Eamonn McCann
Utseende
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Eamonn McCann | |
Född | 10 mars 1943 (81 år) Derry, Storbritannien |
---|---|
Medborgare i | Storbritannien |
Utbildad vid | Queen's University Belfast St Columb's College |
Sysselsättning | Journalist, politiker, författare, fredsaktivist |
Befattning | |
Ledamot av Nordirlands femte lagstiftande församling Nordirlands femte lagstiftande församling, Foyle (2016–2017)[1] | |
Politiskt parti | |
People Before Profit Alliance | |
Utmärkelser | |
Irish Times Debate (1965)[2] | |
Webbplats | eamonnmccann.com/ |
Redigera Wikidata |
Eamonn McCann, född 1943 i Derry, Nordirland, är en irländsk journalist, författare och politisk aktivist. McCann har varit med i viktiga händelser under konflikten i Nordirland, bland annat slaget om Bogside och Den blodiga söndagen.
Han hjälpte Bernadette Devlin under hennes valkampanjer då han ansåg att henne politik grundades i ideologisk övertygelse medan andra politiker inom irländska nationalistiska rörelsen såg mer på religiös tillhörighet än klasskamp.
Han är uttalad ateist. Han var medlem av Northern Irelands Civil Rights Association.
Övrigt
[redigera | redigera wikitext]I filmen Bloody Sunday spelar Gerrard Crossan McCann.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- War and an Irish Town (1973) (Berättar om ur medborgarrättsrörelsen fötts i landet)
- War and Peace in Northern Ireland (Kritiserar paramilitära grupper på båda sidor)
- Dear God - The Price of Religion in Ireland (Kritik mot kyrkan hur den hanterat konflikten)
- Bloody Sunday: What Really Happened (1992)
- The Bloody Sunday Inquiry: The Families Speak Out (2005).
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ TheyWorkForYou.[källa från Wikidata]
- ^ My debating days: By Michael D Higgins, Mary Harney, Dara Ó Briain and more (på engelska), The Irish Times, 22 februari 2020, läs online.[källa från Wikidata]
|