Linköping har gamla anor, och antas ha tillkommit tidigt, genom att tingsplatsen flyttats från Stånga till nuvarande Linköpings plats. Äldsta delarna av Sankt Lars kyrka härrör från början av 1100-talet, och 1120 omnämns Linköping som biskopssäte i Florensdokumentet.[1] De äldsta delarna av domkyrkan, som förefaller byggd kort innan finns ännu under den nuvarande gotiska domkyrkan. Under 1100-talet är dock bebyggelsen tämligen sparsam. 1287 anläggs ett Franciskanerkloster i staden, och i slutet av 1200-talet omtalas även en årlig marknad i Linköping.[2]
Det finns inget bevarat dokument som med absolut säkerhet anger när Linköping fick sina stadsprivilegier utfärdade, då privilegiebrevet sannolikt brann upp vid en stadsbrand på 1540-talet. Det som pekar på att det var år 1287 är grundandet av Franciskanerklostret, vilket anlades på kunglig mark.[3]
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 0461[7] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950, vilket innebär att den också används för Sankt Lars socken.
Blasonering: I blått fält ett lejonansikte av guld med röd beväring.
Vapenbilden i Linköpings kommunvapen härstammar från stadens äldsta sigill från slutet av 1200-talet och vapnet fastställdes av Kungl. maj:t1946. Efter den nya kommunens tillkomst registrerades vapnet av denna hos PRV år 1974.
^Feldt, Ann-Charlott; Tagesson Göran, Hallberg Freddie, Wigh Bengt, Ekelund Lars, Gilstring Mats (1997). Två gårdar i biskopens stad: om den arkeologiska undersökningen i kvarteret Brevduvan, Linköping 1987 och 1989. Östergötland fakta, 1102-2345 ; 3. Linköping: Östergötlands länsmuseum. Libris7753268. ISBN 91-85908-25-8
^Lindeblad, Karin (2008). Landskap och urbanisering: Östergötland ur ett centralortsperspektiv. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar skrifter, 1102-187X ; 74Lund studies in historical archaeology, 1653-1183 ; 10. [Lund: Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds Universitet]. Libris11285121