Nothing Special   »   [go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Investiturstriden: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Märken: Manuell återställning Mobilredigering Redigering via mobilsajten
 
(63 mellanliggande sidversioner av 49 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
[[Fil:Investiturstreit.jpg|thumb|250px|'''Investiturstriden''' – illustration från [[Medeltiden|medeltida]] [[handskrift]] (cirka 1150).<br />Kejsar [[Henrik IV, tysk-romersk kejsare|Henrik IV]] sätter upp Guibert som [[motpåve]] med namnet [[Clemens III (motpåve)|Clemens III]] och låter fördriva den legitime [[påve]]n [[Gregorius VII]] från [[Rom]]. Därunder ses Gregorius kortvariga återkomst till Rom samt hans död.]]
'''Investiturstriden''' (av ''investitur'', den symboliska högtidliga insättningen av en person i ett kyrkligt ämbete), som pågick mellan [[1075]] och [[1122]], flammade upp p.g.a. det dittillsvarande bruket att furstar och stormän insatte [[präst]]er i deras ämbete. I bakgrunden fanns även en politisk och ideologisk strid mellan [[kejsare]] och [[påve]] om makten över kristenheten.


'''Investiturstriden''' (av ''investitur'', den symboliska högtidliga insättningen av en person i ett [[kyrklig]]t [[kyrkligt ämbete|ämbete]]), som pågick officiellt mellan ca [[1075]] och [[1122]] men kom att fortsätta under hela [[medeltiden]], flammade upp på grund av det dittillsvarande bruket att [[furstar]] och stormän insatte [[präst]]er i deras ämbeten. I bakgrunden fanns även en politisk och [[ideologi]]sk strid mellan [[kejsare]] och [[påve]] om makten över [[kristenhet]]en. Båda sidor menade att de fått makten från Gud. En episod i investiturstriden var [[Canossavandring]]en år 1077.
Medan denna grundläggande fråga förblev omstridd, enade man sig i det s.k. "Wormskonkordatet" [[1122]] i investiturfrågan. Framdeles skildes insättningen i kyrkliga ämbeten (som helt sköttes av prästerskapet) från förläningen av vidhängande världsliga maktbefogenheter.

[[Kategori:Romersk-katolska kyrkan]]
Medan denna grundläggande fråga förblev omstridd "enades" man i det kallade [[Wormskonkordatet]] [[1122]] i investiturfrågan. Framdeles skildes insättningen i kyrkliga ämbeten (som helt sköttes av prästerskapet) från förläningen av vidhängande världsliga maktbefogenheter på sådant sätt att påven överlämnade stav och ring och den världsliga härskaren överlämnade spiran.

'''Investitur''' (latin:iklädnad) var den medeltida termen för överlämnande av ett ämbete inom [[feodalism|feodalväsendet]]. Sedan [[vasall]]en avlagt trohetsed - ''homagium'' - till länsherren överlämnade denne genom en symbolisk handling förläningen till vasallen. Biskopar erhöll vid investituren biskopsstaven som tecken på sin andliga ledarställning, en ring som tecken på sin trohet och en spira som symbol för den världsliga makten över de förläningar som normalt hörde till biskopsdömet.<ref>[[Bra Böckers lexikon]], 1976</ref>

==Källor==
<references/>


[[Kategori:Katolska kyrkans historia]]

Nuvarande version från 7 oktober 2021 kl. 13.43

Investiturstriden – illustration från medeltida handskrift (cirka 1150).
Kejsar Henrik IV sätter upp Guibert som motpåve med namnet Clemens III och låter fördriva den legitime påven Gregorius VII från Rom. Därunder ses Gregorius kortvariga återkomst till Rom samt hans död.

Investiturstriden (av investitur, den symboliska högtidliga insättningen av en person i ett kyrkligt ämbete), som pågick officiellt mellan ca 1075 och 1122 men kom att fortsätta under hela medeltiden, flammade upp på grund av det dittillsvarande bruket att furstar och stormän insatte präster i deras ämbeten. I bakgrunden fanns även en politisk och ideologisk strid mellan kejsare och påve om makten över kristenheten. Båda sidor menade att de fått makten från Gud. En episod i investiturstriden var Canossavandringen år 1077.

Medan denna grundläggande fråga förblev omstridd "enades" man i det så kallade Wormskonkordatet 1122 i investiturfrågan. Framdeles skildes insättningen i kyrkliga ämbeten (som helt sköttes av prästerskapet) från förläningen av vidhängande världsliga maktbefogenheter på sådant sätt att påven överlämnade stav och ring och den världsliga härskaren överlämnade spiran.

Investitur (latin:iklädnad) var den medeltida termen för överlämnande av ett ämbete inom feodalväsendet. Sedan vasallen avlagt trohetsed - homagium - till länsherren överlämnade denne genom en symbolisk handling förläningen till vasallen. Biskopar erhöll vid investituren biskopsstaven som tecken på sin andliga ledarställning, en ring som tecken på sin trohet och en spira som symbol för den världsliga makten över de förläningar som normalt hörde till biskopsdömet.[1]