Nothing Special   »   [go: up one dir, main page]

Edmund Burke

irländsk-brittisk statsman från Dublin

Edmund Burke (född 12 januari 1729, död 9 juli 1797), anglo-irländsk filosof, författare och statsman som kom att bli konservatismens förste lärofader.

Den enskilde individen är dåraktig; massan är under vissa tider dåraktig, då den handlar utan att överväga; men släktet är klokt och om det får tid på sig har släktet alltid rätt.
Frihet måste vara begränsad för att kunna ägas.
Vad är frihet utan visdom och utan dygd? Det är det värsta av all tänkbar ondska; för det är dumhet, synd och galenskap, utan vägledning eller återhållsamhet.
  • Oändligheten fyller sinnet med den sortens förtjusande skräck, vilken är den mest genuina effekt, och det sannaste testet, av det sublima.
    • Filosofisk undersökning av ursprunget till våra begrepp om det sublima och det sköna (1757)
  • Människor är mogna för medborgerlig frihet i exakt proportion till deras förmåga att lägga moraliska band på sina affekter och begär, i samma proportion som deras kärlek till rättvisan överträffar deras rovgirighet, i samma proportion som deras nyktra och sunda förnuft behärskar deras fåfänga och egenkärlek, i samma proportion som de föredrar råd framför smicker. Samhället kan inte existera utan en makt, som utövar kontroll över viljan och begäret, och ju mindre det finns av en sådan makt inom människan, desto mer måste det finnas utanför henne. Det ligger i sakens natur att obehärskade människor inte kan vara fria medborgare. Deras passioner smider deras bojor.
    • Thoughts on the Cause of the Present Discontents (1770)
  • Frihet måste vara begränsad för att kunna ägas.
    • Brev till Bristols länsmän (3 april 1777), citerat av Livet.se
  • De som har mycket att hoppas på och ingenting att förlora är alltid farliga.
    • Brev till Charles James Fox (8 oktober 1777), citerat av ibidem
  • Dåliga lagar är den värsta sortens tyranni.
    • Tal i Bristol före valet (6 september 1780), citerat av ibidem
  • Vår författning är en hävdvunnen författning; den är en författning, vars auktoritet uteslutande ligger däri, att den funnits sedan urminnes tid […] Hävden är ej blott ett val för en dag eller av en generation av människor, ej ett oroligt och tanklöst val; den är ett övervägt val av skilda tider och generationer; den innebär en författning tiotusen gånger bättre utformad än genom ett val, ty den uppstår ur de särskilda omständigheter, tillfälligheter, lynnesdrag, karaktärsegenskaper och moraliska, medborgerliga och sociala vanor som utmärker ett folk […] Den enskilde individen är dåraktig; massan är under vissa tider dåraktig, då den handlar utan att överväga; men släktet är klokt och om det får tid på sig har släktet alltid rätt.
    • Tal i brittiska underhuset mot William Pitt's motion för reform i parlamentet (7 maj 1782)
 
Jag vill heller inte utesluta förändring, men även när jag förändrade så skulle det vara för att bevara.
 
Fördom gör en människas dygd till en vana. Genom den rätta fördomen blir hennes plikt en del av hennes natur.
 
