Nothing Special   »   [go: up one dir, main page]

23 december, 2024

Välkommen hem till oss i juletid. Dan före dopparedagen närmare bestämt. Det är huset med den blå dörren och de röda fönsterna.

Gå genom portalen och fram till ytterdörren.

Du behöver inte bulta på. Det är bara att kliva in.

Bjällrorna på handtaget skvallrar om din ankomst. Sparka av dig snön mot dörrkarmen och kliv in på verandan. Här finns en vacker liten julgran men också julens all mat.

Verandan fungerar ju som en extra frys vintertid.

Kom in, kom in. Stå inte där och tveka. Häng av dig i hallen, det finns tjocksockar och tofflor att låna.

I köket är det varmt och ombonat, för vedspisen går för jämnan.

På hyllan ovanför köksbänken samlas burkar fulla med julkakor och ingredienserna som behövdes för att göra dem.

Den här tomteburken är en favorit och den är full av skurna peppakakor med mandel. Vill du smaka? Och vill du ha te eller kaffe?

Ett stort fat med apelsiner och en plåtburk full med vanliga pepparkakor finns också om du hellre vill ha det.

Vid vedspisen kan du värma dig om du känner dig frusen.

Slå dig ner och vänd upp suddarna mot värmen.

Ovanför dörrposten trängs julfina ting.

Och en pappersbonad har nålats fast med häftstift.

Tindra kristall hänger på hedersplatsen i köksfönstret

Och nedanför står mina aprikosa amaryllisar.

Den fina kökshandduken har jag fått av Lotta, liksom tomtekrukan i form av en flusvamp. Lägg märket till det handstöpta grenljuset i miniatyr.

Det finns mycket att fästa ögonen på.

I alla håll och riktningar.

Låt oss gå in i vardagsrummet och glo lite till.

Här ligger Essa och skäms över sin blotta existens. Precis som hon brukar.

Blå amaryllis som doftar starkt och kulljusstaken som nästan är nedbrunnen.

Den antika art noveau-vasen är fylld med amaryllis dagen till ära.

Och fotogenlampan med lampolja.

Skåpet är prytt med kransar

Och kransarna med domherrar

Och i tomteskålen ligger röda juläpplen och torkade apelsiner.

Kökssoffan med sitt hopplock av kuddar. Här kan du vila middag om du blir sömnig av fikat.

Pappersklockorna har hängts i dörröppningen.

Och i taket finns pappersgirlander. Det blir så festligt när de kommer upp.

Här står julgranen som krävde så många svordomar och eder.

Beundra under andakt.

Den tog ju sina timmar att klä och sätta upp.

Granen är full av kristyrer, pumlor, garntomtar, änglahår och glitter. Både lametta och girlanger och flaggspel från länder som inte längre existerar.

På ett hyllplan i bokhyllan finns en hel liten tomtevärld med en vaktparad av tennsoldater från 1890-talet.

Och ovanför pianot hänger snurrande virvlateller som rör sig i värmen från ljusen.

Pianot står redo för spelsugna barn. Eller gäster, om du vill pröva? Nystämt är det minsann!

Men oj, vad klockan blev mycket. Nu får du äta upp dina skurna pepparkakor och dricka upp ditt sista kaffe. Här väntas mina långväga julgäster vilken sekund som helst.

God jul på dig!

22 december, 2024

Med jullovet kom den stora tröttheten för hela familjen. På fredagen avrundade jag mitt arbete och det gick väldigt trögt.

Drack kaffe i sängen och besvarade mail. Till middagen kom faster Johanna på besök och barnen fick fixa tacos. Otroligt mysigt!

Vi såg på julkalendern och barnen fick sina klappar av Johanna. Här bygger Uffe ihop sitt nya Lego. Essa ser som vanligt undergivet lidande ut.

När Johanna åkt hem satt barnen uppe och byggde och småpratade. Och sedan tog vi en tidig kväll.

På lördagen hade vi en storstädning och jag hade förvarnat pojkarna om att inget gnäll skulle tolereras. Det är ju nog jobbigt ändå att julstäda – man klarar liksom inte att det också ska vara sura miner. Men de var inte alls gnälliga. De var peppade på att julstäda och göra fint för att kusinerna ska komma och bo i deras rum. Det dammtorkades, dammsögs och skurades på övervåningen. Och jag och Jakob gick loss där nere. Han rengjorde igensatta vattenlås och vår äckliga sophantering under diskbänken.

