Karl I Robert av Ungern

Karl I Robert av Ungern
Karl I Robert. Illustration i Chronicon Pictum.
Regeringstid	1308 – 16 juli 1342
Företrädare	Andreas III av Ungern eller Otto III av Bayern
Efterträdare	Ludvig I av Ungern
Gemål	Maria av Bytom Beatrice av Luxemburg Elisabeth av Polen
Barn	Ludvig Andreas Stefan
Ätt	Huset Anjou
Far	Karl Martell av Anjou
Mor	Clementia av Habsburg
Född	1288 Neapel
Död	16 juli 1342 Visegrád
Begravd	Basilikan i Székesfehérvár
Heraldiskt vapen

Karl I Robert av Ungern, född 1288 i Neapel och död 1342 i Visegrád, var kung av Ungern och Kroatien från 1308 till sin död. Son till Karl Martell av Anjou och Clementia av Habsburg.

I Ungern slocknade den manliga grenen av huset Árpád ut i och med Andreas III:s död 1301. En ny kung behövdes, men det fanns bara adliga familjer som kämpade mot varandra. Perioden mellan 1301 och 1307 kallas också för interregnum, även om Ungern hade kungar (Wenzel från huset Přemyslid och Otto från Huset Wittelsbach), saknade de i praktiken makt.

År 1299 kom Karl som barn till Ungern. Såväl mäktiga adelsfamiljer, bland andra Amadé Aba, Máté Csák, som påven bistod honom, när han kröntes 1301. Han var från Neapel, men han lärde sig det ungerska språket och tog till sig ett ungerskt levnadssätt, och blev på så vis mycket populär bland adeln.

Karl kröntes tre gånger. Först 1301, sedan 1308 och sist 1309. Orsaken till det var att i det medeltida Ungern kunde man bara vara kung om tre villkor hade uppfyllts, att man hade krönts:

• med Sacra Corona, Ungerns heliga krona.
• i staden Székesfehérvár.
• av Esztergoms ärkebiskop.

Under de första åren, innan Karls makt hade stabiliserats, etablerade han sin huvudstad i Temesvár, en bosättning i södra Ungern. Detta gjorde han för att kungens huvudfiende, Máté Csák (tidigare bundsförvant), hade sin länder i norra Ungern.

År 1312 vann kung Karl slaget vid Rozgony mot de adliga som var mot honom, Máté Csák och familjen Aba. Därefter dök många andra adelsfamiljer upp, som Széchényier, Garaier, Lackfier och Báthoryer. De blev den nya basen för kungens makt.

Mellan 1317 och 1322 bekämpade Karl I flera upplopp, ledda av den gamla adeln (Kőszegier, Ladislaus Kán, Kopasz Borsa), och först därefter kunde kungen etablera sitt maktcentrum i Visegrád i norra Ungern.

År 1330 försökte Felician Zách med andra adliga att föröva ett attentat mot kungafamiljen, men det misslyckades och kungen svarade med en blodig vedergällning. Händelsen inspirerade den ungerska 1800-talsförfattaren József Katona att skriva dramat Bánk Bán.

Karl reformerade armén. Han introducerade "banderi"-systemet, som påbjöd att adliga familjer skulle organisera sin egen armé, och om kungen drog ut i krig, måste dessa följa honom. I kungens armé spelade invandrarfolket kunerna en mycket viktig roll. Deras krigsstrategi var okänd hos andra europeiska arméer, vilket gjorde dem framgångsrika.

I mitten av 1320-talet införde kungen ett nytt skattesystem och monopol för gruvor och myntverk, samtidigt som han gav tullrätt till de stora städerna. Under Karl I blev Ungerns valuta, den så kallade forinten, som infördes 1323, mycket stark.

Administrativit etablerade kung Karl kammarsystemet. Hans största framgång var ändå att 1335 åstadkomma Visegráds samling. Det var en union mellan Ungern, Polen och det tjeckiska kungariket. (Detta kom sedan att bli basen för dagens Visegradiska samling, som är ett ekonomiskt förbund mellan Ungern, Tjeckien, Slovakien och Polen.)

Karl förde en mycket lyckad och kraftfull utrikespolitik. Under hans son, Ludvig I av Ungern, blev Ungern en europeisk stormakt.

1. Ludvig I av Ungern
2. Andreas av Kalabrien, gift med Johanna I av Neapel
3. Stefan

Karl I var först gift med Maria av Bytom, sedan med Beatrice av Luxemburg och slutligen med Elisabet, prinsessa av Polen.

• ”Charles I”. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Charles-I-king-of-Hungary. Läst 1 april 2016. 

• Walter Mária: Történelem a középiskola II. osztálya számára (Maria Walter: Historia för gymnasiestudenter)

• Wikimedia Commons har media som rör Karl I Robert av Ungern.
  Bilder & media