känsel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av känsel  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ känsel känseln
Genitiv känsels känselns

känsel

  1. sinne som ger förnimmelsen av formen på ytan hos någonting vid beröring
  2. sinne som ger förnimmelsen av olika tillstånd hos omgivningen, som temperatur och fukt
    Jag har ingen känsel i fingrarna.
    Sammansättningar: känsellös, känselorgan, känselsinne

Översättningar

[redigera]