Tradition
beteende med symbolisk mening specifik betydelse med ursprung i det förgångna
Tradition har två betydelser: 1) fast etablerad sedvänja (inom en grupp) som yttrar sig i (regelbundet) återkommande händelser med i stort sett oförändrad utformning och 2) tro eller uppfattning som överförts från generation till generation, vanligen i många led och ofta med övernaturliga inslag.
Citat
redigera- Traditionen ger en röst åt våra förfäder. Det är de dödas demokrati. Traditionen vägrar att underkasta sig den lilla och arroganta oligarki (fåmansvälde) av de som råkar finnas just här och nu.
- G.K. Chesterton, Orthodoxy (1908), översättning hämtad från Mats Tunehag, "De dödas demokrati" (30 oktober 2009), Världen idag
- Det som har helgats genom traditionsförmedling och sedvänja besitter en namnlös auktoritet, och vårt historiska, ändliga vara är bestämt på så sätt att det nedärvdas auktoritet – och inte bara det som kan inses utifrån grunder – har herravälde över vårt handlande och beteende. […] Just detta är vad vi kallar tradition: att gälla utan att vara grundad.
- Hans-Georg Gadamer, Sanning och metod (1960), översättning av Charlotta Weigelt i Hans-Georg Gadamer och hermeneutikens aktualitet, s. 89–90
- Vart och ett folk lever ej blott i det närvarande, utan även i sina minnen: och det lever genom dem. Varje generation fortplantar sig ej blott fysiskt utan även moraliskt i en annan: den överlämnar sina seder, sina begrepp. Det är denna fortgående tradition, som i olika tider likväl alltid gör folket till ett, den utgör dess oavbrutna medvetande av sig själv som Nation; den utgör, för att så säga, dess personlighet. Så snart ett folk blir odlat blir denna tradition historia. De levande minnena fästas i skrift, och nationen beskådar tydligare sig själv i hävdernas spegel.
- Erik Gustaf Geijer, Iduna: anmälan av en skrift (1811)
- Om denna tvådimensionalitet är traditionalismens konstitution, är förbindelsen mellan det himmelska och det jordiska, mellan det eviga och det förgängliga, mellan det absoluta och det relativa, traditionalismens dynamiska eller vitala innebörd. Traditionen uttrycker förbindelsen mellan Upphovsmannen och verket och samtidigt den gudomliga närvaron såsom universell andlighet. I själva ordet tradition ligger bevarandet, överbringandet av detta skapelsens ofattbara mysterium i en oavbruten medvetandekedja. Tradition är den gudomliga verklighetens på en gång konstitutionella och historiska aspekt. Traditionen uttrycker på en gång objektiv verklighet och mänskligt subjektivt medvetande om denna verklighet.
- Tage Lindbom, Modernismen (1995), s. 8–9
- Även om Kristus utför många handlingar som kan betraktas som revolutionära, beskrivs han ändå i evangelierna uttryckligen som någon som behärskar traditionen.
- Jordan Peterson, Bortom ordning (2021), s. 190