Nothing Special   »   [go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Omnium

Från Wikipedia

Omnium (från latin omnium "av allt" eller "alltings", genitiv av omnia, "allt") är en typ av mångkamp inom bancykling vilken består av fyra delgrenar som avgörs samma dag. De fyra delgrenarna är i den ordning de genomförs:

Scratch: 10 km (damer 7,5 km till och med 2024).
Tempolopp: 10 km (damer 7,5 km till och med 2024).
Elimineringslopp: Sträckan beror av antalet deltagare och banans längd.
Poänglopp: Herrar 25 km, damer 20 km.

Slutplaceringen i tävlingen avgörs av en poängsumma där poäng erhålls i varje delgren enligt:

  • I de tre första delgrenarna får vinnaren av grenen får 40 poäng, tvåan får 38, trean 36 och så vidare (två poäng mindre per placering) ner till tjugonde plats (2 poäng). Deltagare som inte placerar sig bland de tjugo främsta i en delgren, men fullföljer denna, erhåller en poäng. Om en deltagare tappar två varv på klungan i scratch eller tempolopp utgår denne ur det aktuella loppet (men är kvar i omnium-tävlingen), erhåller sin placeringspoäng men med ett avdrag på 40 poäng (exempel: om en deltagare blir upphunnen av klungan för andra gången och utgår, och det då blir 19 deltagare kvar, det vill säga kommer på tjugonde plats, vilket ger två poäng, blir poängen för denne i loppet -38.)
  • I det avslutande poängloppet erhållna (eller förlorade) poäng.

Högst poängsumma vinner. I det fall två, eller flera, deltagare hamnar på samma slutpoäng avgörs deras inbördes placering av deras placeringar i den sista spurten i poängloppet (det vill säga dettas målgång).

Mellan varje delgren är det, "om möjligt, minst 30 minuter paus".[1]

I det fall att antalet anmälda deltagare överstiger banans kapacitet skall kvalificeringsheat köras i form av poänglopp.[2]

Omnium infördes vid europamästerskapen 2010 (både för herrar och damer). Dessförinnan fanns det två olika omniumtyper vid EM: sprintomnium (infört 1995 för herrar och 2008 för damer) och uthållighetsomnium (infört 1995 för herrar och 1997 för damer). Vid världsmästerskapen har omnium ingått sedan 2007 för herrar och 2009 för damer. Vid Olympiska spel infördes omnium 2012 för både herrar och damer (och ersatte då poänglopp och individuellt förföljelselopp).

Från 1917 till 1990/1991

[redigera | redigera wikitext]
Första omnämnandet av ett omnium-lopp. L'Auto 8 maj 1917. Loppet gick fem dagar senare och samma dag kördes även, bland annat, ett lopp mellan dansken Thorvald Ellegaard och fransmannen Marcel Dupuy.

Söndagen den 13 maj 1917 kördes den första mångkampen på velodromen Parc des Princes i Paris. Den kallades "L'Omnium" och arrangerades av sporttidningen L'Auto på initiativ av dess chefredaktör Henri Desgrange som startat det första Tour de France fjorton år tidigare. Det var tre deltagare (en sprinter, en stayercyklist och en landsvägscyklist) som möttes i tre grenar: 1333 m sprint (två varv på den 666,66 m långa banan), ett tiokilometers stayer-lopp (med motorcykelpace) och ett tjugokilometerslopp som hade pace av tandemcykel. Loppet, som vanns av fransmannen Georges Sérès (som blev tvåa, etta och tvåa, vilket gav sammanlagd platssiffra fem), blev en succé.[3]. Fler lopp arrangerades, på allt fler platser, och en fjärde gren tillkom, individuellt förföljelselopp – men formatet varierade och andra grenar, som elimineringslopp och poänglopp, ingick från och till.[4]

