beenden

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för beenden 

Hjälpverb: haben

Infinitiv beenden
Presensparticip beendend
Perfektparticip beendet
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich beende  du beendest  er, sie, es beendet 
Plural wir beenden  ihr beendet  sie beenden 
Preteritum Singular ich beendete  du beendetest  er, sie, es beendete 
Plural wir beendeten  ihr beendetet  sie beendeten 
Imperativ
Singular - beende ! -
Plural - beendet ! beenden Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich beende  du beendest  er, sie, es beende 
Plural wir beenden  ihr beendet  sie beenden 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich beendete  du beendetest  er, sie, es beendete 
Plural wir beendeten  ihr beendetet  sie beendeten 

beenden

  1. sluta, avsluta, gå ut
    Synonymer: enden, abschließen
    Karin beendet die Schule dieses Jahr.
    Karin går ut skolan i år.
  2. stänga av, slå av, avbryta strömföring
    Synonymer: abstellen
  3. stänga av program eller datorsystem
    Synonymer: abfahren