Annas Hantverk

Sockorna är klara sen förra inlägget. Vart på stickkafe och startat en ny stickning, Damson av Ysolda, stickar den i ett entrådigt ullgarn i en härligt mustig färg. För övrigt rullar livet på, upp varje morgon för att lämna på dagis, hem till frukost, kaffe och stickning. Jag är helt slutkörd sen vårt renoverings maraton tagit slut och vi flyttade in. Men det återstår en del att göra och bäst vore det att försöka få klart så vi kan binda våra lån. Men energin finns inte och lusten att göra annat än ligga på soffan är liten. Hur kommer man igång, för det är ju härligt när man väl startat och ser hur fint det blir.

Rätt facsinerande att ett garn som kändes så fel till en sjal blir så rätt i sock-form. Första är klar och andra är på väg.

och mitt inlägg nummer 100! Hurra!
Känner ni igen detta huset?! För det gör inte jag. Det var så det såg ut när vi startade vår renovering i höstas. Nu ser det ut såhär!
Ha det gott i solen!

Vaknar till pipet av makens väckarklocka, en ny dag gryr. Lillkillen vill inte vakna men kryper sen ner intill mig, under täcket, tätt. Gott.

Tankarna snurrar, funderingar: vad är lycka?

Håller mig hemma, igår fick pelargonerna ny jord, sonen såg sin första kalvning vilket är häftigt. Jag lägger upp och påbörjar ett par sockar och lär mig att havet även heter plask i en tvåårings liv. Med salt vin i håret stickar jag och njuter av min gladfilm: Mamma mia!

Trevlig helg!

Att hjälpa pappa med veden är ett ypperligt sätt att få lite träning, dessutom ute i det gröna. Föräldrarna har redan klyvt veden och sågat den i 1m längder. Nu var det dags att såga den i 50cm längder, lasta skottkärran och sen köra upp det intill garaget för dess förvaring inför kommande vinter. Då jag inte varit fysiskt aktiv på ett tag tog det emot något ibörjan men sen är det skönt. Jag svettas och det känns som att jag sliter för att hitta en bra lastningsstrategi. Det finns mer än ett sätt att lasta en skottkärra har jag fått lära mig. Jag minns när vi var barn och såg på när föräldrarna körde ved, med vedträn inkilade mellan veden och kärran runt de tre sidor kan man lasta en betydligt större mängd än tidigare. De såg alltid jättetunga ut, överfulla men nu när jag själv övar mig i skottkärre körning inser jag att det blir lättare ju längra fram vikten ligger, det blir då en balansgång att få rätta känslan. Men nog om ved, även om det är en fascinerande värld. Jag passade på att ta varje tillfälle iakt att njuta av en stunds vila i solen och inse att det är dags att starta en ny stickning, kan inte bestämma mig för om det ska bli sockor eller en entrådig ullsjal?!

Det finns inte så mycket tid över till att hantverka och blogga. Jag njuter av solen och röjer i vår trädgård. Har hittat krokusar och tulpaner utmed huset under allt bråte och skräp som huserat där under vintern. Hittade dock i en tidning, ICA-kuriren ett vantmönster från sekelskiftet där det på damens vantar är stickade med en gumma på tummen och vice versa. Får mig att fundera på om jag ska testa tvåfärgstickning.

kramar med kärlek och glädje

Livet börjar nu fungera, vi har kommit iordning sådär. Solen skiner och med promenadavstånd till havet ser framtiden ljus ut. Vi har ingen TV vilket innebär mycket tid för stickning, P3 och samtal med sonen och mannen. Jag njuter!