tu

tu

• uttal: tu:tʰʉ̟ː

1. (i fraser) två

   Man kan resa på egen hand, eller på tu man hand.

 

Etymologi: Av neutrum till fornsvenska tvēr, av fornnordiska tveir, av urgermanska *twai, av urindoeuropeiska *dwóh₁

Sammansättningar: itu, tudela, tudelning

Fraser: (idiom) de unga tu, ett tu tre, inte tu tal, på tu man hand, ta/få/begära/ge sju för tu

tu

1. (ålderdomligt) ersatt av du

   tu äst = du är

tu

• uttal: ˈty

1. du

tu

1. du

tu

1. du

   Etymologi: Av latinska tū, av uritaliska *tū, av urindoeuropeiska *túh₂.

tu

1. du
2. dig

tu

1. du (personligt pronomen, informellt singular)

 

Se även: vos (formellt singular), vozotros (maskulinum plutal), vozotras (femininum plural)

1. din, ditt; (possesivt pronomen för första person singular) obetonat possesivt pronomen singular maskulinum och femininum

1. du

   Tu es.

   Du är.

   Ego timeo tui

   Jag är rädd för dig

   Användning: Tu används sällan som personligt pronomen, utan oftare som ett reflexivt pronomen. Exempel: Tu es och Es. Båda betyder "du är", men tu es betyder snarare "du är" och es snarare "du är". Dock används inte genitiv-formen som ägande-form. Då använder man tuus.

tu

1. du

tu

1. här
2. hit

tu

1. du (europeisk portugisiska)

   Se även: você (brasiliansk portugisiska)

tu

1. din, ditt; (possesivt pronomen för andra person singular) obetonat possesivt pronomen singular maskulinum och femininum

   Se även: tú