Människan är ett religiöst djur. Ateismen strider icke blott mot vårt förstånd utan också mot våra instinkter.
  • Jag skulle därför dröja med mina gratulationer till Frankrikes nyvunna frihet, till dess jag fått veta hur den kunnat inpassas i det rådande statsskicket; och förenas med en verksam statsstyrelse; med arméernas disciplin och lydnad; med en effektiv och rättvis beskattning; med moral och religion; med egendomsrättens bestånd; med fred och ordning; med hövlighet och samhällsnyttigt uppträdande.
    • S. 37
  • Om försiktighetens och anständighetens regler under vissa omständigheter föreskriver tystnad, kan i andra sammanhang en högre form av försiktighet kräva att vi högt uttalar våra tankar. Tecknen på förvirring är hos oss i England ännu svaga; men hos er har en ännu lindrigare förvirring växt till en styrka där den flyttat berg och fört krig med himmelen själv. […] Det är bättre att bli föraktad för överdriven oro, än att förgöras av självsäkerhet.
    • S. 38–39
  • Totalt sett är den franska revolutionen den mest häpnadsväckande händelse som hittils inträffat i världen.
    • S. 39
  • Vi har en ärftlig krona, ett ärftligt adelskap och ett Underhus och ett folk som ärver privilegier, och friheter, från en lång rad av förfäder. I denna linje ser jag följden av djup eftertanke eller snarare den lyckliga följden av att härma naturen, som är förnuftig utan eftertanke, och alltså denna överlägsen. Nya tänkesätt är ofta resultat av en självisk inställning och inskränkta åsikter. Människor som aldrig ser tillbaka till sina förfäder kommer heller aldrig att se fram mot sina efterkommande. Dessutom vet det engelska folket väl att arvsidén utgör en säker konservativ princip, och en säker överföringsprincip; utan att alls utesluta en förbättringsprincip.
    • S. 72–73
  • Genom att välja arvet har vi skänkt vårt statsskick en ram av blodförvantskap; vi fogar vårt lands konstitution liksom med privata band och omfattar våra grundlagar med den tillgivenhet som det förtrogna väcker; förenar och vördar med värmen hos deras samlade och ömsesidiga välsignelser, vår stat, våra hjärtan, våra gravar och våra altaren. […] Genom detta blir vår frihet en ädel frihet. Den erhåller en befallande och majestätisk egenskap. Den har ett stamträd och exemplariska förfäder. Den har sin vapensköld. Den har sitt porträttgalleri, sina monumentala inskriptioner; sin historia, sina skrifter och dokument.
    • S. 74
  • Genom att respektera era förfäder skulle ni ha lärt er att respektera er själva. Ni skulle inte ha valt att betrakta fransmännen som ett folk från i går, som en nation av låga underdåniga uslingar fram till emancipationens år 1789.
    • S. 76–77
  • Att äga hemkänsla i, och älska de små gemenskaper [EN: the little platoons] som vi hör till i samhället, är den första principen (eller kärnan) i de känslor vi hyser för det allmänna. Det är den första länken i den känslokedja som till sist binder oss till vårt land och till mänskligheten.
    • S. 92
  • Människans begränsningar, likaväl som hennes friheter, bör uppfattas som en rättighet.
    • S. 111
  • Det är nu sexton eller sjutton år sedan jag såg Frankrikes drottning, då kronprinsessa, vid Versailles; och förvisso fanns inte på denna jord, som hon knappt verkade röra vid, en mer betagande syn. Jag såg henne precis ovanför hörisonten, prydande och glädjande de höga sfärer vari hon just inträtt – glittrande som Morgonstjärnan, full av liv och glans och glädje. Oh! Vilken revolution! Och vilket hjärta jag måste ha för att utan rörelse iaktta denna upphöjelse och detta fall! […] Jag trodde att tiotusen svärd skulle ha ryckts ur sina skidor för att hämnas även den blick som hotade henne med en förolämpning. Men ridderlighetens tid är förbi. Sofisterna, ekonomerna och de beräknande har gjort sitt intåg, och Europas ära är utsläckt för evigt.
