Brittiska ockupationszonen
Den Brittiska ockupationszonen var en av de fyra ockupationszoner som bildades efter Nazitysklands villkorslösa kapitulation och upplösning i slutet av andra världskriget 1945.
Segrarmakternas inbördes indelning av efterkrigs-Tysklands ockupationszoner definierades i Londonprotokollet. I dessa ingick dock inte Berlin (Stor-Berlin), som utgjorde en särskild, gemensamt ockuperad del men delades in i sektorer för respektive ockupationsmakts förvaltning.[1][2][3]
Som för alla zoner, låg huvudorten officiellt i Berlin. I praktiken låg det brittiska militära högkvarteret i Bad Oeynhausen och den brittiska militärregeringen höll till i Lübbecke, Herford och Minden.[3]
Utsträckning
[redigera | redigera wikitext]Den omfattade följande områden:
- De preussiska provinserna Hannover, Schleswig-Holstein och Westfalen;
- Den preussiska Rhenprovinsens regeringsområden Aachen, Düsseldorf och Köln;
- De tyska småstaterna Braunschweig (utom Calvörde och Blankenburg), Lippe, Oldenburg (utom exklaven Birkenfeld), Schaumburg-Lippe;
- Den fria hansestaden Hamburg.
Berlinsektorn
[redigera | redigera wikitext]Brittiska trupper anlände till Berlin och tog över sin sektor 3-4 juli 1945.[4] Initialt omfattade deras sektor även områdena Wedding och Reinickendorf,[2] som i augusti skulle bli en fransk sektor. Från och med 13 augusti 1945 omfattade Storbritanniens Berlinsektor följande Bezirke (stadsdelsområden): Charlottenburg, Spandau, Tiergarten och Wilmersdorf.[2][5]
Västtysklands grundande
[redigera | redigera wikitext]I den brittiska ockupationszonen hade det till början av 1947 bildats fyra förbundsländer: Hamburg, Niedersachsen, Nordrhein-Westfalen och Schleswig-Holstein. År 1949 bildade dessa, tillsammans med förbundsländerna i den amerikanska och i den franska zonen, Förbundsrepubliken Tyskland, informellt ofta kallat Västtyskland för att skilja det från grannen i öst.
Ockupationszonerna i det västtyska området kvarstod under en övergångstid med ökande självständighet för den nya staten, och upplöstes efter ikraftträdandet av Parisfördragen i maj 1955.[6]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Britische Besatzungszone, 16 januari 2016.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Londonprotokollet, 12 september 1944 Arkiverad 13 november 2020 hämtat från the Wayback Machine., läst 4 november 2020.
- ^ [a b c] Londonprotokollet, 13 augusti 1945 (i tysk översättning), läst 4 november 2020.
- ^ [a b] Wolfgang Benz (11 april 2005). Errichtung der Besatzungsherrschaft Bundeszentrale für politische Bildung. Läst 4 november 2020.
- ^ 11. Juli 1945 Deutschland-Chronik, Bundeszentrale für politische Bildung. Läst 29 november 2020.
- ^ Gerhard Keiderling (2000). Es herrschte das Prinzip der Einstimmigkeit: Die Alliierte Kommandantur 1945-1948 Berlinische Monatsschrift, Luisenstädtischen Bildungsverein. Läst 19 november 2020.
- ^ Vor 70 Jahren: Besatzungsstatut für die Bundesrepublik Bundeszentrale für politische Bildung, 18 september 2019. Läst 4 december 2020.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]Wikimedia Commons har media som rör Brittiska ockupationszonen.
|