bryan, 1917

Nihoafink^[2] (Telespiza ultima) är en akut utrotningshotad fågel i familjen finkar som enbart förekommer på en enda ö i Hawaiiöarna.^[3]

Utseende och läten

Nihoafinken är en medelstor (17 cm) fink. Hanen har gult på huvud och bröst, blågrå rygg med gulaktig anstrykning på des mitt, gulvit undersida samt mörka vingar och stjärt med gulkantade fjädrar. Honan och ungfågeln är gula med kraftig mörkbrun streckning på huvud, bröst och rygg. Sången beskrivs som komplex, livlig och något kanariefågelliknande, medan lätet är ett ljudligt "chirp".^[1]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer enbart på Nihoa Island i nordvästra Hawaiiöarna.^[3] Arten tillhör en grupp med fåglar som kallas hawaiifinkar. Länge behandlades de som en egen familj. Genetiska studier visar dock att de trots ibland mycket avvikande utseende är en del av familjen finkar, närmast släkt med rosenfinkarna.^[4] Arternas ibland avvikande morfologi är en anpassning till olika ekologiska nischer i Hawaiiöarna, där andra småfåglar i stort sett saknas helt.

Status

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som akut hotad. Utbredningsområdet är mycket litet och begränsat till en enda, mycket liten ö. Den är därför mycket sårbar för yttre hot som orkaner eller påverkan från invasiva predatorer, växter, insekter och sjukdomar. Beståndet uppskattas till mellan 2400 och 3600 vuxna individer, men varierar mycket i antal.^[1]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2018 Telespiza ultima . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 11 december 2018.
^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. Arkiverad från originalet den 26 september 2018. https://web.archive.org/web/20180926130508/http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. Läst 30 augusti 2019.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör nihoafink.
Bilder & media
Wikispecies har information om Telespiza ultima.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2018 Telespiza ultima . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 11 december 2018.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[4] Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. Arkiverad från originalet den 26 september 2018. https://web.archive.org/web/20180926130508/http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. Läst 30 augusti 2019.

[1]

[2]

[3]

[4]