Richard Steele: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
m fixad wikilänk |
Tar bort radbrytningar innan gemener med AWB |
||
Rad 8:
Detta inledde han med sin [[avhandling]] ''The christian hero'' ([[1701]]), i vilken han sökte påvisa [[bibeln]]s betydelse som [[moral]]isk rådgivare. Samma år skrev han sin första [[komedi]], ''The funeral'', där han bröt med den då i [[lustspel]]et härskande sedeslösa tonen. Denna tendens erkände han öppet och medvetet i ''The lying lover'' ([[1703]]; "En bättrad will-hierna", översättning av [[Karl Gyllenborg]] [[1723]]); därefter följde ''The tender husband'' ([[1705]]). Hans sista och bästa lustspel, ''The conscious lovers'', utgavs först [[1722]].
Under tiden hade han kommit in på en ny art av författarskap, i det han [[1707]] blivit utgivare av regeringens officiella [[tidning]], ''[[The Gazette]]'' I denna kunde han ej röra sig så fritt, som han ville. Han uppsatte därför en ny tidning, ''[[The Tatler]]'' ([[12 april]] [[1709]]-[[2 januari]] [[1711]]) som utkom tre gånger i veckan. Det är den första av de [[moralisk]]a veckotidskrifterna, vilka dock haft en föregångare i [[Daniel Defoe|Defoe]]s ''The review''. Utom [[nyheter]] erbjöd den även förströelseläsning, behandlande [[social]]a och [[litterär]]a företeelser i välskrivna "[[essä]]er", och utgör genom sin harmlösa [[humor]] och sina [[Målning (konst)|målning]]ar av äkta engelska [[karaktär]]styper och sin i [[berättelse]]form meddelade sunda, praktiska moral en föregångare till den [[borgerlig]]a [[familj]]e[[roman]]en med dess skildringar av vardagslivets händelser. Tidningen utgavs under [[pseudonym]]en [[Isaac Bickerstaff]], en figur, som Swift{{förtydliga|Jonathan Swift?|datum=2012-11}} skapat. Framgången var lysande, orsaken till dess snara upphörande var troligen några [[satir]]iska artiklar mot ministern [[Robert Harley, 1:e earl av Oxford och Mortimer|Harley]], som hade till följd, att Steele miste sin plats som utgivare av ''The Gazette''. Han hade därefter inte några [[politik|politiska]] nyheter till sitt förfogande.
Endast två månader efter att ''The Tatler'' upphört, började Steele emellertid en ny tidning, ''[[The Spectator (1711)|The Spectator]]'', som vann ännu större ryktbarhet (mars 1711-[[6 december]] [[1712]]), men där Addison, som medverkat redan i ''The tatler'', spelade huvudrollen. Efter dess upphörande utgav Steele, för sista gången med Addison som medarbetare, ''[[The Guardian]]'' (blott 176 nummer från mars [[1713]]). Under de närmaste åren uppsatte han åtskilliga nya tidningar, än av politiskt, än av [[social]]t innehåll, vanligen av kort varaktighet. Omedelbart efter ''The Guardian'' uppsatte han ''[[The Englishman]]'' (oktober 1713) för att störta [[tory]][[ministär]]en; i februari [[1714]] började ''[[The Lover]]'', en moralisk [[veckotidning|veckoskrift]], som efter ett par månader avlöstes av ''[[The Reader (tidskrift)|The Reader]]'', riktad direkt mot toryorganet ''[[The Examiner]]''. Därefter kom i snabb följd ''Town Talk'', ''Tea Table'' och ''Chit Chat'', med vilka han inte hade någon framgång. Tre år senare uppsatte han den mest berömda av sina politiska tidningar, ''[[The Plebeian]]'', som gav anledning till en brytning mellan honom och vännen Addison.
| |||