Efter andra världskrigets slut organiserades omniumtävlingar som kallades "europamästerskap", men dessa hade ingen officiell status och dessutom var de öppna även för icke-européer. Från 1946 till 1959 hölls fjorton sådana inofficiella EM, sju av dem vanns av Rik van Steenbergen och bland andra deltagare finner man namn som Fausto Coppi, Ferdi Kübler, Louison Bobet och Hugo Koblet. 1959 bildades organisationen Union Européenne des Vélodromes d’hiver och det första "officiella" europamästerskapet (även detta vunnet av van Steenbergen), kallat "europeiska vintermästerskapen" - hiver betyder "vinter" och mästerskapen hölls inomhus (varje vinter, men ibland före, ibland efter, nyår, vilket gjorde att det vissa kalenderår hölls två mästerskap och andra inget). Den störste inom omnium var sedan Patrick Sercu som från 1965 till 1980 vann elva europamästerskapstitlar, ofta genom att slå Eddy Merckx (som dock blev europamästare 1975). 1972 erkändes dessa europamästerskap av UCI och de arrangerades därefter av FICP (Fédération Internationale de Cyclisme Professionnel) till 1990 då Europeiska cykelunionen, UEC, bildades (och europamästerskapen upphörde att arrangeras – det sista mästerskapet hölls i december 1990[5]). Innan dess var tävlingarna fortfarande öppna även för icke-européer (vilket framgår av att, exempelvis, australiern Danny Clark blev europamästare fem gånger från 1978 till 1987).

Från 1995 till 2006

[redigera | redigera wikitext]

Uthållighetsgrenarna hade dominerat omnium (poänglopp, elimineringslopp och förföljelselopp var då tävlingarnas "hörnstenar") och 1995 beslutade UCI/UEC att europamästerskapen i omnium skulle återinföras och att det skulle avhållas två olika mästerskap: Ett "sprintomnium", bestående av keirin, eliminerinsgslopp, flygande varv (ett tidslopp med flygande start over ett banvarv) och ett individuellt sprint-lopp, samt ett "uthållighetsomnium", bestende av elimineringslopp, poänglopp, scratch och individuellt förföljelselopp.

Från 2006 till 2010

[redigera | redigera wikitext]

Omnium infördes i UCI:s regelverk 2006 och det första världsmästerskapet i omnium för herrar hölls 2007.[6]

Då kördes tävlingen på en dag och bestod av, i ordning:

200 m individuellt tidslopp med flygande start
Scratch 5 km
Individuellt förföljelselopp 3000 m (utan finalomgång)
Poänglopp 15 km med sex spurter
Tidslopp 1000 m

För damer infördes Omnium vid VM 2009.

Slutplaceringen avgjordes av den sammanlagda placeringssiffran för de ingående grenarna. Vinnaren av en delgren fick en poäng, tvåan två etcetera... och den med lägst poängsumma vann.

Indelningen i två olika europamästerskap (sprint och uthållighet) fortsatte dock till och med 2009.

Från 2010 till 2014

[redigera | redigera wikitext]

Efter världsmästerskapen 2010 ändrades reglerna och tävlingen fördelades på två dagar med tre grenar varje dag enligt:[7]

Flygande varv (ett varvs tidslopp med flygande start)
Poänglopp (herrar 30 km, damer 20 km, antal spurter beroende på banvarvets längd)
Elimineringslopp
Individuellt förföljelselopp (herrar 4000 m, damer 3000 m)
Scratch (herrar 10 km, damer 7,5 km)
Tidslopp (herrar 1000 m, damer 500 m)

2011 ökades scratch-loppen till 15 km för herrar och 10 km för damer.[8]

Från 2014 till 2016

[redigera | redigera wikitext]

Från juni 2014 ändrades den inbördes ordningen mellan grenarna och poängloppet ökades till 40 km för herrar och 25 km för damer. Därtill ändrades poängsystemet för delgrenarna så att, i stället för att räkna placeringssiffror, vinnaren av delgrenen (ej poängloppet) får 40 poäng, tvåan 38 etcetera, till vilken poängloppets poängsumma läggs, och flest ihopsamlade poäng är vinnare.[9]

Scratch (herrar 10 km, damer 7,5 km)
Individuellt förföljelselopp (herrar 4000 m, damer 3000 m)
Elimineringslopp
Tidslopp (herrar 1000 m, damer 500 m)
Flygande varv (ett varvs tidslopp med flygande start)
Poänglopp (herrar 40 km, damer 25 km, antal spurter beroende på banvarvets längd)

Från 2016 till 2024

[redigera | redigera wikitext]

Till och med 2016 bestod omnium-tävlingar av sex delgrenar, men detta år ströks de tre korta sprintgrenarna och tempoloppet infördes i deras ställe. Detta för att UCI ville lägga tonvikten inom omnium på uthållighetsgrenarna med masstart för att få en bättre balans mellan de olika typerna av grenar i schemat vid mästerskap (exempelvis kan heat/finaler i sprintgrenar, som bara tar några minuter per lopp, köras i de pauser som uppstår mellan de olika delgrenarna i omnium).[10] Dessutom gick man tillbaka till att köra alla delgrenarna samma dag.

