Centralamerikansk sparvuggla

	Centralamerikansk sparvuggla; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Centralamerikansk sparvuggla till höger.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Ugglefåglar; Strigiformes
Familj	Ugglor; Strigidae
Släkte	Glaucidium
Art	Centralamerikansk sparvuggla; G. griseiceps
Vetenskapligt namn
	§ Glaucidium griseiceps
Auktor	Sharpe, 1875
Utbredning

Centralamerikansk sparvuggla^[2] (Glaucidium griseiceps) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.^[3] Den förekommer som namnet avslöjar i Centralamerika, från södra Mexiko till Panama, men den har även nyligen påträffats i Colombia och Ecuador. Beståndet är relativt litet men anses ändå vara livskraftigt.

Utseende och läten

Centralamerikansk sparvuggla är en mycket liten (13–18 cm) uggla. På huvudet är den brungrå till gråbrun på hjässa och nacke, fram på hjässan med små beigefärgade eller vitaktiga prickar. I nacken syns de för sparvugglor så karakteristiska ögonlika teckningarna. Ovansidan är rent varmbrun, stjärten brun med två till fyra brutna ljusa band på ovansidan. Undersidan är vitaktig med rostbrun längsstreckning. Ögonen är gula och tårna gulaktiga. Ungfågeln har ofläckat grå hjässa och nacke som kontrasterar med den bruna ovansidan. Stjärtbanden är ljust kanelbruna.^[4]

Lätet består av en kort serie med ihåliga visslingar. Den inleds med två till fyra toner, följt av en mycket kort paus och därefter en serie med sex till 18 likartade toner.^[4]

Utbredning och systematik

Centralamerikansk sparvuggla behandlas antingen som monotypisk^[5] eller delas in i tre underarter med följande utbredning:^[3]

Glaucidium griseiceps occultum – förekommer i sydöstra Mexiko (sydöstra Veracruz, norra Oaxaca och Chiapas)
Glaucidium griseiceps griseiceps – förekommer i Guatemala, Belize och Honduras
Glaucidium griseiceps rarum – förekommer i Costa Rica och Panama

Arten har även nyligen påträffats i Ecuador^[6]^[7] och Colombia.^[8] Den antas vara huvdsakligen stannfågel.^[9]

Artstatus

Fram tills relativt nyligen ansågs centralamerikansk sparvuggla vara en del av dvärgsparvugglan (Glaucidium minutissimum), men lätena skiljer sig.

Levnadssätt

Centralamerikansk sparvuggla hittas i fuktig tropisk städsegrön skog och intilligande högväxt ungskog eller kakaoplantage, alltså i mer slutna miljöer än den större rostsparvugglan som den delvis delar utbredningsområde med. Den förekommer både i låglänta områden och lägre bergstrakter, från havsnivån till 800 meters höjd i Costa Rica, till 1200 meters höjd i Mexiko och Honduras^[10] samt till 1300 meters höjd i Guatemala. Den nyfunna populationen i Ecuador är känd från fuktig skog och skogsbryn på 200–600 meters höjd.^[6]^[7]

Föda

Liksom andra sparvugglor är den delvis daglevande. Födan är dåligt känd, men består troligen av större insekter och andra ryggradslösa djur som spindlar, men även reptiler, småfåglar som tangaror och små däggdjur.^[4]

Häckning

Häckningsbiologin är mycket dåligt känd. Den rapporteras lägga ägg från april–maj och häcka i ett trädhål, antingen naturligt eller ett använt hackspettshål. Däri lägger den två till fyra ägg.^[4]

Status

Arten har ett stort utbredningsområde, beståndet anses stabilt och det tros inte föreligga några större hot. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen är dock rätt liten, uppskattad till under 50 000 individer.^[1]

Namn

Det vetenskapliga artnamnet griseiceps betyder "gråhättad".^[11]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2016 Glaucidium griseiceps . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2020.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b c d] Holt, D. W., R. Berkley, C. Deppe, P. L. Enríquez, J. L. Petersen, J.L. Rangel Salazar, K.P. Segars, K.L. Wood, G. M. Kirwan och J. S. Marks (2020). Central American Pygmy-Owl (Glaucidium griseiceps), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.capowl1.01
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi : 10.14344/IOC.ML.11.1.
^ [a b] Ridgely, R.S. and Greenfield, P.J. (2001). The Birds of Ecuador. Vols. 1–2. Cornell University Press & Christopher Helm, Ithaca & London.
^ [a b] Freile, J.F. and Castro, D.F. (2013). New records of rare screech owls (Megascops) and pygmy owls (Glaucidium), with taxonomic notes and a conservation assessment of two globally imperilled species in Ecuador. Cotinga. 35: 7–12.
^ Moreno-Palacios, M. and Rodriguez-Ortíz, E. (2008). Nuevo registro del Mochuelo Cabecigris (Glaucidium griseiceps) en el Valle Medio del Río Magdalena, Colombia. [New record of the Central American Pygmy-Owl (Glaucidium griseiceps) in the middle Magdalena Valley of Colombia]. Ornitología Colombiana. 6: 92-95. In Spanish with English summary.
^ König, C., F. Weick, and J.-H. Becking (2008). Owls of the World. Second edition. Christopher Helm, London, United Kingdom.
^ Gallardo, R.J. (2014). Guide to the Birds of Honduras. Mountain Gem Tours.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikispecies har information om Glaucidium griseiceps.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Glaucidium griseiceps.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Glaucidium griseiceps . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2020.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[BOW-4] [a b c d] Holt, D. W., R. Berkley, C. Deppe, P. L. Enríquez, J. L. Petersen, J.L. Rangel Salazar, K.P. Segars, K.L. Wood, G. M. Kirwan och J. S. Marks (2020). Central American Pygmy-Owl (Glaucidium griseiceps), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.capowl1.01

[IOC-5] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi : 10.14344/IOC.ML.11.1.

[Ridgely-6] [a b] Ridgely, R.S. and Greenfield, P.J. (2001). The Birds of Ecuador. Vols. 1–2. Cornell University Press & Christopher Helm, Ithaca & London.

[Freile-7] [a b] Freile, J.F. and Castro, D.F. (2013). New records of rare screech owls (Megascops) and pygmy owls (Glaucidium), with taxonomic notes and a conservation assessment of two globally imperilled species in Ecuador. Cotinga. 35: 7–12.

[8] Moreno-Palacios, M. and Rodriguez-Ortíz, E. (2008). Nuevo registro del Mochuelo Cabecigris (Glaucidium griseiceps) en el Valle Medio del Río Magdalena, Colombia. [New record of the Central American Pygmy-Owl (Glaucidium griseiceps) in the middle Magdalena Valley of Colombia]. Ornitología Colombiana. 6: 92-95. In Spanish with English summary.

[9] König, C., F. Weick, and J.-H. Becking (2008). Owls of the World. Second edition. Christopher Helm, London, United Kingdom.

[10] Gallardo, R.J. (2014). Guide to the Birds of Honduras. Mountain Gem Tours.

[11] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]