Ökenberglärka

	Ökenberglärka; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Lärkor; Alaudidae
Släkte	Eremophila
Art	Ökenberglärka; E. bilopha
Vetenskapligt namn
	§ Eremophila bilopha
Auktor	(Temminck, 1823)

Ökenberglärka^[2] (Eremophila bilopha) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.^[3] Den förekommer som namnet avslöjar i öknar, i Nordafrika och delar av Mellanöstern. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Kännetecken

Utseende

Ökenberglärkan är mycket lik sin nära släkting berglärkan (Eremophila alpestris) med den för släktet unika huvudteckningen: svart mask som böjer av under ögat, svart bröstband samt framför allt de förlängda hjässfjädrarna som bildar två "horn". Ökenberglärkan är dock tydligt mindre (14–15 centimeter i kroppslängd jämfört med 16-19) och livligt rostbrun ovan utan mörka fjädercentra. Handpenneprojektionen är vidare kort och handpennespetsarna svarta.

Olikt geografiskt närliggande underarter av berglärka finns heller ingen förbindelse mellan den svarta kindfläcken och haklappen. Allra tydligast skiljer sig ungfågeln som är helt otecknat rostfärgad med vit buk.^[4]

Läten

Ökenberglärkan lockar fint gnisslande, liknande vid nycklar som rasslar. Sången anses vara något ljusare, kortare och pipigare än berglärkans.^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer i öknar från norra Afrika till norra Arabien och sydvästra Irak.^[3] Tillfälligt har den påträffats på Malta och Cypern.^[5]

Släktskap

Genetiska studier från 2014 och 2020 visar att ökenberglärkan genetiskt sett är inbäddad i arten berglärkan.^[6]^[7] BirdLife Sveriges taxonomikommitté delade 2020 därför upp berglärkan i tre arter: berglärka i begränsad mening, orientberglärka, ökenberglärka och himalayaberglärka (E. longirostris).^[8]

Levnadssätt

Ökenberglärkan trivs i halvöken, torr stäpp och i låga berg.^[4] Den beskrivs som oskygg men diskret.^[4] Fågeln lever huvudsakligen av frön, ibland insekter som skalbaggar och till och med frukt. Den lägger ägg mellan februari och maj men mestadels från mitten av april, tydligen endast en kull. Arten är ensamlevande och troligen monogam.^[9]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal baserat på studier i Israel på 1980-talet, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller ganska vanlig i större delen av utbredningsområdet, dock fåtalig i vissa områden och mycket vanlig i Västsahara.^[10]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Eremophila bilopha Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 256. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 164. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Drovetski, S.V., Rakovic, M., Semenov, G., Fadeev, I.V. och Red’kin, Y.A. 2014. Limited phylogeographic signal in sex-linked and autosomal loci despite geographically, ecologically, and phenotypically concordant structure of mtDNA variation in the Holarctic avian genus Eremophila. PLoS One 9:1–10.
^ Ghorbani, F., Aliabadian, M., Olsson, U., Donald, P.F., Khan, A.A. och Alström, P. 2020. Mitochondrial phylogeography of the genus Eremophila confirms underestimated species diversity in the Palearctic. J. Ornithol. 161:297–312.
^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). Arkiverad från originalet den 18 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201018102521/https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/10/R11-hela-rapporten.pdf. Läst 14 oktober 2020.
^ de Juana, E. & Suárez, F. (2018). Temminck's Lark (Eremophila bilopha). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57665 20 oktober 2018).
^ del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

Wikispecies har information om Eremophila bilopha.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör ökenberglärka.
Bilder & media
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Eremophila bilopha Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[Fågelguiden-4] [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 256. ISBN 978-91-7424-039-9

[Mitchell-5] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 164. ISBN 978-84-941892-9-6

[6] Drovetski, S.V., Rakovic, M., Semenov, G., Fadeev, I.V. och Red’kin, Y.A. 2014. Limited phylogeographic signal in sex-linked and autosomal loci despite geographically, ecologically, and phenotypically concordant structure of mtDNA variation in the Holarctic avian genus Eremophila. PLoS One 9:1–10.

[7] Ghorbani, F., Aliabadian, M., Olsson, U., Donald, P.F., Khan, A.A. och Alström, P. 2020. Mitochondrial phylogeography of the genus Eremophila confirms underestimated species diversity in the Palearctic. J. Ornithol. 161:297–312.

[BirdLife-8] Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). Arkiverad från originalet den 18 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201018102521/https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/10/R11-hela-rapporten.pdf. Läst 14 oktober 2020.

[hbw-9] Juana, E. & Suárez, F. (2018). Temminck's Lark (Eremophila bilopha). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57665 20 oktober 2018).

[10] Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]