2024 belsutade UCI att sträckorna i damernas scratch- och tempolopp skall vara desamma som herrana kör (det vill säga 10 km i stället för 7,5 km) från och med 1 januari 2025 (men distansen i poänglopp - herrar 25 km, damer 20 km - förändrades ej).[11]

Olympiska spel

[redigera | redigera wikitext]
År Herrar Damer
Guld Silver Brons Guld Silver Brons
2012 Danmark Lasse Norman Hansen Frankrike Bryan Coquard Storbritannien Ed Clancy Storbritannien Laura Trott USA Sarah Hammer Australien Annette Edmondson
2016 Italien Elia Viviani Storbritannien Mark Cavendish Danmark Lasse Norman Hansen Storbritannien Laura Trott USA Sarah Hammer Belgien Jolien D'Hoore
2020 Storbritannien Matthew Walls Nya Zeeland Campbell Stewart Italien Elia Viviani USA Jennifer Valente Japan Yumi Kajihara Nederländerna Kirsten Wild
2024 Frankrike Benjamin Thomas Portugal Iúri Leitão Belgien Fabio Van den Bossche USA Jennifer Valente Polen Daria Pikulik Nya Zeeland Ally Wollaston

Världsmästerskap

[redigera | redigera wikitext]
Alois Kaňkovský blev den förste världsmästaren i omnium.
År Herrar[12] Damer[13]
Guld Silver Brons Guld Silver Brons
2007 Tjeckien Alois Kaňkovský Argentina Walter Pérez USA Charles Bradley Huff Ej instiftat
2008 Nya Zeeland Hayden Godfrey Australien Leigh Howard Belarus Aljaksandr Lisouski
2009 Australien Leigh Howard Kanada Zachary Bell Nederländerna Tim Veldt Australien Josephine Tomic Kanada Tara Whitten Nederländerna Yvonne Hijgenaar
2010 Storbritannien Ed Clancy Australien Leigh Howard USA Taylor Phinney Kanada Tara Whitten Storbritannien Elizabeth Armitstead Spanien Leire Olaberria
2011 Australien Michael Freiberg Nya Zeeland Shane Archbold Belgien Gijs Van Hoecke Kanada Tara Whitten USA Sarah Hammer Nederländerna Kirsten Wild
2012 Australien Glenn O'Shea Kanada Zachary Bell Danmark Lasse Norman Hansen Storbritannien Laura Trott Australien Annette Edmondson USA Sarah Hammer
2013 Nya Zeeland Aaron Gate Danmark Lasse Norman Hansen Australien Glenn O'Shea USA Sarah Hammer Storbritannien Laura Trott Australien Annette Edmondson
2014 Frankrike Thomas Boudat Nederländerna Tim Veldt Ryssland Viktor Manakov USA Sarah Hammer Storbritannien Laura Trott Australien Annette Edmondson
2015 Colombia Fernando Gaviria Australien Glenn O'Shea Italien Elia Viviani Australien Annette Edmondson Storbritannien Laura Trott Nederländerna Kirsten Wild
2016 Colombia Fernando Gaviria Tyskland Roger Kluge Australien Glenn O'Shea Storbritannien Laura Trott Frankrike Laurie Berthon USA Sarah Hammer
2017 Frankrike Benjamin Thomas Nya Zeeland Aaron Gate Spanien Albert Torres Storbritannien Katie Archibald Nederländerna Kirsten Wild Australien Amy Cure
2018 Polen Szymon Sajnok Nederländerna Jan-Willem van Schip Italien Simone Consonni Nederländerna Kirsten Wild Danmark Amalie Dideriksen Nya Zeeland Rushlee Buchanan
2019 Nya Zeeland Campbell Stewart Frankrike Benjamin Thomas Storbritannien Ethan Hayter Nederländerna Kirsten Wild Italien Letizia Paternoster USA Jennifer Valente
2020 Frankrike Benjamin Thomas Nederländerna Jan-Willem van Schip Storbritannien Matthew Walls Japan Yumi Kajihara Italien Letizia Paternoster Polen Daria Pikulik
2021 Storbritannien Ethan Hayter Nya Zeeland Aaron Gate Italien Elia Viviani Storbritannien Katie Archibald Belgien Lotte Kopecky Italien Elisa Balsamo
2022 Storbritannien Ethan Hayter Frankrike Benjamin Thomas Nya Zeeland Aaron Gate USA Jennifer Valente Nederländerna Maike van der Duin Portugal Maria Martins
2023 Portugal Iúri Leitão Frankrike Benjamin Thomas Japan Shunsuke Imamura USA Jennifer Valente Danmark Amalie Dideriksen Belgien Lotte Kopecky
2024 Belgien Lindsay de Vylder Italien Simone Consonni Nederländerna Yanne Dorenbos Nya Zeeland Ally Wollaston Storbritannien Jessica Roberts Norge Anita Yvonne Stenberg

