Nothing Special   »   [go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Fredrik von Otter

Från Wikipedia
Fredrik von Otter


Tid i befattningen
12 september 19005 juli 1902
Monark Oscar II
Företrädare Erik Gustaf Boström
Efterträdare Erik Gustaf Boström

Tid i befattningen
23 december 187419 april 1880
Monark Oscar II
Företrädare Abraham Leijonhufvud
Efterträdare Carl Gustaf von Otter

Ledamot av Sveriges riksdag
Mandatperiod
1892–1899
1900–1902
1903–1905
Valkrets Blekinge läns valkrets (1892–1899, 1903–1905)
Karlskrona valkrets (1900–1902)
Uppdrag i riksdagen
Ledamot av Första kammaren 1892–1899, 1903–1905
Ledamot av Andra kammaren 1900–1902

Född 11 april 1833
Fägre socken, Skaraborgs län
Död 9 mars 1910 (76 år)
Karlskrona amiralitetsförsamling, Blekinge län
Gravplats Norra begravningsplatsen[1][2]
kartor
Politiskt parti Obunden
Utbildning Officersexamen
Alma mater Krigsskolan
Ministär Oscar II:s statsråd
Regeringen De Geer d.ä.
Maka Matilda Dahlström
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Försvarsgren Svenska flottan
Tjänstetid 1850–1902
Grad Amiral

Fredrik Wilhelm von Otter, född 11 april 1833 i Fägre församling, Skaraborgs län, död 9 mars 1910 i Karlskrona (folkbokförd i Nättraby församling, Blekinge län),[3][4] var en svensk friherre och sjömilitär samt statsråd, riksdagsman 1892–1905 och statsminister 1900–1902. Han var bror till Carl Gustaf von Otter, farfar till Göran von Otter och farfars far till Birgitta, Casten och Anne Sofie von Otter. Han är också morfars far till Erik Strömdahl och mormors far till Hans och Gustaf von Hofsten.

Fredrik von Otter föddes på Fimmerstads egendom i Fägre socken som son till överstelöjtnanten, friherre Casten Fredrik von Otter och dennes hustru Anna Dorothea, född Santesson. Han intogs tolv år gammal vid krigsakademienKarlberg och blev sekundlöjtnant i flottan 1850.

Sedan han deltagit i flera expeditioner och sjökommenderingar, ingick han 1857 i brittisk örlogstjänst och stannade där till 1860. Under sin tid i den brittiska flottan deltog han med stor utmärkelse i Storbritanniens krig mot Kina och erhöll för detta tapperhetsmedalj. År 1858 utnämndes han till premierlöjtnant, 1863 till underekipagemästare i Karlskrona och 1866 till kapten. Under flera av de därpå följande åren ledde han, dels som chef, dels som sekond, åtskilliga sjöexpeditioner. Sålunda var han sistnämnda år chef på skonerten Falk under dennes expedition i Östersjön och Kattegatt. År 1867 var han chef på kanonbåten Ingegerd på dess expedition till Norges västkust. År 1868 var han chef på kanonångaren SophiaSvenska Spetsbergenexpeditionen 1868 under Adolf Erik Nordenskiöld. År 1869 tjänstgjorde han som sekond på korvetten Josephina på dess expedition till Azorerna och Nordamerika.

År 1871 var han chef på kanonbåten Ingegerd med befäl över briggen Gladan på deras expeditioner till Baffinbukten för att från Discoön vid Grönlands västkust hämta den så kallade Nordenskiöldska järnmeteoriten på cirka 25 ton som låg på den öppna stranden av ön. Samma år blev han förordnad till sekreterare i kommittén angående organisationen av sjöförsvarets militärpersonal samt utnämnd till adjutant hos hertig Oscar. År 1872 befordrades han till kommendörkapten, blev samma år ledamot i militärtekniska byrån samt adjutant hos konungen.

År 1873 ledde han som befälhavare korvetten Balders expedition till Nordsjön och Atlanten. År 1874 utnämndes han till kommendör vid flottan och kallades den 23 december samma år till ledamot av konungens statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet (sjöförsvarsminister). Efter att ha innehaft detta ämbete i sex år avgick han 1880 för att efterträdas av sin äldre bror Carl Gustaf. Han utnämndes då till varvschef vid flottans station i Karlskrona och blev 1892 viceamiral. Han var sedermera ordförande i kommittéerna angående organiserande av en fästningsartillerikår i Karlskrona 1892 och angående lotsstyrelsens omorganisation 1893 samt ledamot i kommittén rörande Lant- och Sjöförsvarsdepartementens sammanslagning.

År 1891 invaldes han i riksdagens första kammare som representant för Blekinge län, som han företrädde till och med 1899 års riksdag, från och med 1893 placerad i statsutskottet. Han räknades till protektionisterna, även om han inte tillhörde dess mest hårdföra anhängare. Vid riksdagarna 1900–1902 representerade han Karlskrona valkrets i andra kammaren och fungerade 1900 som vice ordförande i arbetarförsäkringsutskottet. Den 12 september samma år kallades han som statsminister i spetsen för konungens råd. I denna egenskap lyckades han 1901 genomdriva den nya härordningen, som med avskaffande av indelningsverket införde åtta månaders övning för infanteriet och tolv månaders för specialvapnen. Däremot vann det år 1902 framlagda rösträttsförslaget föga eller inga sympatier från något håll och blev av riksdagen avslaget. Otter lämnade också den 5 juli samma år sitt ämbete. Han efterträddes av Erik Gustaf Boström och drog sig med pension tillbaka till privatlivet.

År 1902 valdes von Otter ånyo till Blekinge läns representant i första kammaren. År 1874 blev han ledamot av första klassen av Kungliga Krigsvetenskapsakademien, och av Kungliga Örlogsmannasällskapet 1865 (hedersledamot 1 december 1900). von Otter var under en följd av år ledamot av Blekinge läns landsting och Karlskrona stadsfullmäktiges ordförande.

Han gifte sig 1863 med Matilda Dahlström, med vilken han fick sju barn.

Ordnar och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
Fredrik von Otters gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.

Svenska utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Utländska utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  • Svensk rikskalender 1905, P. A. Norstedts & Söner, Stockholm 1905 s. 484, 506
  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1986), band 3, s. 70


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Otter, 29 oktober 1914.
  1. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 28 april 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ von Otter, FREDR.VILH., Svenskagravar.se, läs online, läst: 10 april 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ Nättraby församlingsbok 1907–1925, s. 88
  4. ^ Nättraby församlings död- och begravningsbok 1895–1928, s. 57
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w] ”Von Otter nr 150 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Von_Otter_nr_150#TAB_24. Läst 15 november 2018. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
Politiska uppdrag
Företräddes av
Erik Gustaf Boström
 Sveriges statsminister
1900–1902
Efterträddes av
Erik Gustaf Boström
Företräddes av
Abraham Leijonhufvud
 Sveriges sjöminister
1874–1880
Efterträddes av
Carl Gustaf von Otter