| dbo:abstract
|
- Fredmans epistlar (English: Fredman's Epistles) is a collection of 82 poems set to music by Carl Michael Bellman, a major figure in Swedish 18th century song. Though first published in 1790, it was created over a period of twenty years from 1768 onwards. A companion volume, Fredmans sånger (Fredman's Songs) was published the following year. The Epistles vary widely in style and effect, from Rococo-themed pastorale with a cast of gods and demigods from classical antiquity to laments for the effects of Brännvin-drinking, tavern-scenes, and apparent improvisations. The lyrics, based on the lives of Bellman's contemporaries in Gustavian-age Sweden, describe a gallery of fictional and semi-fictional characters and events in Stockholm. Jean Fredman, an alcoholic former watchmaker, is the central character and fictional narrator. The "soliloquy" of Epistle 23, a description of Fredman lying drunk in the gutter and then recovering in the Crawl-In Tavern, was described by Oscar Levertin as "the to-be-or-not-to-be of Swedish literature". Ulla Winblad, based on one of Bellman's friends, is the chief of the fictional "nymphs". She is half goddess, half prostitute, a key figure among the demimonde characters of Fredman's Epistles. The Epistles are admired for the way that their poetry and music fit so well together. Bellman chose not to compose the tunes, instead borrowing and adapting existing melodies, most likely to exploit the humour of contrasting the associations of well-known tunes with the meanings he gave them. This may also have been intended to provide historical depth to his work; he sometimes devoted considerable energy to adapting melodies to fit an Epistle's needs. Many of the Epistles have remained culturally significant in Scandinavia, especially in Sweden. They are widely sung and recorded: by choirs such as the Orphei Drängar, by professional solo singers such as Fred Åkerström and Cornelis Vreeswijk, and by ensemble singers such as Sven-Bertil Taube and William Clauson. The Epistles have been translated into German, French, English, Russian, Polish, Finnish, Italian and Dutch. (en)
- Fredmans epistlar är en samling av 82 visor av Carl Michael Bellman, första gången utgiven 1790 av musikern och musikförläggaren Olof Åhlström. Tillsammans med den 1791 utgivna samlingen Fredmans sånger innehåller den huvuddelen av de sånger av Bellman som fortfarande framförs. Titelpersonen Fredman är en försupen urmakare, ”utan ur, verkstad och förlag”, baserad på den verklige Jean Fredman. Som det andra ordet i titeln antyder var verket från början tänkt som en parodi på aposteln Paulus brev i Bibelns Nya Testamente. Endast vissa av sångerna följer denna plan, och övriga sånger tar en mängd olika former, från rena supvisor till finstämda pastoraler, och de skildrar födslar, sjukdom, dödsfall liksom begravningar. Visorna är numrerade, men den ordning i vilka de förekommer i Fredmans epistlar är inte densamma som den ordning i vilken de skrevs av Bellman, och inte alltid den ordning han själv från början tänkt sig. Samtliga visor är även försedda med en rubrikrad, som antingen är en dedikation, en adressering från Fredman till en viss mottagare, en förklaring till visans handling, en anvisning om hur visan ska sjungas, eller två eller tre av dessa i förening. För att enkelt ange vilken epistel man menar brukar man uppge dess nummer, första raden i första versen, eller ibland till vem de riktas, till exempel "Fredmans epistel nr 1" (förkortas "Ep. 1"), även "Gu'tår båd' natt och dag" eller "Till Cajsa Stina". (sv)
|
