Tina Turner

Anna Mae Bullock föddes den 26 november 1939 i det lilla samhället Nutbush, Tennessee. Hon var dotter till Zelma Bullock (1918-1999) och Floyd Richard Bullock (1912-1967). Föräldrarna skilde sig och Anna Mae samt en av hennes systrar, Allene, levde kvar med sin mormor i Nutbush när mamman flyttade till Saint Louis. Senare flyttade även Anna Mae och Allene in till sin mamma i stan.

Anna Mae träffade där Ike Turner. Efter viss tvekan fick hon lov att sjunga med Ike och hans band. 1960 hoppade hon in för en sjuk sångare i låten A fool in love. Ike sägs ha blivit imponerad av hennes sånginsats och gav ut låten med Anna Mae istället för en annan sångare. Låten blev en enorm R&B-hit och låg som bäst 2:a i topplistor i USA. Anna Mae tog nu namnet Tina Turner och Ike bytte gruppens namn till The Ike & Tina Turner Revue. De gifte sig i Tijuana, Mexiko 1962.

 

Ike och Tina fick under 1960-talet en rad hits, såsom Honky Tonk Women, Come Together, I Want to Take You Higher, och River Deep, Mountain High, som producerades av Phil Spector.

I mitten av 1970-talet började äktenskapet knaka i fogarna. Ikes narkotikamissbruk ledde till ett allt mer oberäkneligt och fysiskt kränkande beteende. Detta medförde att gruppen förlorade i status. Tina, som blev grovt misshandlad, begärde skilsmässa 1978, efter ett 16-årigt äktenskap^[12].

Tina Turner fick tillsammans med saxofonisten Raymond Hill år 1958 sitt första barn, Craig (död 2018). Med Ike Turner fick hon år 1960 sonen Ronnie (död 2022). Hon adopterade i samband med äktenskapet med Ike Turner dennes två barn från tidigare förhållande, Ike Jr. och Michael.

 

Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2021-03) Motivering: Flera decennier saknas. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Turner hade inga pengar efter skilsmässan. Hon arbetade hårt under tiden efter. 1978 släppte hon albumet Rough, som var ett avsteg från det funkiga R&B-soundet från The Ike & Tina Turner Revue. Det märktes starka rockinfluenser som visade vilken riktning hon önskade att hennes musikaliska karriär skulle ta.

Turner började turnera intensivt för att täcka sina levnadsomkostnader. 1982 gjorde hon en cover på "Ball of Confusion" tillsammans med British Electric Foundation. Producenterna blev väldigt imponerade av tolkningen. De övertalade henne att spela in "Let's Stay Together". Låten släpptes i Europa och placerade sig på en 6:e plats på den brittiska topplistan.

1984 gjorde Turner vad som på vissa håll kallats den mest fantastiska comebacken inom rockmusikens historia.^[13] I maj släpptes singeln What's Love Got to Do with It. Den nådde 1:a platsen på Billboard Top 100 och blev en enorm succé. Låten låg på albumet Private Dancer, vars titellåt skrevs av Mark Knopfler. Den var egentligen ämnad för Dire Straits album Love Over Gold^[14] och sålde över 14 miljoner exemplar. Private Dancer vann fyra av de sex Grammys den var nominerad till samt även en MTV Video Music Award och två American Music Awards. I februari 1985 inledde hon sin första soloturné, Private Dancer Tour, som även den blev en enorm succé.

Efter succén med albumet Private Dancer accepterade Tina rollen som Aunty Entity i Mad Max bortom Thunderdome med Mel Gibson. I juli 1985 uppträdde hon på Live Aid tillsammans med Mick Jagger där de sjöng "State of Shock" och "It's Only Rock 'n Roll (But I Like It)", vilket idag ses som ett legendariskt uppträdande. I augusti kom "We don't need another hero", från soundtracket till Mad Max bortom Thunderdome, ut på singel. Även den nådde högt upp på listorna: 2:a i USA och 3:a i England. Sången vann även en Grammy för bästa kvinnliga popröst och en Golden Globe Award. I november 1985 släpptes låten "It's only love" som är en duett tillsammans med Bryan Adams. Sången nominerades till en Grammy för "Best Rock Performance by a Duo or Group with Vocal".

Tina släppte 1986 albumet Break Every Rule, där "Typical male" finns med. Albumet nådde 4:e plats på Billboard Top 200, 1:a platsen på UK Albums Chart samt även 1:a platsen i många andra europeiska länder. Senare det året blev hon tilldelad en stjärna på Hollywood Walk of Fame. I mars året efter sparkade hon igång sin Break Every Rule Tour. När turnén hade nått Rio de Janeiro slog Tina rekord. Hon uppträdde för en publik med över 184 000 åskådare. I april 1988 släpptes Tina Live in Europe, ett album som innehåller liveinspelningar från succéshowen.

Efter en tids vila och jobbande på det nya studioalbumet släpptes Foreign Affair, sent på året 1989. Albumet inkluderade hitlåtar som "The best", "I Don't Wanna Lose You", "Steamy Windows", "Be Tender With Me Baby" med flera. Återigen gav Turner sig ut på turné. Den här gången drog hon över fyra miljoner fans till 121 uppträdanden i Europa.

1975 – Acid Queen 1978 – Rough 1979 – Love Explosion 1984 – Private Dancer 1986 – Break Every Rule 1988 – Tina Live in Europe 1989 – Foreign Affair 1991 – Simply the Best 1993 – What's Love Got to Do with It 1996 – Wildest Dreams 1999 – Twenty Four Seven 2004 – All the Best

• 1975 – Tommy
• 1985 – Mad Max bortom Thunderdome
• 1993 – Tina - What's Love Got to Do With It?

• 1985 – Jag, Tina (I, Tina) (tillsammans med Kurt Loder)

  Wikimedia Commons har media som rör Tina Turner.

• Officiell webbplats
• Tina Turner på Discogs (engelska)
• Tina Turner på Internet Movie Database (engelska)
• Tina Turner på Svensk Filmdatabas