Ut med alla textilier för att damma. Tjugo minus är toppen och när de legat här ute några timmar doftar de närmast nytvättat.

Jag har länge gått och stört mig på vår äckliga igengrodda kyl, där jag inte längre har översikt. Nu när det lagats så mycket mat och vi ska ha gäster i två veckor vill jag ha det fräscht. Så jag tömde alltihop, rengjorde grundligt och satte tillbaka igen. Tog sin lilla tid men det var det värt.

Sedan dammtorkade jag överallt, Jakob såpskurade golven och rengjorde alla köksluckor och lister. Vi brukar sällan julstäda på den här nivån men i år fanns både tiden och orken så då gjorde vi det. Men det är INTE särskilt normalt så jämför dig inte!

Mitt i städningen fick vi besök av Elina, Stina, Elle och Iris som kom för att önska god jul. Så trevligt. De sjöng för oss också så att vi fick lite mer städpepp.

Barnen hann färdigt med städningen innan oss och tog sparkarna för att handla lördagsgodis och fixa hushållspapper och toapapper som var slut.

Målbilden var att vi efter den stora städningen skulle ta in julgranen.

Ångrade så mycket att jag lovat det där med granen, för det BARA krånglade! Tror jag var för trött för att tänka klart. Granen rymdes inte på den tilltänkta platsen och när jag försökte flytta den gick min enorma 10-liters Höganäskruka sönder. Och sedan fick jag såga av en massa grenar innan granen slutligen hamnade på en ny plats, intryckt i ett hörn där den egentligen inte heller rymdes. Där stod den dessutom så vingligt att jag fick fästa den med tre snören i väggen.

Många långa eder svors över graneländet…

Men sedan satte det roliga igång. Fram med alla vackra glaskulor, halmstjärnor, garntomtar och flaggspel.

Älskade gossar! De är så uppmärksamma på mina ansträngningar.

Var har du hittat den här pumlan mamma? Åååå vad det doftar gott med en riktig gran. Du gör så fint och mysigt.

En fånig fördom jag hade när jag förs fick söner var att inget sånt här skulle vara lika kul som när man har döttrar. Typ som att pojkar inte bryr sig om det estetiska eller fattar värdet i det? Så korkat av mig! Stämmer inte ett jota.

Huckle och arbetsklänning. Självklart kittad för en rejäl städdag.

På kvällen när allt var klart halvslumrade jag i soffan framför Ensam hemma 2 med barnen, medan Jakob hade bastukväll med en kompis. Sov sedan gott den natten.

Vaknade vid halv tio imorse när Jakob och Uffe varit uppe sedan länge och eldat. Jag dukade fram adventsfrukost och sedan kröp vi ner i soffan och kikade på julkalendern.

Sedan hjälptes hela familjen åt att städa groventrén och rensa bort kläder och göra rent och snyggt. Syrrans familj brukar ha sin enorma packning där nere och då vill man ju att det ska vara välordnat. Annars hittar ingen någonting och blandar ihop skor och vantar med varandra som rena förskolan.

När det var klart hängde jag upp takgirlander och pappersklockor och pojkarna slog in julklappar. Jag lärde Bertil använda en lackstång och Folke hur man slår in paket. Har senaste dagarna sett så många reels med amerikaner som slår in paket att jag är helt förfärad. Tipsen i deras filmer är nivå 1A. Det får mig att fundera på om det är jag som är onormalt duktig efter att ha jobbat i presentbutik? Eller om det är amerikanska influencers som är odugliga? Tror det senare. Tipsen är nämligen exakt hur alla jag känner slår in helt normala paket.

Känns hur som helst viktigt att mina söner kan slå in presenter, krulla snören och lacka. Bertil fick feeling och skrev en massa rim dessutom. Så nu ligger jag i lä.

Någon annan som ligger, det är Essa det. Hon är på löpen så hon är jättejobbig. Lättretad, skäller på alla, stjäl mat (hon åt upp en hel Herrgårdsost medan vi städade källaren) och är bara allmänt stingslig och upprörd. Stor igenkänning. När jag har mens är jag också upprörd, skäller på alla och hetsäter ost.