Europamästerskap[5]

[redigera | redigera wikitext]
Katie Archibald, fyrfaldig europamästare i omnium (och även dubbel världsmästare). På bilden. som är tagen vid EM 2015 när hon inte deltog i omnium, är det dock en annan disciplin som hon vunnit (individuellt förföljelselopp eller elimineringslopp).
Podiet vid herrarnas omnium i EM 2019.
År Herrar Damer
Guld Silver Brons Guld Silver Brons
2010 Tyskland Roger Kluge Nederländerna Tim Veldt Polen Rafał Ratajczyk Spanien Leire Olaberría Belarus Tatstsjana Sjarakova Polen Malgorzata Wojtyra
2011 Storbritannien Edward Clancy Frankrike Bryan Coquard Italien Elia Viviani Storbritannien Laura Trott Belarus Tatstsjana Sjarakova Nederländerna Kirsten Wild
2012 Tyskland Lucas Liss Ryssland Artur Jersjov Litauen Gediminas Bagdonas Belarus Tatstsjana Sjarakova[14] Litauen Aušrinė Trebaitė Polen Katarzyna Pawłowska
2013 Ryssland Viktor Manakov Nederländerna Tim Veldt Irland Martyn Irvine Storbritannien Laura Trott Nederländerna Kirsten Wild Belgien Jolien D'Hoore
2014 Italien Elia Viviani Storbritannien Jonathan Dibben Spanien Unai Elorriaga Zubiaur Storbritannien Laura Trott Belgien Jolien D'Hoore Tyskland Anna Knauer
2015 Italien Elia Viviani Danmark Lasse Norman Hansen Storbritannien Jonathan Dibben Storbritannien Laura Trott Danmark Amalie Dideriksen Litauen Aušrinė Trebaitė
2016 Spanien Albert Torres Schweiz Gaël Suter Frankrike Benjamin Thomas Storbritannien Katie Archibald Nederländerna Kirsten Wild Belgien Lotte Kopecky
2017 Spanien Albert Torres Danmark Julius Johansen Frankrike Benjamin Thomas Storbritannien Katie Archibald Nederländerna Kirsten Wild Italien Elisa Balsamo
2018 Storbritannien Ethan Hayter Italien Elia Viviani Danmark Casper Von Folsach Nederländerna Kirsten Wild Storbritannien Katie Archibald Italien Letizia Paternoster
2019 Frankrike Benjamin Thomas Danmark Lasse Norman Hansen Storbritannien Oliver Wood Nederländerna Kirsten Wild Storbritannien Laura Kenny Belarus Tatsiana Sharakova
2020 Storbritannien Matthew Walls Belarus Jawhenij Karaljok Portugal Iúri Leitão Italien Elisa Balsamo Storbritannien Laura Kenny Ryssland Marija Novolodskaja
2021 Polen Alan Banaszek Belgien Fabio Van den Bossche Danmark Matias Malmberg Storbritannien Katie Archibald Frankrike Victoire Berteau Italien Rachele Barbieri
2022 Frankrike Donavan Grondin Italien Simone Consonni Spanien Sebastián Mora Italien Rachele Barbieri Frankrike Clara Copponi Polen Daria Pikulik
2023 Frankrike Benjamin Thomas Italien Simone Consonni Storbritannien William Perrett Storbritannien Katie Archibald Polen Daria Pikulik Belgien Lotte Kopecky
2024 Storbritannien Ethan Hayter Danmark Niklas Larsen Belgien Fabio Van den Bossche Norge Anita Stenberg Storbritannien Neah Evans Frankrike Valentine Fortin