    • S. 132
  • På den mekaniska filosofins grund kan våra institutioner aldrig förkroppsligas, om jag så får uttrycka mig, genom personer, för att på det sättet hos oss skapa kärlek, vördnad, beundran eller tillgivenhet. […] Det borde finnas en etikettsordning i varje land, beskaffad på sådant vis att den uppskattades av varje välutbildat sinne. För att få oss att älska vårt land bör vårt land vara älskvärt.
    • S. 135
  • Kungar kommer planmässigt att bli tyranner, när undersåtarna gör uppror av princip.
    • S. 136
  • Samhället bygger i själva verket på ett avtal. Oväsentliga avtal, som gäller syften av endast tillfällig betydelse, kan uppsägas efter behag — men staten får ej betraktas såsom blott ett kompanjonskap för handel med peppar eller kaffe, kattun eller tobak […] Den är ock i fråga om allt vetande, i fråga om all konst, en samverkan beträffande varje värdefull egenskap, varje strävan till fulländning. Eftersom syftet med ett sådant samarbete ej kan uppnås annat än under många generationer, blir det ett samarbete ej blott mellan de levande, utan också mellan de nu levande och de döda och dem som ännu ej kommit till världen.
    • §158, citerat av Herbert Tingsten i De konservativa idéerna (1966), s. 20–21
  • En böjelse för att bevara och en förmåga för att förbättra, bägge förenade, det skulle vara min norm för en statsman. Allt annat är simpelt i tillblivelsen och riskfyllt i genomförandet.
    • §255, ibidem
  • Vad är frihet utan visdom och utan dygd? Det är det värsta av all tänkbar ondska; för det är dumhet, synd och galenskap, utan vägledning eller återhållsamhet.
    • §396, ibidem, s. 138
  • Jag vill heller inte utesluta förändring, men även när jag förändrade så skulle det vara för att bevara. Jag skulle tillgripa detta botemedel såsom en följd av stort missnöje. I vad jag gjorde skulle jag följa våra förfäders exempel. Jag skulle utföra reparationen så nära som möjligt byggnadens ursprungliga stil.
    • §398, ibidem, s. 131
  • Alla människor har samma rättigheter, ehuru icke till samma saker.
  • I en upplyst tid är jag djärv nog att bekänna, att vi, i stället för att kasta bort alla våra gamla fördomar, i hög grad omhuldar dem och att vi är oblyga nog att omhulda dem därför att de är fördomar, och ju längre de har funnits och ju allmännare de har varit förhärskande, desto mer omhuldar vi dem. Vi är rädda för att sätta människorna att leva och handla var och en på sitt eget förråd av förstånd, ty vi misstänker att varje människas förråd är obetydligt och att individerna gjorde riktigare i att anlita nationernas och generationernas samlade kapital. […] Fördomen ger stöd åt handlandet då en oförutsedd händelse inträffar; den har på förhand ställt in sinnet på en fast kurs av klokhet och dygd och lämnar i avgörandets ögonblick icke människan tveksam, tvivlande, orolig och obeslutsam. Fördom gör en människas dygd till en vana. Genom den rätta fördomen blir hennes plikt en del av hennes natur.
    • S. 130, ibidem, s. 22
  • Människan är ett religiöst djur. Ateismen strider icke blott mot vårt förstånd utan också mot våra instinkter.
    • S. 134, ibidem, s. 24
  • Vi är alla födda – hög som låg – styrande såväl som styrda – under en stor, oföränderlig, på förhand existerande lag, en lag som föregår alla våra planer och alla våra strävanden, en som står högre än våra känslor, som fogar in oss i universums eviga ramverk och som vi aldrig kan fly.
    • Citerat av Carl Johan Ljungberg i Edmund Burke (2008), s. 40