Sedan gjorde jag lite mer julmat. Västerbottenspaj samt två olika sorters sillar och en julkaka. Allt från min egen julbok.

Min vän Charlotte kom förbi och önskade god jul med denna ursöta julblomma och några små paket. Jag stoppade undan paketen till julafton.

Och av Elina som kom förbi dagen innan fick jag denna snögubbe fylld med hembakat julgodis i tre våningar.

Blir så glad för alla fina och omtänksamma julgåvor från mina underbara vänner. Känner mig så sedd och liksom omhuldad.

När det började skymma åkte Jakob och de minsta barnen och hälsade på en kompis. Bertil högg upp en himla massa ved och jag tog en sparktur med Essa. Sedan åt vi dopp i grytan på tumanhand och njöt av tystnaden i huset och peppade på morgondagen. För imorgon måndag kommer äntligen kusinerna hit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

21 december, 2024

Det har vräkt ner snö här i veckan och ingen är gladare än jag. Mina systerdöttrar kommer ju upp och hälsar på och jag har utlovat längdskidor, slalom, spark och snögrotte-byggande. Så då vill det till att det vräker ner.

Steg ut på verandan på morgonen. Beväpnad med snöskyffel.

Man såg varken in eller ut genom rutorna.

Ett varmt och liksom förtrollat sken.

Lyckades pressa upp dörren och skotta ren bron

Och den lilla snöstigen fram till vägen.

Midvinternattens köld är hård osv

Snön hade packat sig vid rutorna så att halva fönstret var täckt.

Innan jag skottat upp alla stigar och vägar runt gården hade det gått nästan en timme.

Vintern ger bra motion. Det tackar jag för.

Hade planerat att införskaffa julkärve till gården men i år stod de inte att finna i butik. Jaja, det blir ju jul ändå!

Nu är det verkligen inte långt kvar och imorgon planerar jag bland annat att baka de sista julkakorna, lägga in sillen och fixa Västerbottenspajen. Sedan är det bara att invänta de långväga gästerna. Ungarna går i bitar av längtan.

21 december, 2024

Höstlovets bästa köp var den hallonröda femtiotalskappan med pälsbräm. Hittade den på en secondhandaffär och slog till utan att tänka efter i mer än en minut. Jag tänker sällan efter i mer än en minut. Brukar veta direkt vad jag gillar.

Ska ha på mig den nästa gång jag går på opera. Det är redan bestämt.

Bootsen med grov sula är två år gamla från Other Stories rea. Och pannbandet har en gullig läsare stickat till mig för tretton år sedan. Den rutiga kjolen och den röda ulltröjan under är secondhand-fynd

Idag ska vi feja och fixa hela dagen. Jag har beordrat barnen att städa sina rum grundligt innan kusinerna kommer. Och vi vuxna ska skura golven, städa ur kylen, dammtorka alla ytor och sedan när huset är städat så tar vi in granen. Var ute igår kväll och sågade av foten och tog in den i källaren på tining. Bra om den får stå svalt i något dygn innan den kläs. Stå svalt och dricka sig otörstig.

Nej nu hinner jag inte prata mer! Nu ska jag rusa och julstäda. På med huckle och frammana min inre Rut Nilsson. Då går det i ett huj.

20 december, 2024

Nu har hela familjen gått på ett efterlängtat jullov. Det känns i kroppen att höstterminen varit lång. Men samtidigt känns det som att det var ungefär två veckor sedan jag skjutsade Bertil till sin första dag på högstadiet i stan, solen sken och luften var ljummen.

Hur som helst är det väldigt skönt att vara lediga. Alla i familjen är utarbetade utom jag. Jag har haft en höst med en rimlig arbetsbörda och det är jag så himla, himla glad över. Det är inget som händer av sig själv nämligen och ofta brukar det vara tvärtom.

Jag har slagit in alla julklappar nu. Trots att jag inte tycker att vi köpt så mycket blir det ändå mer än man tror. Brukar försöka slå in ett tag innan julafton, gärna sent på kvällen. Lyssnar på julmusik, dricker glögg och lackar på paketen. Nu slog jag in det på dagtid istället, när jag vabbade Ulf och lät honom sitta instängd med padda på övervåningen.

