Delias harpalyce

	Delias harpalyce
	Hane till vänster, hona till höger. Vingarnas översidor (översta raden) är vitare än på bilden.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Egentliga insekter; Insecta
Ordning	Fjärilar; Lepidoptera
Överfamilj	Äkta dagfjärilar; Papilionoidea
Familj	Vitfjärilar; Pieridae
Släkte	Delias
Art	Delias harpalyce
Vetenskapligt namn
	§ Delias harpalyce
Auktor	(Donovan, 1805)
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Delias harpalyce^[1] (svenskt nylatinskt uttal /ˈdeːlias harpaˈlyːse/^[a]) är en fjärilsart som är endemisk till Australien.

Beskrivning

Främre vingen är 42 millimeter lång på honan, och 39 millimeter på hanen.^[2] Undersidans svarta, röda och gula mönstring är nästan lika på könen.^[2] Översidan på honan är mörk.^[2] Översidan på hanen är klart vit och svart (några av bilderna i artikeln är missvisande härvidlag); i flykten är kontrasten mellan svart och vitt ett tydligt drag för identifiering.^[2] Delias harpalyce saknar könsmarkeringar på vingarna, men hanar utsöndrar troligen feromoner från androkonier utspridda över vingarnas översida.^[2] Arten är troligen osmaklig för rovdjur.^[2]

Utbredning, systematik och evolution

Utbredning

Delias harpalyce är endemisk för sydöstra Australien.^[2] Arten återfinns i större delen av Victoria, i östra New South Wales, i en mindre del av sydöstra Queensland, och i Australian Capital Territory, ofta i Canberra.^[2]

Underarter

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[1]

Besläktade arter och högre taxa

Delias harpalyce ingår i släktet Delias.^[1]^[3] Släktet Delias ingår i tribus Pierini, underfamiljen Pierinae och familjen Pieridae (vitfjärilar)^[1]^[3]. Pieridae ingår i överfamiljen Papilionoidea (äkta dagfjärilar).

Evolution

Enär de flesta arter i släktet Delias föredrager svalt klimat, antages det, att släktet Delias uppstod i svala delar av Gondwana, möjligen nuvarande Antarktis.^[2]

Ekologi och levnadssätt

Biotop och habitat

Fullvuxna flyger ofta högt, över 3 meter,^[2] men syns stundom nära marken. Hanar samlas ofta på kullars topp.^[2]

Delias harpalyce föredrager svalt soligt väder; vid hetta samlas de i svala, dävna dälder och kjusor.^[2] Heta sommarsäsonger inverkar menligt på de tidiga utvecklingsstadierna, och heta somrar åtföljs av låga populationstal hos de utbildade fjärilarna.^[2]

Föda

Delias harpalyce lever på nektar.^[4]

Fortplantning och larvers föda

Äggen läggs på arter i växtsläktena Amyema och Muellerina, som är mistlar i familjen Loranthaceae.^[2]

Larverna lever på dessa arters blad.^[2] Larverna äter i grupper om mer än 50 individer.^[2] Före förpuppningen gör laver tillsammans ett näste av silke, som hopbinder löv och kvistar på värdträdet, och de blänkande svarta pupporna är inne i nästet.^[2] Tomma pupphöljen är gulbruna.^[2]

Nomenklatur‑ och forskningshistoria

Arten beskrevs först av Edward Donovan 1805 som Papilio Harpalyce^[b].^[5]

Artnamnets etymologi och trivialnamn

Vetenskapliga artnamnets etymologi

Släktnamnet Delias etymologi förklarades ej av dess skapare Jacob Hübner.^[6] Harpalyke är två gestalter i grekisk mytologi.

Trivialnamn

Engelska trivialnamnet är imperial white.^[2]

Status och hot

Delias harpalyce är inte nämnd som sårbar eller hotad i en översikt publicerad av Victorias regering.^[7] Ett möjligt hot mot arten är förlust av habitat med födoväxterna i släktena Amyema och Muellerina.^[7]

Bildgalleri

Amnärkningar

^ Ett möjligt latinskt uttal vore IPA [ˈdeːlias harpaˈlyːke]
^ Artepitet kunde förut skrivas med stor bokstav.