A Letter to a Member of the National Assembly (1791)

redigera
  • De som har blivit berusade av makt och dragit fördel av den, om också bara för ett år, kommer aldrig att avstå frivilligt ifrån den.
  • Du kan aldrig planera framtiden med hjälp av det förflutna.
    • Ibidem
  • Tyranner saknar sällan förevändningar.
    • Ibidem

Felaktigt tillskivna citat

redigera
  • Det enda ondskan behöver för att segra är att de goda ingenting gör.
    • Ovanstående citat är kanske det citat som oftast tillskrivs Burke men det har inte hittats i någon bok, brev, nedskrivet tal eller annan skrift av Burke. Möjligtvis är citatet ett försök att sammanfatta Burkes idéer. En analys av detta felaktiga citat finns här och här. Det felaktiga citatet är möjligtvis inspirerat av något som Burke faktiskt har skrivit, nämligen: "When bad men combine, the good must associate; else they will fall one by one, an unpitied sacrifice in a contemptible struggle" (Thoughts on the Cause of the Present Discontents, 1770)
  • Applåder är en sporre för högtstående sinnen – och slutmålet för svaga.
    • Ej funnet i Burkes skrifter, antagligen från Charles Caleb Coltons Lacon (1820)

Citat om Edmund Burke

redigera
  • Burkes temperament, den sorts känsliga, grubblande fantasi som jämte ett rastlöst spekulativt intellekt sökte belysa fakta via principer, ger Burkes tal och pamfletter deras tonfall . . . och det är detta temperament som på samma gång styr, håller tillbaka och anger gränserna för det spekulativa, utforskande förståndet.
    • Sir Hebert Grierson, citerat av ibidem, s. 14
  • Russell Kirk har skrivit att Burke ”lindar in sig i sitt ämne likt en orm”. Och det låter kanske inte så sympatiskt, men han blandar historia med principer, han blandar ett bildspråk med aforismer. […] Burke är ganska svår att läsa och han missbrukas lätt, men i gengäld så sker det mer i hans texter. Det är ett väldigt levande och fantasifullt och mångtydigt språk, som det går att göra väldigt mycket med. Men jag tycker också att det är en del av behållningen med den här läsningen. Det känns verkligen som att man hamnar i en tid och på en plats och får lära känna en riktig person med riktiga tankar och känslor som man får följa.
  • Man får inte heller föreställa sig att Burke under det påföljande seklet betraktades uteslutande som de konservativas egendom. Till hans biografer och beundrade hörde John Morley, radikal liberal och en av Gladstones närmaste män. Till beundrarna av Burkes politiska visdom hörde även den amerikanska liberalismens främste, Woodrow Wilson. Det är egentligen först under 1900-talet med dess nya revolutioner och nya antirevolutionära stämningar som Burke definitivt blir konservativ.
    • Svante Nordin, "Konservatismens fader eller upplysningens son?" I: Förnuft och inlevelse: Burke mellan upplysning och romantik (1990), s. 53
  • Hans skrivande ändrade politikens kurs, och lade grunden för en politisk filosofi som har bestått till våra dagar.
    • Roger Scruton i Edmund Burke: A Genius Reconsidered, citerat av Catarina Kärkkäinen i förordet till Reflektioner om franska revolutionen (2022), s. 27
  • Han är den enda människa som jag någonsin känt som, utan att kommunicera, inom ekonomiska ämnen tänkte precis som jag.
    • Adam Smith i ett brev, citerat av Catarina Kärkkäinen i förordet till Reflektioner om franska revolutionen (2022), s. 26
  • [Burkes] texter håller i regel en hög litterär nivå, med god retorik och bitvis närmast poetisk kvalitet (därför är han ganska svår att översätta på ett rättvisande sätt).
    • Jakob E:son Söderbaum, Modern konservatism (2020), s. 126
  • I likhet med många andra konservativa tänkare skrev Burke knappt någonting rörande ekonomi. Detta har att göra med att konservativa i allmänhet är fokuserade på immateriella värden och anser det materiella vara sekundärt eller t.o.m. farligt att fokusera på.
  • Burke var den ende av de stora kontrarevolutionära författarna, som skrev enkelt och populärt, och hans stil utmärkes av en våldsam energi. […] Hans tankegångar är notoriskt svåra att återge; är man välvillig kan detta sägas bero på att de speglar livets oändliga rikedom, är man kritisk kan man skylla på att de är så föga preciserande.

Externa länkar

redigera
Politiska filosofer
Klassiska AristotelesAureliusCiceroKonfuciusLao ZiPlatonPlutarchosSokratesSun Zi
Konservativa AquinoBonaldBurkeCarlyleColeridgeComteDanteDisraeliDurkheimFichteGuénonHallerHegelHobbesHumeJüngerKirkLe BonLutherMachiavelliMaistreMaurras • Müller • Novalis • OakeshottParetoPetersonSavignySchmittScrutonSolzjenitsynSpenglerStrauss
Liberala ArendtAronBenthamBerlinEmersonFranklinHayekJeffersonKantLockeMaritainMillMisesMontesquieuNietzscheNozickOrtegaPopperRandRawlsSmithSowellSpencerStirnerThoreauTocquevilleVoltaireWeberWollstonecraft
Socialistiska Adorno • BakuninBernsteinCamusChomskyde BeauvoirDu BoisEngelsFanonFoucaultFourierFrommGandhiGoldmanGramsciHabermasKropotkinLeninLuxemburgMaoMarcuseMarxMüntzerPaineRousseauRussellSartreShawTrotskijŽižek