Fram med alla fina band och snören.

På med julklappsettiketter. Jag har fortfarande kvar av de som jag illustrerade för Röda Korsets räkning.

Rimmar gör vi i stort sett aldrig. Det är underhållande nog ändå på julafton, med tomten som kommer gående från skogen med sin lykta och bultar på och lämnar över en säck paket.

Till dig som ska ge bort något privat och eller lite pinsamt bjuder jag dock på detta rim, hittat på ett paket i Hallwylska museet.

Brände mig som tusan på lackstången.

Men det var det värt för att få den goda lukten!

Och det fina utseendet.

Den här arbetsdagen har jag ägnat åt att städa mitt skrivbord, gå igenom min företagspost, svara på mail och försöka göra lite mentalt bokslut innan semestern. Vet att många får en ovanligt lång och härlig ledighet, tack vare hur julen infaller i år. Vill bara påminna om att man inte behöver avsluta och göra färdigt allt för att få vara ledig. Skrev ett inlägg om det en gång som jag kan rekommendera. Den påminnelsen behöver jag också ta del av nämligen.

20 december, 2024

Vi har aldrig haft så dyra och påkostade kök som nu och ändå aldrig lagt så lite tid på att laga mat. Och så lite pengar på att köpa maten.

Vi har aldrig haft så mycket kläder som nu och stil har aldrig varit viktigare som statusmarkör. Men kläder får kosta så lite och kräva så lite av oss i form av omvårdnad och lagningar. Svenskarna älskar att handla på Temu och Shein och folk som har mycket pengar impulshoppar och kasserar dyra plagg i samma fart.

Julen har aldrig varit mer hypad än den är nu ur ett kommersiellt perspektiv. Men den har heller aldrig fått ta mindre arbete i anspråk. Mängden halvfabrikat, andelen julklappar som är hemgjorda (nära noll), den minskade tiden som läggs på att själv skapa och göra saker. Istället är julen en konsumtionsfest. Och trots att jag firar en mer pyntad och utdragen jul än mormor och morfar tror jag inte att jag lägger ner i närheten av så mycket arbete som min mormor gjorde. Som lagade allting från grunden, gjorde ett gediget julbord och inte hade hjälp av några halvfabrikat. Och sedan jobbade hon heltid som städerska. Nu menar jag inte att säga att jag därför borde göra samma sak som henne. Absolut inte. Men att skapa julstämning tar sin tid. Och idag känns det mest som att julen tar pengarna.

De moderna jularna har blivit lättare för att vi kan köpa allting färdigt. Men svårare för att stämningen inte riktigt infinner sig om man inte faktiskt utför vissa riter och sysslor för att mana fram den.

I dagens samhälle vet vi alltings pris men ingentings värde. Inte det riktiga värdet som uppstår när man lägger ner arbete på någonting meningsfullt och får känna tillfredsställelsen efteråt.

Jag älskar julen och den är arbetskrävande. Men jag känner mig mindre splittrad sedan jag accepterat att den är just det. Vår viktigaste högtid! Den är viktig i min släkt och i den kultur jag lever i. Jag är dessutom kristen. Skulle inte högtiden då vi firar Jesus födelse få ta tid i anspråk? Alla kulturer världen över firar ju sina högtider och fester. Och det innebär mycket arbete vare sig man förbereder Id al-fitr, Diwali eller julafton. Det är ingenting som är tragiskt eller fel med det.

Däremot är det fel att männen gör så lite för att dra sitt strå till stacken för att det ska bli någon fest. Men det får bli ämnet för ett annat inlägg.

19 december, 2024

Om du inte vet vad du ska ge bort i julklapp så tycker jag att du ska ge bort Hemmets Almanacka. Till alla som du unnar ett mer hållbart, vackert, prisvärt och inspirerat nytt år! Ett underbart 2025.

Gå till närmsta bokhandel och slå till. Ba’ göre! En perfekt sista minuten-klapp med kärlek.

