irra

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

Verb

Böjningar av irra	Aktiv	Passiv
Infinitiv	irra	irras
Presens	irrar	irras
Preteritum	irrade	irrades
Supinum	irrat	irrats
Imperativ	irra	–
Particip
Presens	irrande, irrandes
Perfekt	(irrad)?

irra

vandra omkring utan syfte; (även om blicken)
Synonymer: flacka, virra, vimsa

Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1801, av tyska irren.^[1]

Besläktade ord: förirra

Sammansättningar: irrbild, irrbloss, irrfärd, irrgång, irrlära, irrlärig, irrsken, irrväg

Översättningar

driva omkring

engelska: wander^(en), rove^(en), roam^(en)
polska: błądzić^(pl), błąkać^(pl), krążyć^(pl), tułać się^(pl)
tyska: irren^(de)

Källor

↑ Svensk ordbok: "irra", läst 2021-11-21

Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=irra&oldid=3865262”

Dolda kategorier: