Calloselasma rhodostoma
Utseende
Calloselasma rhodostoma Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Kräldjur Reptilia |
Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
Underordning | Ormar Serpentes |
Familj | Huggormar Viperidae |
Släkte | Calloselasma Cope, 1860 |
Art | Calloselasma rhodostoma |
Vetenskapligt namn | |
§ Calloselasma rhodostoma | |
Auktor | (Kuhl, 1824) |
Synonymer | |
Ancistrodon rhodostoma SMITH 1943[2] Agkistrodon annamensis BOURRET 1936[3] Ancistrodon annamensis ANGEL 1933 Agkistrodon rhodostoma DE 1917[4] Leiolepis rhodostoma DUMÉRIL 1854[5] Trigonocephalus rhodostoma BOIE 1827[6] Calloselasma annamensis | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Calloselasma rhodostoma[6] är en ormart som beskrevs av Kuhl 1824. Calloselasma rhodostoma är ensam i släktet Calloselasma som ingår i familjen huggormar.[7][8] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Arten förekommer på Malackahalvön samt på flera sydostasiatiska öar. Den är med en längd av 1,5 till 3 meter en stor orm. Calloselasma rhodostoma lever i skogar och äter ödlor, andra ormar, småfåglar och mindre däggdjur. Den beskrivs som aggressiv och det giftiga bettet kan innebära mycket allvarliga reaktioner hos människor. Den här huggormen föder inte levande ungar, som är det vanligaste för viperider, utan honan lägger ägg som hon skyddar tills de kläcks.[9]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Arten delas in i följande underarter:[7]
- C. r. rhodostoma
- C. r. annamensis
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] 2012 Calloselasma rhodostoma Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Smith, M.A. (1943) The Fauna of British India, Ceylon and Burma, Including the Whole of the Indo-Chinese Sub-Region. Reptilia and Amphibia. 3 (Serpentes)., Taylor and Francis, London. 583 pp.
- ^ Bourret, R. (1936) Les Serpents de l'Indochine, vol. 2., Imprimerie Henri Basuyau & Cie, Toulouse.
- ^ de Rooij, N. DE (1917) The Reptiles of the Indo-Australian Archipelago. Il. Ophidia., Leiden (E. J. Brill), xiv + 334 S.
- ^ Duméril, A. M. C., BIBRON, G. & DUMÉRIL, A. H. A., (1854) Erpétologie générale ou histoire naturelle complète des reptiles. Tome septième. Deuxième partie, comprenant l'histoire des serpents venimeux., Paris, Librairie Encyclopédique de Roret: i-xii + 781-1536
- ^ [a b] Boie, F. (1827) Bemerkungen über Merrem's Versuch eines Systems der Amphibien, 1. Lieferung: Ophidier., Isis van Oken, Jena, 20: 508-566.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/calloselasma+rhodostoma/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2016 Calloselasma rhodostoma
- ^ U.S. Navy. 1991. Poisonous Snakes of the World. US Govt. New York: Dover Publications Inc. 203 pp. ISBN 0-486-26629-X.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Calloselasma rhodostoma.
- Wikispecies har information om Calloselasma rhodostoma.