19 december, 2024

För många år sedan hittade jag en grön stjärna på loppis, som passar fint att sätta på fasaden. Är svårt förtjust i den stjärnan. Så när jag hittade en mässingsjulstjärna på loppis för en tjuga slog jag till. Med tanken att utöka samlingen.

Jag delade på stjärnan och spikade fast de två delarna på garageväggen tillsammans med den gamla gröna stjärnan. Världens enklaste lilla pyssel. Nästan för enkelt för att få kallas pyssel? Men himla fint!

18 december, 2024

Ett skepp kommer lastat med senaste dagarna i bilder. Mobilbilder och finkamerabilder om vartannat.

Vi börjar på NK. Så som mina tisdagar ofta inleds. Hälsar på den ruskiga tomten i trappen. Åsikt: det är för lite läskiga tomtar i julskyltningarna nu för tiden och alldeles för god smak.

Vem vill ha smak när man kan ha kul?

Satte mig ner och korrade ett kapitel till min nya bok. Drack en stor latte och höll koppen mot magen för att lindra mensvärken och rikta värmen rakt in i kroppen.

Sedan gick jag på stan och köpte julklappar och mötte upp Erica för vår årliga jullunch.

Vi bytte paket och hon hängde på sig presentsnöret som en halsband. Som man såklart gör. Kyparen tog en bild på oss.

Gullig person som känner min kuddsmak. För tredje året har jag nu fått en loppad kudde i julklapp. Sån glädje! Den här var nästan finast hittills. Ska fota och visa. Älskar när människor ger mig loppis i present.

Åt någon slags kyckling som var god

Och sedan stack jag till gymet. Kändes väldigt tungt och opeppat. Jag sa till mig själv att jag skulle köra lätta vikter hela passet igenom. Men ändå körde jag på nästan lika tunga som vanligt. Det gick ju bra när jag väl kom igång! Som så ofta är kroppen starkare än psyket så man får inte lyssna för mycket på sina tankar.

Körde sedan hem längs vägar som visade tjugo minusgrader.

På kvällen var det syjunta hos Stina.

Trevligt granpynt

Och trevligt fika. Det handarbetades och pratades ikapp och tjöts av skratt.

Det går långsamt framåt med stickningen. Ska köpa lite bättre doningar till mitt nästa projekt. Så det förhoppningsvis går lättare. Folke har fått i läxa på syslöjden, att lära sig sticka under jullovet med sin moster Anna. Så jag tänker att vi gör det som en gemensam utmaning.

Idag har jag vabbat Ulf, spelat in två poddavsnitt och bakat vörtbröd. Det grämer mig att det inte rymdes i julboken. Ni är så många som sagt att ni använder just det receptet för det är så bra.

Däremot rymdes receptet på skurna pepparkakor.

Så det bakade vi. Uffe fick hjälpa till.

En sån älskvärd liten varelse som är hesare än Bonnie Tyler.

Baka är en bra syssla med krassliga barn.

Det blir ju något gott i slutändan också.

När han tröttnade

Bakade jag klart på egen hand.

Fyra limpor vörtbröd bidde det. Och hundra skurna pepparkakor.

En limpa åt vi upp på direkten. Så gott var det. Sedan kröp jag ner i soffan med pojkarna och såg julkalendern. Vi hade några avsnitt att se ikapp.

Fler åsikter:

Lena Arena (som är det enda vi kalla henne) är sjukt rolig och bra spelad av Christine Meltzer

Antari är ohyggligt lik en bekant till oss. Ända ner till den silvertejpade stöveln. Man känner liksom typen.

Shirley Clamp borde skådespela mer. Hon är skoj.

Ja, generellt tycker jag att det här är den bästa julkalendern på många år. Mysig, rolig, vacker. Ett populärt utrop här hemma är

-Vi säljer inte Gavmofjäll!

På rent klingande Malmberget-dialekt. Används till allt vi inte har lust att göra eller tycker är direkt felaktigt.

Efter att ha degat i soffan masade jag mig ut för att skotta. Hade lust att hojta det där om Gavmofjäll, men det fanns ju ingen som kunde höra. Jag blev ute en lång stund för att göra stigar i snön och kunna få igen garagedörrarna. Och så pratade jag med Elina i telefon och hips vips var jag klar med det jobbiga och bara hjärteglad över vintern.

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.