Från 1995 till 2009

[redigera | redigera wikitext]

Uthållighet

[redigera | redigera wikitext]
År Herrar Damer
Guld Silver Brons Guld Silver Brons
1995 Nederländerna Peter Pieters Österrike Franz Stocher Frankrike Jérôme Neuville Ej infört
1996 Frankrike Jérôme Neuville Tyskland Guido Fulst Nederländerna Peter Pieters
1997 Frankrike Jérôme Neuville Storbritannien Robert Hayles Tyskland Guido Fulst Italien Antonella Bellutti Nederländerna Ingrid Haringa Storbritannien Sally Boyden
1998 Tyskland Olaf Pollack Tyskland Mario Vonhof Polen Robert Karśnicki Ryssland Olga Sljusareva Nederländerna Leontien Zijlaard-van Moorsel Ryssland Svetlana Samochvalova
1999 Polen Robert Karśnicki Tjeckien Lubor Tesař Ukraina Vasyl Jakovlev Ryssland Olga Sljusareva Italien Antonella Bellutti Nederländerna Debby Mansveld
2001 Schweiz Franco Marvulli Schweiz Alexander Aeschbach Österrike Franz Stocher Ryssland Olga Sljusareva Ryssland Svetlana Ivakhovenkova Italien Vera Carrara
2002 Schweiz Franco Marvulli Schweiz Alexander Aeschbach Österrike Roland Garber Ryssland Olga Sljusareva Ryssland Svetlana Ivakhovenkova Ryssland Natalja Karimova
2003 Schweiz Franco Marvulli Ukraina Ljubomyr Polatajko Italien Angelo Ciccone Ryssland Olga Sljusareva Ryssland Elena Tchalykh Ukraina Iryna Yanovych
2004 Ryssland Aleksej Markov Italien Angelo Ciccone Tjeckien Petr Lazar Ukraina Lyudmyla Vypyraylo Ryssland Apollinaria Bakova Italien Eleonora Soldo
2005 Litauen Linas Balčiūnas Litauen Tomas Vaitkus Ryssland Konstantin Ponomarev Ryssland Olga Sljusareva Tjeckien Lada Kozlíková Spanien Gema Pascual Torrecilla
2006 Nederländerna Jens Mouris Polen Rafał Ratajczyk Schweiz Franco Marvulli Tjeckien Lada Kozlíková Ryssland Julija Arustamova Schweiz Carolina Lüthi
2007 Spanien Unai Elorriaga Polen Rafał Ratajczyk Nederländerna Jens Mouris Italien Vera Carrara Spanien Gema Pascual Torrecilla Tyskland Elke Gebhardt
2008 Nederländerna Wim Stroetinga Tyskland Robert Bartko Italien Elia Viviani Ryssland Jelena Tsjalykh Nederländerna Ellen van Dijk Ryssland Anastasija Tjulkova
2009 Polen Rafał Ratajczyk Tyskland Robert Bartko Spanien Unai Elorriaga Ryssland Jevgenija Romanjuta Belgien Jolien D'Hoore Italien Monia Baccaille
År Herrar Damer
Guld Silver Brons Guld Silver Brons
1995 Tyskland Eyk Pokorny Spanien José Manuel Moreno Spanien José Antonio Escuredo Ej infört
1996 Lettland Ainārs Ķiksis Tjeckien Pavel Buráň Frankrike Laurent Gané
1997 Tyskland Eyk Pokorny Tyskland Jens Fiedler Lettland Ainārs Ķiksis
1998 Lettland Viesturs Bērziņš Lettland Ainārs Ķiksis Tjeckien Pavel Buráň
1999 Frankrike John Giletto Tjeckien Pavel Buráň Italien Roberto Chiappa
2001 Tjeckien Pavel Buráň Lettland Ainārs Ķiksis Lettland Viesturs Bērziņš
2002 Lettland Ainārs Ķiksis Tjeckien Pavel Buráň Lettland Viesturs Bērziņš
2003 Lettland Ainārs Ķiksis Tjeckien Ivan Vrba Tjeckien Pavel Buráň
2004 Polen Damian Zieliński Polen Grzegorz Krejner Tjeckien Pavel Buráň
2005 Tyskland Marco Jäger Nederländerna Teun Mulder Ryssland Sergej Ruban
2006 Nederländerna Tim Veldt Polen Damian Zieliński Danmark Kasper Lindholm Jessen
2007 Nederländerna Teun Mulder Frankrike François Pervis Frankrike Arnaud Tournant
2008 Nederländerna Theo Bos Nederländerna Tim Veldt Frankrike François Pervis Nederländerna Yvonne Hijgenaar Nederländerna Elise van Hage Spanien Helena Casas Roige
2009 Tjeckien Denis Špička Frankrike François Pervis Ukraina Andriy Vynokurov Litauen Simona Krupeckaitė Ryssland Olga Streltsova Ryssland Viktoria Baranova

