Militärkamouflage

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Kamouflering, eller maskering, som det formellt benämns inom Sveriges försvarsmakt, syftar inom det militära på metoder till att göra egna enheter och anläggningar svårare att upptäcka för motståndare.

En enkel form av kamouflageteknik är att föremålet som ska döljas (t.ex. en soldatuniform eller en stridsvagn) ges samma färg som den dominerande bakgrundsfärgen i fält, exempelvis mörkgrön för skogsterräng och beige för öken. För att göra kamouflaget mer effektivt är det vanligt att bryta upp föremålets konturer genom att det förses med ett mönster av flera färger. Mönstren kan se olika ut och innehålla ränder, fläckar eller oregelbundet formade fält.

Snödräkt är ett vinterkamouflage som ska skydda mot upptäckt. Dräkten används flitigt av soldater och prickskyttar, men också av civila jägare. Dräkten är ett överdragsplagg vilket innebär att den inte har någon isolering, men den skyddar dock mot vind, snö och lättare väta.

Kamouflage torde ha brukats för konflikt och jakt sedan förhistorisk tid då det ligger nära till hands att skymma saker med grönska. Under medeltiden förekom tanken att bära naturfärger vid jakt för att smälta in i naturen, såsom grönt under sommaren och grått under vintern men det är svårt att säga hur populärt det var att följa denna praxis.^[1]

Under napoleonkrigen fanns en brittisk skärmytsarbrigad, Brittiska 95:e fotregementet^(en) (engelska: 95th Regiment of Foot), en form av jägarförband med inriktning på tiraljering, flankering och blänkning etc, som i dagligt tal var kända som ”grönjackor” (greenjackets) på grund av deras användning av skogsgröna uniformer i kamouflerande syfte.

Principen om mindre synliga uniformer spred sig under 1800-talet och under amerikanska inbördeskriget introducerade båda nord- och sydstats arméerna gröna uniformer för vissa förband i kamouflerande syfte, exempelvis USA:s 1:a skarpskytteregimente^(en) (1st United States Sharpshooters). Även de vanliga blåa och gråa uniformerna som utmärkte var sida gav visst kamouflage och då sydstaterna hade ont om krigsmateriel färgades blåa tillfångatagna nordstatsuniformer om genom att koka de i en lutblandning med färgämne från grå valnöt (engelska: butternut), vilket gav en gulbrun eller grönbrun färg på uniformen som gav visst kamouflage. Av detta fick uniformerna smeknamnet ”butternuts”.^[2]

• 
  Skådespelare utklädda till USA:s 1:a skarpskytteregimente.
• 
  Skådespelare i ”butternut”-sydstatsuniform.

Utöver maskeringsfärgade uniformer användes även grönska flitigt för att dölja artilleri och dylikt. Amerikanska inbördeskrigets följdes noga av västvärlden och de militära principer som introducerades under kriget gav stort intryck på det militära väsendet världen över. Enkelfärgade uniformer i nyanser av blått, grått och brunt började ta över som normen i Europa och kontrasterande uniformsdekorationer minskade i antal och storlek.

Under 1900-talets början försvann kontrasterande uniformsdekorationer nästan helt i Europa och uniformer blev helt inriktade på att smälta in användaren mot naturen. En stormakt som stod ut från normen var dock Frankrike, vilka föredrog sina traditionella färgglada röda byxor, kallade pantalon rouge^(en), med sin annars blåa uniform. Inför första världskriget försökte franska försvarsministern Adolphe Messimy^(en) att förgäves modernisera den franska fältuniformen med en enhetsfärg, men fick backa efter motstånd i pressen att det ”strider mot både fransk smak och militär funktion”. Den ljusa franska uniformen bidrog till höga dödsantal i den franska armén under första världskrigets första månader och byttes raskt ut mot en helblå uniform i december 1914.

I samband med första världskriget fick även maskeringsmönster sitt stora genombrott och blev brukligt på allt från fortifikationer och hjälmar till fartyg, pansarbilar och stridsvagnar med mera. Ett särskilt exempel är dazzle-mönstret, ett marint maskeringsmönster introducerat under första världskriget som består av komplexa mönster av geometriska former i kontrasterande färger som avbröt och korsade varandra, ämnande att vilseleda eller störa motståndarens ögon från att se skeppets färdvinkel och kanonportar etc.

Efter första världskriget fortsatte utvecklingen av maskering. Av kostnadsskäl fortsatte maskeringsmönster att förvisas till bruk på farkoster och fortifikationer. Först under andra världskriget började maskeringsmönster introduceras på uniform. Åren 1940–1941 experimenterade USA med maskeringsmönster på uniform och 1942 introducerades mönstret M1942 Frog Skin^(en) (”grodskinn”) i begränsat antal. Nazityskland hade under samma period börjat producera diverse maskeringsmönster.

Följande kriget introducerade fler och fler försvarsmakter maskeringsmönster till uniform. Sverige experimenterade med mönster på 1970- och 1980-talet vilket resulterade i mönster M90 under 1990-talet.

Sedan kalla krigets slut använder ytterst få försvarsmakter uniform utan maskeringsmönster. Österrikes försvarsmakt är en av dessa i Europa som ej använder mönster på uniform.

• Dazzle-kamouflage
• M90

• Adaptivt kamouflage
• Skenmål