1719 Jens
Utseende
1719 Jens | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | K. Reinmuth |
Upptäcktsplats | Heidelberg |
Upptäcktsdatum | 17 februari 1950 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1719) Jens |
Alternativnamn | 1950 DP, 1939 PP, 1939 TD, 1941 BB, 1948 RQ, 1948 RS1, 1948 TS1, 1961 TZ1, A922 SC[1] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[2] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,250 AU |
Perihelium | 2,065 AU |
Halv storaxel | 2,657 AU |
Excentricitet | 0,2230409 |
Siderisk omloppstid | 4,33 år |
Medelomloppshastighet | 18,27 km/s |
Medelanomali | 326,4° |
Inklination | 14,28° |
Longitud för uppstigande nod | 323,4° |
Periheliumargument | 57,70° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 21,6 km |
Synodisk rotationsperiod | 5,8 h |
Albedo | 0,085 |
Absolut magnitud (H) | 11,77[2] |
1719 Jens eller 1950 DP[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 17 februari 1950 av den tyske astronomen Karl Wilhelm Reinmuth i Heidelberg. Den har fått sitt namn efter ett av upptäckarens barnbarn.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 21 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1719 Jens” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1719. Läst 17 juni 2017.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1719) Jens. Springer Berlin Heidelberg. sid. 136. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1720. Läst 17 juni 2017
|