ansikte

ansikte

1. framsidan av en människas huvud, från ögonbrynen och nedåt, eller föremål som ska avbilda detta

   1905: Ord och bild:

   Och 96:s småskrattande ansikte blef med ens så allvarligt och grubblande, att kandidat Brogren förvånad satte sig upp och började att trefva efter pince-nezen under halmmadrassen.

   Synonymer: anlete, feja, fejs, nia, nuna, nylle, plyte

   Etymologi: Av fornsvenska ansikte. Av medellågtyska ansichte. Av an- (på) och sikte, besläktat med sikt och se.

   Sammansättningar: ansiktsbehandling, ansiktsdrag, ansiktsförlamad, ansiktshalva, ansiktskräm, ansiktslyft, ansiktsmask, ansiktsskydd, ansiktsuttryck, ansiktsvård, mansansikte

   Fraser: bli lång i ansiktet, ge ett ansikte

2. (butik) den sida av en vara som vetter mot gången; antalet varor som står i bredd

   Mjölchokladen ska vara tre ansikten bred, russinchokladen bara ett.