Norsk buhund
| Norsk buhund | |
| | |
| Rasgrupp (FCI) | Grupp 5, sektion 3 Nordliga gårdsspetsar och vallande spetsar |
|---|---|
| Rasgrupp (SKK) | Grupp 5 Spetsar och urhundar |
| Ursprungsland |  Norge |
| Rasklubb | Norsk Buhund Ringen |
| Specialklubb | Svenska Spets- och Urhundklubben |
| Rasstandard | FCI 237  PDF |
| Päls | över och underhull, tjock men inte mycket pälsvård. |
| Färg | Gul eller svart. |
| Mankhöjd | |
| Hund | 43–47 cm |
| Tik | 41–45 cm |
Norsk buhund ("bu", norska: gård), är en norsk hundras av spetstyp. Bland de nordiska spetsarna räknas den till de vallande spetsarna. Traditionellt har den varit gårdshund och fårvallare. Tack vare sin korta och kompakta kropp, klarar den sig bra i svår terräng.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Arkeologiska fynd av spetshundar i gravar från vikingatiden till exempel vid Gokstadsskeppet från 800-talet i Vestfold, har visat på likheter med dagens buhundar.
Som många lantraser höll buhunden på att försvinna med omdaningen av landsbygden. Ett restaureringsarbete började och 1925 hölls den första utställningen för rasen i Norge och året därpå skrevs den första rasstandarden. 1939 bildades den norska rasklubben. 1941 registrerades den första valpkullen i Sverige. Utöver i Norden är rasen populär i Storbritannien, där en rasklubb bildades 1967 följt av USA 1983.
I Sverige finns 2015 cirka 500 buhundar.[1] Buhunden behöver rätt mycket motion och aktivering.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Buhunden är energisk, vaken, frimodig och har lätt för att lära. Den har ett vänligt sinnelag och är därför en utmärkt sällskapshund. Buhunden är ingen skarp vakthund, den ger skall för att varsla men hälsar sedan glatt på besökaren. Det är en allsidig hund som meriterat sig inom lydnadsprov, agility, som eftersökshund och servicehund. Den används även som jakthund på fågel, småvilt och t.o.m. som älghund. Rasen har få sjukdomar.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Om hundens färg är brungul kan den variera från helt ljus till rödgul, med eller utan svarta strån. Om den är svart ska den helst vara enfärgad, men vit bläs, bröstfläck, halsring och på vita fläckar på tassarna är tillåtet.
Öronen är upprätstående och högt ansatta. Svansen ska vara kraftig och ringlad uppe på ryggen. Mankhöjden är 43–47 cm för hanar och 41–45 cm för tikar. Vikten är cirka 14–18 kg för hanar och 12–18 kg för tikar.
Ett utmärkande drag för buhunden är att den kan ha dubbla sporrar på bakbenen.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, Stockholm 1955-1956
- Bo Bengtson: All världens hundar, Stockholm 1995, ISBN 91-86448-34-X
- Ivan Swedrup: Våra hundar i färg, Stockholm 1974, ISBN 91-20-03355-9
- Carl-Johan Adlercreutz: Hundar i världen, Västerås 2006, ISBN 91-534-2870-6
- Norske hunderaser: Norsk buhund, Norsk Kennelklubb (NKK) (läst 2011-04-03)
- Tine Luther: Spids udenpå - rund indeni, Hunden nr 5 2007, Dansk Kennel Klub (DKK)
PDF
- Jon Sæland: Norsk buhund historie, Norsk Buhundklubb, Norge (läst 2011-04-03)
- Rasepresentasjon: Norsk buhund, Hundesport nr 6-7 2010
- Norsk buhund - en urnordisk spetshund, Norsk Buhund Ringen, Sverige (läst 2011-04-03)
- Raspresentation av norsk buhund, Svenska Spets och Urhundklubben (SSUK) (läst 2011-04-03)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Antal hundar per ras”. Arkiverad från originalet den 25 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160325184249/http://www.jordbruksverket.se/download/18.1a3130fb152332440fce10cd/1452669960509/Antal+hundar+per+ras.pdf. Läst 28 juli 2017.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
- Rasspecifik Avelsstrategi (RAS), Norsk Buhund Ringen
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||
| ||||||||