Blev eget hittepå mönster och sådant gillar jag. Vill inte kalla det egen design för det låter för häftigt i mina öron för det blir ju inte alla gånger som man tänkt. Nu blev dessa precis som jag tänkt dem och fler par kanske det bli. Så roligt att sticka dem så jag är tvungen att skriva in maskantal och liknande i mitt häfte ifall något par blir till senare. Har just nu inga små babysar i släkten så de får gå till Hantverkarboden, de är redan godkända.

     När jag har luftat mig med babyvantarna så kan det bli några par lovikka igen om inget annat tilltalar Bäst att gardera sig med några par inför nästa jul eftersom de tar enormt med kraft att få dem kardade.

         Tänk att denna min svärmors tunga blommar så här mitt i vintern. Antagligen vill den inte ha alltför ljust eftersom den blommar nu. Tycker annars att den verkar trivas i alla  vädersträck

     Vad jag hört och också märkt är att den vill stå trångt i sin kruka. Har haft denna sort väldigt länge och planterar om och förminskar den någon gång ibland men det är först när det börjar bli trångt som den blommar så här. En helt ljuvlig doft sprider den med sin blomning.        Denna julblomma står sig lika fint som när den kom vid julen. Tackar för detta för färgerna är ju inte precis så juliga.
         Dessa tyckte jag ändå var en färgklick så hur juliga de än är så var tanken att låta dem stå kvar i fönster. Flyttade dem till mitt målarrum men se det gillade de inte. Tappar nu alla blad så de är nog snart på tippen. Tror att de fick för varmt på just detta ställe men det är en gissning. Har egentligen inte lyckats med dessa någonsin. 

            Känns som om tiden går jätte snabbt nu. Vi är nästan mitt i januari och tycker mig inte ha gjort något vettigt än in i detta nya år. Ja ända till nu då jag kom mig för att baka kransarna som var tänkt till julen och inte blev av.

         
                            Vill ha detta väder länge länge men ack, det lovas värme o slask.

      Jaha så var det nytt år igen då. 

     Och se innan juldagarna var slut vankades det födelsedagskalas som det brukar eftersom gossen ett fyllde 10 på annandagen och flickan ettan fyllde 16 följande dag. Gott så.
    När vardagarna tog vid påbörjade jag pusslet med 500 bitar. Väljer vanligen 500 eftersom jag så lätt fastnar med detta pyssel. Kunde faktiskt sitta hur länge som helst med sådana trevligheter men det passar ju aldrig för någons kropp. Ni vet det där, när man är pensionär så behöver man ju inte ha bråttom med annat.
      Nyåret firade vi hemma i lugnets tecken. Efteråt hade vi nattgäster av tre gossar som var här följande dag när en del av föräldrarna jobbade. Så trevligt med lite fart i huset. Yngsta gossen fem år är så rapp i munnen just nu. När han försökte få mig tyst så han med bark röst : inte ett piip fammo. Jo jag lydde men skrattet bara bubblade inom mig. 

      Inga nyheter här inte. Alla små blickfång jag bjuder på här från mitt hem är alla grejer som följt med länge.

     Denna ljusprydnad är så fin. Dessutom lite hantverk således att ena sonhustrun fixat ihop den med julgransbollar, ljusslinga och stomme. Bara älskar denna. Ena tomten uttjänt som klättrare men passar här. Den andra dansar o spelar med enormt ljud. Måste alltid testas när barnbarnen kommer ha ha.

       Många bäckar små brukar det ju heta och det vill jag påstå kan också benämnas på min stickning.

      Sällan några långa pass men om man tar i stickningen då och då och även pysslar på lite framför TVn jag då blir det en hel del i slutändan.
                                                 Så är det nog med mina ulliga gulliga vantar.  

      En tur till Fäboda och man mår bara gott i denna fina natur. Måste bara dit då och då och tanka utsikten, blickfången och den uppfriskande havsluften.

      Måndagen skulle bjuda på sol så vi drog iväg dit för en promenad men solen visade sig inte nämnvärt men ack så njutbart ändå.
    Vågorna skvalpade mot stenarna och vi vandrade mest längs med strandentrots att det finns väldigt bra promenadstråk.
     Den fina platsen med soffor uppe på berget fick stå helt för sig själva denna dag. Ett par andra vandrare var de ända vi såg denna dag.
      Måste ju bara föreviga denna stora torra fura som bär på alla detaljer och krumbukter  som jag alltid fascineras av på gamla träd. Mycket vackert blickfång som man går förbi efter stigen till utsiktstornet.