Para-omnium är en tävlingsform inom paracykel som infördes av UCI den 1 januari 2020. Den består av fyra delgrenar:[15]

200 m med flygande start
Tidslopp 1000 m (herrar) eller 500 m (damer)
Individuellt förföljelselopp (C4 och C5 herrar 4000 m, C1, C2 och C3 herrar samt C1 till C5 damer 3000 m)
Scratch (herrar 15 km, damer 10 km)

Vinnaren i varje delgren får 40 poäng, tvåan 38, trean 36, etcetera (två poäng mindre per placering), ner till tjugonde plats som ger två poäng. Placeringar från 21 och neråt ger en poäng. Högst poängsumma vinner och i händelse av att två eller flera deltagare hamnar på samma poäng avgör placeringen i scratcloppet deras inbördes placeringar.

Bortsett från flygande 200 m räknas loppen i de ingående delgrenarna även som egna grenar (det vill säga att de tävlande i omnium är integereade i dessa lopp}, men bara deltagarna som ingår i omniumtävlingen får omniumpoäng.

Para-omnium körs bara för klasserna C1 till C5 – det vill säga personer som kan hantera en "normal" tvåhjulig cykel för en person (alltså inte för trehjulingar, klasserna T1-T2, eller handcyklar klasserna H1-H5, och ej heller för synskadade med en seende medhjälpare på en tandemcykel, klass B).

  1. ^ 3.2.248 "Whenever possible, there shall be an interval of at least 30 minutes between two events."
  2. ^ Kapaciteten avgörs av banans längd. Se "UCI Cycling Regulations, Part III, Track Races (2024.07.31)", sid. 4.
  3. ^ Se förstasidan på L'Auto den 8 maj 1917, där tävlingen annonseras, 13 maj, tävlingsdagen, och resultaten dagen efter loppet.
  4. ^ Se även Nordisk familjeboks sportlexikon del 2 (1939), spalt 453 som skriver "En (...) på kontinenten mycket populär tävlingsform är omnium".
  5. ^ [a b] UEC European Track Championships Elite på SportRecords.
  6. ^ UCI Cycling Regulations, Part III, Track Races (2007), Chapter II, § 16 Omnium, sid. 39.
  7. ^ UCI Cycling Regulations, Part III, Track Races (2010), Chapter II, § 16 Omnium, sid. 44-45.
  8. ^ UCI Cycling Regulations, Part III, Track Races (2011), Chapter II, § 16 Omnium, sid. 45-46 och § 11 Scratch sid. 36.
  9. ^ UCI Cycling Regulations, Amendments to Regulation with Effect on 20.06.2014, Chapter II, § 16 Omnium, sid. 3-5.
  10. ^ UCI Management Committee agrees key changes to the regulations of three cycling disciplines på UCI, 13 oktober 2016.
  11. ^ UCI Regulations amendments applying on 01.01.25, Part III Track Races, § 16 Omnium, sid. 2.
  12. ^ World Championships - Omnium, Men på CycleBase.
  13. ^ World Championships - Omnium, Women på CycleBase.
  14. ^ Diskvalificerad på grund av doping. Se Tatsiana Sharakova på CycleBase.
  15. ^ UCI Cycling Regulations, Part XVI, Para-Cycling (2023.08.01), Chapter VIII Track Races, § 6 Para Omnium, sid. 55-56.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]