Källor

^ [a b c d] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/delias+harpalyce/match/1. Läst 24 september 2012.
^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] Albert Orr and Roger Kitching, The Butterflies of Australia. Sydney 2010. Sidan 156. ISBN 978 1 74175 108 6.
^ [a b] GloBIS (GART): Global Butterfly Information System. Häuser C., Holstein J. & Steiner A. (eds), 2008-11-23
^ ”Delias harpalyce (Pfitzner, 1805), Imperial Jezebel Butterfly” (på engelska). Museums Vicotria. https://collections.museumsvictoria.com.au/species/12255. Läst 21 december 2023.
^ Edward Donovan, An Epitome of the Natural History of the Insects of New Holland, New Zealand, New Guinea, Otaheite, and Other Islands in the Indian, Southern and Pacific Oceans: Including the Figures and Descriptions of One Hundred and Fifty-three Species of the More Splendid, Beautiful, and Interesting Insects, Hitherto Discovered in Those Countries, and Which for the Most Part Have Not Appeared in the Works of Any Preceding Author. The Figures Are Correctly Delineated from Specimens of the Insects; and With the Descriptions Are Arranged According to the Linnæan System, With Reference to the Writings of Fabricius and Other Entomologists. I–IV. London. 1805.
^ ”Genus Delias Hübner, [1819”] (på tyska). Lepiforum e.V. https://lepiforum.org/wiki/taxonomy/Papilionoidea/Pieridae/Pierinae/Pierini/Delias?view=1&regions=africa%2Casia%2Cau%2Cnorthamerica%2Csouthamerica. Läst 21 december 2023.
^ [a b] ”A Wildlife Guide for Landholders in the foothills and upper regions of the Goulburne Broken Catchment” (på engelska). Goulbourne Broken Catchment Management Authority och State of Victoria. 2004. sid. 20. https://www.gbcma.vic.gov.au/downloads/Biodiversity/Wildlife_Guide_-_Foothills_and_Upper_regions_GBC.pdf. Läst 21 december 2023.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Delias harpalyce.
Bilder & media

[2] Ett möjligt latinskt uttal vore IPA [ˈdeːlias harpaˈlyːke]

[6] Artepitet kunde förut skrivas med stor bokstav.

[COL-1] [a b c d] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/delias+harpalyce/match/1. Läst 24 september 2012.

[BoA-3] [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] Albert Orr and Roger Kitching, The Butterflies of Australia. Sydney 2010. Sidan 156. ISBN 978 1 74175 108 6.

[source-4] [a b] GloBIS (GART): Global Butterfly Information System. Häuser C., Holstein J. & Steiner A. (eds), 2008-11-23

[5] ”Delias harpalyce (Pfitzner, 1805), Imperial Jezebel Butterfly” (på engelska). Museums Vicotria. https://collections.museumsvictoria.com.au/species/12255. Läst 21 december 2023.

[ED-7] Edward Donovan, An Epitome of the Natural History of the Insects of New Holland, New Zealand, New Guinea, Otaheite, and Other Islands in the Indian, Southern and Pacific Oceans: Including the Figures and Descriptions of One Hundred and Fifty-three Species of the More Splendid, Beautiful, and Interesting Insects, Hitherto Discovered in Those Countries, and Which for the Most Part Have Not Appeared in the Works of Any Preceding Author. The Figures Are Correctly Delineated from Specimens of the Insects; and With the Descriptions Are Arranged According to the Linnæan System, With Reference to the Writings of Fabricius and Other Entomologists. I–IV. London. 1805.

[8] ”Genus Delias Hübner, [1819”] (på tyska). Lepiforum e.V. https://lepiforum.org/wiki/taxonomy/Papilionoidea/Pieridae/Pierinae/Pierini/Delias?view=1&regions=africa%2Casia%2Cau%2Cnorthamerica%2Csouthamerica. Läst 21 december 2023.

[GBC-9] [a b] ”A Wildlife Guide for Landholders in the foothills and upper regions of the Goulburne Broken Catchment” (på engelska). Goulbourne Broken Catchment Management Authority och State of Victoria. 2004. sid. 20. https://www.gbcma.vic.gov.au/downloads/Biodiversity/Wildlife_Guide_-_Foothills_and_Upper_regions_GBC.pdf. Läst 21 december 2023.

[1]

[a]

[2]

[3]

[4]

[b]

[5]

[6]

[7]