Rym

Rym (Hrym eller Hrymer; norröna: Hrymr) är en jätte i nordisk mytologi. Han är endast omtalad i Völuspá – i samband med Jotunheims mobilisering inför Ragnarökslaget – samt i Snorre Sturlassons prosaskildring i Gylfaginning av samma händelseförlopp.

Hrymr ekr austan,

hefisk lind fyrir,

snýsk Jǫrmungandr

í jǫtunmóði;

ormr knýr unnir,

en ari hlakkar,

slítr nái niðfǫlr,

Naglfar losnar.

^{Völuspá 50}

Hrym åker östan;

hans arm lyfter skölden.

I jättevrede

världsormen snor sig.

Ormen slår vågen.

Örnen skriar,

där lik han sliter

Likskeppet flyter.

^{Axel Åkerblom (1923)}

Hrym far från öster

i högvagn med sköld,

världsdraken vrider sig

väldig i vrede,

ormen slår vågorna,

örnen skriar;

Nidnäbb flår lik –

då blir Nagelfar flott.

^{Åke Ohlmarks (1965)}

Namnet Hrymr (av hrumur) betyder ”den (av ålder) skröplige”^[1]^[2]^[3] och har tolkats som beteckning för jättevärldens åldrige överkonung, som nu leder sitt folk till den sista striden. Han är tydligen för svag för att rida och måste åka i vagn – på samma sätt som den orkeslöse Harald Hildetand vid 150 års ålder tvingades fara i vagn till slaget på Bråvalla hed.^[4]^[a] Den ”högvagn”, som nämns i Ohlmarks översättning, finns inte i originaltexten, men verbet aka (ekr) gör ändå vagnens närvaro påtaglig.

I Gylfaginning 51 är Hrym nämnd två gånger. ”Hrym heter jätten som styr Nagelfar”,^[5] skriver Snorre. Men detta strider mot vad som står i Völuspá, som Snorre själv uppger som sin källa. Om även det skepp som omtalas i strof 51 avser Nagelfar, så är det i stället Loke som styr (Loki stýrir).

Några rader längre ner i Gylfaginnings text rapporteras Hryms ankomst till slagfältet:

Muspells söner tar sig fram till fältet som heter Vigrid. Dit kommer också Fenresulven och Midgårdsormen. Loke har också kommit dit, och Hrym med alla rimtursarna; Loke följs av alla Hels män.^[5]

Utöver detta är jätten Hrym inte omtalad någonstans. Namnet Hrym (Hrymr) finns inte heller medtaget bland tulornas jǫtna heiti (namn på jättar).^[2]

Kommentarer

^ Mot tolkningen att färdsättet i sig skulle implicera kraftlöshet har invänts att även Tor åkte i vagn till Jotunheim. Se exempelvis Þrymskviða 21.^[2]

Referenser

^ Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: Hrymr, ”the old, infirm (?)”; jämför Hrumr, ”infirm, staggering, esp. from age.”
^ [a b c] Sigurður Nordal, Völuspá gefin út með skýringum, Árbók Háskola Íslands 1922−23. Strof 50
^ Eyvind Fjeld Halvorsen, ”Naglfar” i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, 1967, spalt 203.
^ Åke Ohlmarks, Gudatro i nordisk forntid, Gummessons 1970, sid 31.
^ [a b] Snorres Edda i översättning av Karl G. Johansson och Mats Malm, Klassikerförlaget 1999, sid 85. ISBN 91-7102-449-2

[5] Mot tolkningen att färdsättet i sig skulle implicera kraftlöshet har invänts att även Tor åkte i vagn till Jotunheim. Se exempelvis Þrymskviða 21.^[2]

[1] Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: Hrymr, ”the old, infirm (?)”; jämför Hrumr, ”infirm, staggering, esp. from age.”

[SN-2] [a b c] Sigurður Nordal, Völuspá gefin út með skýringum, Árbók Háskola Íslands 1922−23. Strof 50

[3] Eyvind Fjeld Halvorsen, ”Naglfar” i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, 1967, spalt 203.

[4] Åke Ohlmarks, Gudatro i nordisk forntid, Gummessons 1970, sid 31.

[SE-6] [a b] Snorres Edda i översättning av Karl G. Johansson och Mats Malm, Klassikerförlaget 1999, sid 85. ISBN 91-7102-449-2

[1]

[2]

[3]

[4]

[a]

[5]