Edvard, hertig av York

Edvard, hertig av York
Född	1373 Norwich ​eller ​Storbritannien[1]
Död	25 oktober 1415[2][3][4] Azincourt, Frankrike
Begravd	Church of St Mary and All Saints, Fotheringhay
Medborgare i	Kungariket England
Sysselsättning	Militär, militär ledare[5], översättare[5]
Befattning
Hertig av York (1402–1415)[6]
Maka	Philippe de Mohun[7]
Föräldrar	Edmund av Langley Isabella av Kastilien (1355-1392)
Släktingar	Rikard, earl av Cambridge (syskon)
Utmärkelser
Strumpebandsorden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Edvard av Norwich, född 1373, död 25 oktober 1415, 2:e hertig av York och 1:e hertig av Aumale, var en engelsk ädling, drunknad i lera under slaget vid Agincourt.

Han var son till Edmund av Langley och första hustrun Isabella, och därmed sonson till kung Edvard III, och antas ha fötts i Norwich. Han stod sin kusin kung Rikard II nära, och blev först earl av Rutland och 1397 hertig av Aumale. Detta band gjorde att han förlorade sitt inflytande efter att Henrik IV hade gripit makten och han berövades sitt hertigdöme. Han fick dock snart ett annat då han efterträdde fadern som hertig av York 1402. Han gifte sig med en änka, Filippa de Mohun, men de fick inga barn. Då han dog ärvdes inte hans hertigdöme omedelbart av brorsonen Rikard Plantagenet eftersom Rikards far Rikard av Cambridge hade gripits för förräderi, men den yngre Rikard fick slutligen hertigdömet.

Hertigens död i slaget kan knappast beskrivas som heroisk. Tillsammans med många av de franska riddarna misslyckade han att hålla sig uppe och kvävdes under en hög av hästar och män.

Som hertigen av Aumerle har han en viktig roll i Shakespeares Richard II och en mindre i Henrik V.