Klaus Rifbjerg
| Klaus Rifbjerg | |
 Klaus Rifbjerg 2008 | |
| Född | 15 december 1931 Amager |
|---|---|
| Död | 4 april 2015 (83 år) Köpenhamn |
| Yrke | Författare |
| Nationalitet | Dansk  |
| Språk | Danska |
| Verksam | 1956–2015 |
| Genrer | poesi och filmmanuskript |
| Hemort | Nørrebro[1], Andalusien[1], Frederiksberg[2], Skodsborg[3] och Amager[3] |
| Make/maka | Inge Rifbjerg |
Klaus Thorvald Rifbjerg, född 15 december 1931 på ön Amager utanför Köpenhamn, död 4 april 2015 i Köpenhamn,[4] var en dansk författare, filmkritiker och manusförfattare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Klaus Rifbjerg skrev sedan debutboken 1956 fler än 150 böcker i olika genrer. Han bidrog aktivt till modernismens genombrott i dansk litteratur som redaktör i tidskriften Vindrosen åren 1959–1963, en syssla han skötte tillsammans med författaren Villy Sørensen. Rifbjergs genombrott som skönlitterär författare kom 1958 med romanen Den kroniske uskyld, som är en av de mest spridda och lästa böckerna i Danmark genom tiderna. Han var ledamot av Danska akademien sedan 1967.
Med ett modernistiskt författarskap, som spänner över mer än 50 år och med en produktion på två till tre verk per år, har Rifbjerg lämnat djupa spår i det litterära och kulturella Danmark.
Genremässigt spänner hans författarskap från en lyssnarroman, ett kollektivt experiment 1972 skriven i samarbete med Danmarks Radios lyssnare, till empatiska berättelser som Esbern 2005. Från enkla sensuella nuvarande dikter som i Under vejr med mig selv, 1956, över komplexa experimentella lyriska uttryck i 60er dikter, till en melankolisk ton i Septembersang, 1988. Från den enkla dramat som i filmen Weekend, 1962, till den noggranna tidsbilden i radioteatern Vores år, 1982.
Det orsakade uppståndelse när Rifbjerg den 6 juli 1970 rökte hasch på Kulturministeriets trappa med Ebbe Kløvedal Reich, Niels Skousen, Charlotte Strandgaard och Jesper Jensen i en aktion mot Kulturdepartementets stängning av en tillhållsplats för mer radikala ungdomar.
Bibliografi (översatt till svenska)
[redigera | redigera wikitext]- Den kroniska oskulden (Den kroniske uskyld) (översättning Pelle Fritz-Crone, Bonnier, 1965)
- Operaälskaren (Operaelskeren) (översättning Pelle Fritz-Crone, Bonnier, 1967)
- Lonni och Karl (Lonni og Karl) (översättning Pelle Fritz-Crone, Bonnier, 1969)
- Anna (jag) Anna (Anna (jeg) Anna) (översättning Harriet Torsson, Bonnier, 1970)
- Mars 1970 (Marts 1970) (översättning Pelle Fritz-Crone, Bonnier, 1971)
- Till Spanien (Til Spanien) (översättning Pelle Fritz-Crone, Bonnier, 1972)
- Arkivet (Arkivet) (översättning Pelle Fritz-Crone, Bonnier, 1973)
- Dilettanterna (Dilettanterne) (översättning Pelle Fritz-Crone, Bonnier, 1974)
- Tack för turen (Tak for turen) (översättning Pelle Fritz-Crone, Bonnier, 1977)
- Och andra dikter (urval och tolkning av Per Svenson, Bonnier, 1978)
- Ett bortvänt ansikte (Et bortvendt ansigt) (översättning Staffan Andræ, Bonnier, 1979)
- Vaxdukshjärtat (Voksdugshjertet) (översättning Ann-Mari Seeberg, Bonnier, 1981)
- Det svarta hålet (Det sorte hul) (översättning Ann-Mari Seeberg, Bonnier, 1983)
- Kesses krig (Kesses krig) (översättning Gunvor V. Blomqvist, Opal, 1983)
- Dikter från Amager (Amagerdigte) (översättning Per Svenson, FIB:s lyrikklubb, 1983)
- En omväg till klostret (En omvej til klostret) (översättning Ann-Mari Seeberg, Bonnier, 1985)
- Falsk vår (Falsk forår) (översättning Ann-Mari Seeberg, Bonnier, 1986)
- Stadens tveljus: dikter (Byens tvelys) (tolkade av Per Svenson, Bonnier, 1987)
- Ängel (Engel) (översättning Ann-Mari Seeberg, Bonnier, 1989)
- Ärkehertigen och andra noveller (i urval av Per Wästberg, översättning Ann-Mari Seeberg, Bonnier, 1991)
- Kriget: en diktcykel (Krigen) (översättning Anna och Per Svenson, Bonnier, 1994)
- Antons längtan (Hjemve) (översättning Heidi von Born, Natur & Kultur, 1994)
- Bilden (Billedet) (översättning Ann-Mari Seeberg, Bonnier, 2000)
- Jazz-oratorium: i den lille by (Jazz-oratorium) (översättning Per Svenson, Kolibri, 2003)
Filmmanus i urval
[redigera | redigera wikitext]- 1966 – Der var en gang en krig
- 1983 – Ingenjör Andrées luftfärd
- 1988 – Vid vägen
- 2012 – Dom över död man
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- 1965 – Kritikerpriset för Amagerdigte
- 1966 – Danska Akademiens Stora Pris
- 1967 – Boghandlernes Gyldne Laurbær
- 1969 – Søren Gyldendal-priset
- 1970 – Nordiska rådets litteraturpris för Anna, jeg, Anna
- 1979 – Holbergmedaljen
- 1999 – Svenska Akademiens nordiska pris
- 2009 – Rungstedlundprisen
- 2013 – Holger Drachmann-legatet
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Klaus Rifbjerg på Svensk Filmdatabas
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] läs online, www.kristeligt-dagblad.dk , läst: 9 december 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.bt.dk , läst: 9 december 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, ekstrabladet.dk , läst: 9 december 2021.[källa från Wikidata]
- ^ ”Forfatteren Klaus Rifbjerg er død”. DR. 5 april 2015. http://www.dr.dk/Nyheder/Indland/2015/04/05/084413.htm. Läst 7 april 2015.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|