Hovvarpner: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
tillägg: mall "nordisk mytologi", ändrar preposition. |
RoMex (Diskussion | Bidrag) m Länk |
||
| Rad 21: | Rad 21: | ||
Detta är egentligen allt som vi vet om Gnå och hennes häst. Namnet ''Garðrofa'' ser ut att betyda ”hon som river gärdsgårdar”,<ref>''Snorres Edda'' översatt av Björn Collinder, Forum 1970, Namnlista s.132.</ref> och ''Hamskerpir'' (eller ''Hamskarpr'') betyder kanske ”den skarphudade, hårdhudade”<ref>''Snorres Edda'' översatt av Björn Collinder, Forum 1970, Namnlista s.135.</ref> eller möjligen ”den magre”.<ref>[[Finnur Jónsson (filolog)|Finnur Jónsson]] och [[Sveinbjörn Egilsson]], ''Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog'', København 1931. Uppslagsord: [http://www.septentrionalia.net/lex/index.php?book=e&page=226&ext=png Hamskarpr, Hamskerpir.]</ref> Eftersom den myt där dessa hästar kan ha figurerat är okänd, är det svårt att veta vilken tolkning av namnet som är att föredra.{{Fotnot|Den ena tolkningen utgår från ''hamr'', ”hud, skinn”; den andra (föreslagen av Finnur Jónsson) utgår från ''hǫm'', ”länd”. Om hästen är ”ländskarp”, har skarpt markerade länder, är den en avmagrad krake. Hovvarpne och Hamskerpe (''Hamskarpr'') är också nämnda i en av hästnamns[[Namntulorna|tulorna]].<ref>[https://skaldic.abdn.ac.uk/db.php?id=1205&if=default&table=verses Hesta heiti, strof 4.]</ref> Gardrofa nämns ingen annanstans.}} |
Detta är egentligen allt som vi vet om Gnå och hennes häst. Namnet ''Garðrofa'' ser ut att betyda ”hon som river gärdsgårdar”,<ref>''Snorres Edda'' översatt av Björn Collinder, Forum 1970, Namnlista s.132.</ref> och ''Hamskerpir'' (eller ''Hamskarpr'') betyder kanske ”den skarphudade, hårdhudade”<ref>''Snorres Edda'' översatt av Björn Collinder, Forum 1970, Namnlista s.135.</ref> eller möjligen ”den magre”.<ref>[[Finnur Jónsson (filolog)|Finnur Jónsson]] och [[Sveinbjörn Egilsson]], ''Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog'', København 1931. Uppslagsord: [http://www.septentrionalia.net/lex/index.php?book=e&page=226&ext=png Hamskarpr, Hamskerpir.]</ref> Eftersom den myt där dessa hästar kan ha figurerat är okänd, är det svårt att veta vilken tolkning av namnet som är att föredra.{{Fotnot|Den ena tolkningen utgår från ''hamr'', ”hud, skinn”; den andra (föreslagen av Finnur Jónsson) utgår från ''hǫm'', ”länd”. Om hästen är ”ländskarp”, har skarpt markerade länder, är den en avmagrad krake. Hovvarpne och Hamskerpe (''Hamskarpr'') är också nämnda i en av hästnamns[[Namntulorna|tulorna]].<ref>[https://skaldic.abdn.ac.uk/db.php?id=1205&if=default&table=verses Hesta heiti, strof 4.]</ref> Gardrofa nämns ingen annanstans.}} |
||
Mytologin känner flera hästar som färdas mellan himmel och jord, och mellan [[Asgård]], [[Midgård]] och [[Utgård]], och som därmed överbryggar och förbinder mytologins olika världar.<ref name="UL"/> [[Sleipner]] tycks vara den främste. Han kan ta sig in i de dödas värld – och komma levande tillbaka – eftersom han hoppar över [[Hel (gudinna)|Hel]]s stängsel utan att passera genom [[Valgrind (mytologi)|dödsrikets port]]. Om Hovvarpne hade någon liknande färdighet är inte känt. Allt vad Snorre har att säga om denna häst är att den springer ”''lopt ok lǫg''” (”genom luft och över vatten/hav”),<ref name="Gg">''[[Gylfaginning]]'' 35.</ref> vilket är samma ordval som står i Helgekvädenas prosatexter rörande de hästar som rids av [[Valkyria|valkyrior]]. Också dessa sägs fara fram ”högt uppe i luften”<ref>''Helgakviða Hundingsbana önnur'', prosa 5.</ref> och springa ”''lopt ok lǫg''”.<ref>''Helgakviða Hundingsbana önnur'', prosa 3.</ref><ref>''Helgakviða Hjörvarðssonar'', prosa 4.</ref><ref name="UL">Ulla Loumand (2006), ”The horse and its role in Icelandic burial practices, mythology and society”, i [A. Andrén, K. Jennbert, C. Raudvere, red.] ''Old Norse religion in long-term perspectives'', [https://books.google.se/books?id=gjq6rvoIRpAC&lpg=PP1&hl=sv&pg=PA130#v=onepage&q&f=false s.132f.] {{ISBN|978-91-89116-81-8}}</ref> |
Mytologin känner flera hästar som färdas mellan himmel och jord, och mellan [[Asgård]], [[Midgård]] och [[Utgård (mytologi)|Utgård]], och som därmed överbryggar och förbinder mytologins olika världar.<ref name="UL"/> [[Sleipner]] tycks vara den främste. Han kan ta sig in i de dödas värld – och komma levande tillbaka – eftersom han hoppar över [[Hel (gudinna)|Hel]]s stängsel utan att passera genom [[Valgrind (mytologi)|dödsrikets port]]. Om Hovvarpne hade någon liknande färdighet är inte känt. Allt vad Snorre har att säga om denna häst är att den springer ”''lopt ok lǫg''” (”genom luft och över vatten/hav”),<ref name="Gg">''[[Gylfaginning]]'' 35.</ref> vilket är samma ordval som står i Helgekvädenas prosatexter rörande de hästar som rids av [[Valkyria|valkyrior]]. Också dessa sägs fara fram ”högt uppe i luften”<ref>''Helgakviða Hundingsbana önnur'', prosa 5.</ref> och springa ”''lopt ok lǫg''”.<ref>''Helgakviða Hundingsbana önnur'', prosa 3.</ref><ref>''Helgakviða Hjörvarðssonar'', prosa 4.</ref><ref name="UL">Ulla Loumand (2006), ”The horse and its role in Icelandic burial practices, mythology and society”, i [A. Andrén, K. Jennbert, C. Raudvere, red.] ''Old Norse religion in long-term perspectives'', [https://books.google.se/books?id=gjq6rvoIRpAC&lpg=PP1&hl=sv&pg=PA130#v=onepage&q&f=false s.132f.] {{ISBN|978-91-89116-81-8}}</ref> |
||
== Kommentarer == |
== Kommentarer == |
||
Nuvarande version från 5 augusti 2024 kl. 09.48
Hovvarpne eller Hovvarpner (fvn Hófvarfnir, Hófvarpnir, ”han som kastar med hovarna”[1]) är i nordisk mytologi asynjan Gnås häst. Gnå omtalas i Snorres Edda, där hon sägs vara gudinnan Friggs tjänarinna som från hästryggen uträttar sin härskarinnas ärenden i alla mytologins olika världar. Hovvarpne ”springer genom luften och över vatten”, skriver Snorre.[2]
Sin kunskap om Gnå och hennes häst har Snorre hämtat från ett nu förlorat kväde ur vilket han citerar en och en halv strof på ljóðaháttr. I den inledande halvstrofen sägs några vaner fråga vad det är som flyger däruppe i luften. Gnå svarar då:
|
|
Detta är egentligen allt som vi vet om Gnå och hennes häst. Namnet Garðrofa ser ut att betyda ”hon som river gärdsgårdar”,[4] och Hamskerpir (eller Hamskarpr) betyder kanske ”den skarphudade, hårdhudade”[5] eller möjligen ”den magre”.[6] Eftersom den myt där dessa hästar kan ha figurerat är okänd, är det svårt att veta vilken tolkning av namnet som är att föredra.[a]
Mytologin känner flera hästar som färdas mellan himmel och jord, och mellan Asgård, Midgård och Utgård, och som därmed överbryggar och förbinder mytologins olika världar.[8] Sleipner tycks vara den främste. Han kan ta sig in i de dödas värld – och komma levande tillbaka – eftersom han hoppar över Hels stängsel utan att passera genom dödsrikets port. Om Hovvarpne hade någon liknande färdighet är inte känt. Allt vad Snorre har att säga om denna häst är att den springer ”lopt ok lǫg” (”genom luft och över vatten/hav”),[2] vilket är samma ordval som står i Helgekvädenas prosatexter rörande de hästar som rids av valkyrior. Också dessa sägs fara fram ”högt uppe i luften”[9] och springa ”lopt ok lǫg”.[10][11][8]
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ^ Den ena tolkningen utgår från hamr, ”hud, skinn”; den andra (föreslagen av Finnur Jónsson) utgår från hǫm, ”länd”. Om hästen är ”ländskarp”, har skarpt markerade länder, är den en avmagrad krake. Hovvarpne och Hamskerpe (Hamskarpr) är också nämnda i en av hästnamnstulorna.[7] Gardrofa nämns ingen annanstans.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Snorres Edda översatt av Björn Collinder, Forum 1970, Namnlista s.136.
- ^ [a b] Gylfaginning 35.
- ^ Snorres Edda översatt av Björn Collinder, Forum 1970, s.58f.
- ^ Snorres Edda översatt av Björn Collinder, Forum 1970, Namnlista s.132.
- ^ Snorres Edda översatt av Björn Collinder, Forum 1970, Namnlista s.135.
- ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: Hamskarpr, Hamskerpir.
- ^ Hesta heiti, strof 4.
- ^ [a b] Ulla Loumand (2006), ”The horse and its role in Icelandic burial practices, mythology and society”, i [A. Andrén, K. Jennbert, C. Raudvere, red.] Old Norse religion in long-term perspectives, s.132f. ISBN 978-91-89116-81-8
- ^ Helgakviða Hundingsbana önnur, prosa 5.
- ^ Helgakviða Hundingsbana önnur, prosa 3.
- ^ Helgakviða Hjörvarðssonar, prosa 4.
